Kapitlet bygger på Första Kungaboken kapitel 21
och Andra Kungaboken kapitel 1.
Det onda inflytande som Isebel hade utövat över Ahab ända från första början fortsatte under de senare åren av hans liv. De bar frukt i skamliga handlingar och våldsdåd som sällan har funnit sin like i helig historia. ”Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det” (1 Kung. 21:25). FMM 139.1
Ahab var girig av naturen, och Isebel stärkte och stödde honom i att göra det som var orätt. Han gav efter för sina onda impulser så länge, att han blev fullständigt kontrollerad av själviskhetens anda. Han kunde inte tåla att någon av hans önskningar inte förverkligades. De saker som han önskade sig skulle, kände han, med rätta bli hans. FMM 139.2
Detta dominerande drag hos Ahab påverkade rikets och hans tronföljares välstånd på ett ödesdigert sätt. Det visade sig i en händelse som ägde rum medan Elia fortfarande var profet i Israel. Alldeles intill kungens palats fanns en vingård som tillhörde Nabot, en israelit. Ahab insisterade på att få äga denna vingård, och han föreslog att han skulle få köpa den eller ge ett annat stycke mark i utbyte för den. ”Ge mig din vingård”, sa han till Nabot. ”Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård i stället. Eller om du hellre vill så ger jag dig pengar för den.” FMM 139.3
Nabot värderade sin vingård högt eftersom den hade tillhört hans fäder, och han vägrade att göra sig av med den. ”Aldrig inför HERREN”, sa han till Ahab, ”att jag skulle ge dig mitt arv från mina fäder!” (1 Kung. 21:2, 3). I enlighet med den levitiska lagen kunde ingen ägd mark överlåtas permanent genom försäljning eller byte. Var och en av Israels barn måste ”behålla var och en sin fädernestams arvedel” (4 Mos. 36:7). FMM 140.1
Nabots vägran gjorde den själviske monarken sjuk. ”Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av svaret som jisreeliten Nabot hade gett honom ... Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting” (1 Kung. 21:4). FMM 140.2