Kapitlet bygger på Nehemja kapitel 1 och 2.
Nehemja, en av de landsflyktiga hebréerna, hade en inflytelserik och ärorik ställning vid det persiska hovet. Som munskänk åt kungen hade han fritt tillträde till härskaren. På grund av sin ställning, sina förmågor och sin trohet hade han blivit kungens vän och rådgivare. FMM 424.1
Trots att han hade fått kungens ynnest och var omgiven av prakt och glans glömde han emellertid inte sin Gud eller sitt folk. Med djupaste intresse vände han sitt hjärta mot Jerusalem. Hans förhoppningar och glädjeämnen hörde ihop med att det gick bra för henne. Genom denne man hade Gud för avsikt att ge välsignelse till sitt folk i deras fäders land. Han förbereddes för denna framtida kallelse genom sin vistelse vid det persiska hovet. FMM 424.2
Genom sändebud från Judeen fick denne hebreiske patriot veta att dagar fyllda med prövningar hade kommit till Jerusalem, den utvalda staden. De som återvänt hem från landsflykten fick lida stor nöd och vanära. Templet och delar av staden hade återuppbyggts. Men arbetet med återuppbyggnaden hindrades. Gudstjänsterna i templet stördes, och folket fick ständigt hålla sig i beredskap eftersom en del av stadens murar fortfarande låg i ruiner. FMM 424.3
Nehemja var överväldigad av sorg och kunde varken äta eller dricka. Han ”grät. ... [Han] sörjde i flera dagar och fastade.” I sin sorg vände han sig till den gudomlige Hjälparen. ”Jag ... bad inför himlens Gud”, sa han. FMM 424.4
Troget bekände han sina och sitt folks synder. Han bönföll om att Gud skulle försvara Israels sak, återge folket dess mod och kraft och hjälpa det att på nytt bygga upp de öde platserna i Juda. FMM 425.1