När Nehemja hörde talas om detta grymma förtryck blev han mycket upprörd. ”Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade” (Neh. 5:6). Han insåg att om han skulle få slut på förtrycket som kom från vanan att utöva utpressning måste han beslutsamt ta ställning för rättvisan. Med kraften och beslutsamheten som var utmärkande för honom började han arbeta på att hjälpa sina bröder. FMM 437.6
Utpressarna var rika män, och deras stöd var nödvändigt i arbetet med att återuppbygga staden, men detta påverkade inte Nehemja för ett ögonblick. Han tillrättavisade skarpt de förnäma och ledarna, och när han hade sammankallat en stor folksamling beskrev han Guds krav i denna fråga. FMM 438.1
Han fäste deras uppmärksamhet på de händelser som hade inträffat under kung Ahas regering. Han upprepade budskapet som Gud hade sänt till Israel på den tiden för att tillrättavisa deras grymhet och förtryck. På grund av sin avgudadyrkan hade Judas barn överlämnats i händerna på Israels folk, som hade sjunkit ännu djupare i avguderi. Detta broderfolk hade gett fritt utlopp åt sin fiendskap genom att i strid döda många tusen av Judas män. De hade också gripit alla kvinnor och barn för att hålla dem som slavar eller sälja dem till slaveri hos hedningarna. FMM 438.2
På grund av Judas synder hade Herren inte ingripit för att förhindra striden, men genom profeten Oded tillrättavisade han den segerrika arméns grymma avsikt: ”Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot HERREN er Gud?” (2 Krön. 28:10). FMM 438.3
Oded varnade Israels folk för att Herrens vrede var upptänd mot dem. Han sa till dem att deras orättfärdiga och förtryckande handlingar skulle framkalla Guds domar. Då de beväpnade männen hörde dessa ord lämnade de kvar de tillfångatagna och bytet inför furstarna och hela församlingen. FMM 438.4
Ledande män från Efraims stam ”tog sig då an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där” (2 Krön. 28:15). FMM 438.5