Aldrig tidigare en dag som denna

Ryktena om vad Jesus gjort spreds snabbt genom Kapernaum. Av fruktan för rabbinerna vågade folket inte komma för att bli botade under sabbaten, men så snart solen hade gått ned bakom horisonten, kom folkskarorna i rörelse. Från hemmen, från verkstäderna, som för många var deras bostäder, trängdes stadens folk på väg mot det anspråkslösa hus, där Jesus uppehöll sig. De sjuka bars dit på bårar, de kom stapplande på kryckor eller de kom vacklande och svaga med vänners hjälp till Frälsaren.VP 248.2

Timme efter timme fortsatte de att komma och gå, eftersom ingen kunde veta om läkaren skulle finnas ibland dem nästa dag. Aldrig tidigare hade Kapernaum upplevt en dag som denna. Luften var fylld av segersånger och befrielserop. Frälsaren gladde sig över den glädje han hade väckt. När han såg de sjuka som kom till honom greps han av medkänsla och han gladde sig över sin makt att kunna återge dem hälsa och lycka.VP 248.3

Först när den siste av de sjuka hade blivit botad avbröt Jesus sitt arbete. Det var redan sent på natten då folkskaran började skingras och det blev stilla och tyst i Simon Petrus’ hem. Den långa, påfrestande dagen var slut och Jesus sökte vila. Men medan staden ännu låg försänkt i sömn, stod Frälsaren upp “medan det ännu var mörkt”, och “gick åstad bort till en öde trakt, och bad där”. (Mark. 1:35.)VP 249.1

Så gick dagarna i Jesu jordiska liv. Han lät ofta sina närmaste medarbetare få gå och besöka sina hem och vila sig, men på ett stillsamt sätt motsatte han sig deras försök att ta honom själv bort ifrån hans arbete. Han arbetade hela dagen med att undervisa de okunniga, bota de sjuka, ge de blinda deras syn och mätta de hungriga. Men när kvällen kom eller tidigt på morgonen gick han ut till sin böneplats i bergen för att umgås med sin Fader. Ofta tillbringade han hela natten i bön och meditation för att i daggryningen vända tillbaka till sitt arbete bland folket.VP 249.2

Tidigt på morgonen kom Petrus och hans kamrater till Jesus och talade om för honom att folket i Kapernaum redan sökte efter honom. Apostlarna hade blivit bittert besvikna över det mottagande Jesus dittills hade fått. Myndigheterna i Jerusalem sökte efter ett tillfälle att döda honom. Till och med hans egen stads människor hade sökt beröva honom livet, men i Kapernaum hälsades han välkommen med glädjefylld entusiasm, och hoppet tändes på nytt hos apostlarna. Kanske det just skulle bli bland de frihetsälskande galiléerna som några skulle visa sig villiga att kämpa för det nya riket. Men med förundran hörde de Jesu ord: “Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.”VP 249.3

I den upphetsade spänning som rådde i Kapernaum, låg en risk för att Jesu egentliga uppdrag skulle falla i glömska. Han var inte nöjd med att tilldra sig uppmärksamhet bara som undergörare eller läkare för kroppens sjukdomar. Han försökte dra människorna till sig som deras Frälsare. Medan folket ivrigt omfattade tron på att han kommit som en konung för att upprätta ett jordiskt rike, ville han vända deras tankar bort ifrån det jordiska till det andliga. Enbart världslig framgång skulle hindra honom i hans arbete.VP 249.4

De sorglösa människornas undran gjorde honom orolig. Han hade inte något behov av att hävda sig själv. Den hyllning världen ger, ställning, rikedom och snille var främmande för Människosonen. Jesus använde sig aldrig av de medel som människorna brukar använda för att vinna ära eller framtvinga hyllning. Århundraden före hans födelse hade profeten sagt om honom: “Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden.” — Jes. 42:2-4.VP 250.1

Fariséerna försökte hävda sig genom sina skrupulöst noggrant iakttagna ceremonier och ett skrytsamt utförande av välgörenhet och gudstjänstceremonier. De visade sitt nit genom att göra religionen till föremål för diskussion. Dispyterna mellan motsatta riktningar var högljudda och unga. Det var inte ovanligt att man på gatorna fick höra rösterna från en vredgad ordstrid mellan högt ansedda laglärare.VP 250.2

Jesu liv stod i stark kontrast till allt detta. Aldrig fann man honom inbegripen i någon högljudd diskussion. Aldrig såg man honom skrytsamt utföra sin gudstjänst. Han försökte aldrig göra sig populär bland folket. Jesus var fördold i Gud, och Gud uppenbarades genom sin Sons liv och väsen. Det var till denna uppenbarelse Jesus ville dra människors uppmärksamhet. Det var den som de skulle hylla.VP 250.3

Rättfärdighetens sol gick inte upp över världen i sin härlighet för att blända sinnena med sin glans. Det sägs om Kristus: “Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens.” — Hos. 6:3. Stilla och milt gryr dagen och driver undan nattens mörker och väcker jorden till nytt liv. Så gick också rättfärdighetens sol upp med “läkedom under sina vingar”. (Mal. 4:2.)VP 250.4