Gud var Judas styrka i denna kris, och han är sitt folks styrka i dag. Vi ska inte lita på furstar eller sätta människor i Guds ställe. Vi måste komma ihåg att människor är otillförlitliga och kan göra fel, och att han som har all makt är vårt försvars starka borg. I varje nödsituation ska vi känna att striden är hans. Hans resurser är obegränsade, och situationer som verkar omöjliga ska göra segern ännu större. FMM 136.6
”Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
och samla oss och rädda oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig” FMM 137.1
(1 Krön. 16:35).
Överlastade med byte återvände Judas härar till Jerusalem. De var ”glada ... eftersom HERREN hade låtit dem glädja sig över sina fiender. De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus” (2 Krön. 20:27, 28). De hade stor anledning att vara glada. I lydnad mot befallningen ”stå stilla, och ni ska få se HERRENS frälsning. ... Var inte rädda eller modlösa”, hade de fullständigt satt sin tillit till Gud, och han hade bevisat sig vara deras värn och deras räddare (2 Krön. 20:17). Nu kunde de med inlevelse sjunga Davids inspirerade psalmer: FMM 137.2
”Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad. ...
Han bryter bågen och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna i eld.
’Bli stilla och besinna att jag är Gud,
upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.’
HERREN Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg” FMM 137.3
(Ps. 46:2, 10-12).
”Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand är full av rättfärdighet.
Sions berg gläder sig,
Juda döttrar jublar över dina domar....”
”Tåga runt Sion,
vandra omkring det, räkna dess torn! Lägg märke till dess murar,
gå igenom dess borgar,
så att ni kan berätta för kommande släkten” FMM 137.4
(Ps. 48:11-14).
Den tro som Judas rikes härskare och hans arméer hade, ledde till att ”fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender. Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor” (2 Krön. 20:29, 30). FMM 138.1