Avvisad men inte kränkt

Jakob och Johannes, Jesu budbärare, blev mycket förargade över denna skymf mot deras Herre. De kände sig djupt kränkta over att ha blivit så ohövligt bemötta av samariterna som han ville hedra med sin närvaro. De hade nyss varit med honom på förklaringsberget och sett honom förhärligad av Gud och ärad av Moses och Elia. Denna ohövlighet, som samariterna visade, skulle inte få passera utan kännbar bestraffning, menade de.VP 487.2

När de kom tillbaka berättade de för Jesus om folkets avvisande hållning. De talade om att de till och med hade vägrat honom en viloplats för natten. De menade att en stor oförrätt hade blivit begången mot honom. Och när de såg berget Karmel skymta i fjärran, där Elia hade nedgjort de falska profeterna, sade de: “Herre, vill du, att vi skola bedja, att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?” De blev förvånade över att Jesus kände sig pinsamt berörd av deras ord, och än mer förvånade blev de, då han tillrättavisade dem. Och han gick därifrån till en annan by.VP 487.3

Det ingår inte i Jesu mission att tvinga människor att ta emot honom. Det är Satan och människor, drivna av hans anda, som betvingar samvetena. Under förevändning att ivra för rättfärdigheten, drar människor, som står i förbund med de onda änglarna, lidande över sina medmänniskor genom att söka omvända dem till sina religiösa idéer. Men Jesus visar alltid barmhärtighet och söker alltid vinna människor genom att uppenbara sin kärlek. Han kan inte tillåta någon rival i människors sinne, inte heller kan han ta emot en delad tjänst. Vad han begär är en frivillig tjänst och en villig överlåtelse på grund av kärlekens tvingande makt. Det kan inte finnas något mer bindande bevis för att vi behärskas av Satans anda, än att vi vill skada och fördärva dem som inte uppskattar vårt arbete eller som inte vill fungera efter vad vi anser vara riktigt.VP 488.1

Varje människa är till kropp, själ och ande Guds egendom. Kristus dog för att återlösa alla. Ingenting kan vara mer sårande för Gud än när människor med religiös fanatism drar lidande över dem som är köpta med Frälsarens blod.VP 488.2

“Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan till Judéens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var.” — Mark. 10:1.VP 488.3

Jesus tillbringade en stor del av de sista månaderna av sin verksamhet i Peréen, provinsen “på andra sidan Jordan” från Judéen räknat. Här trängdes människoskarorna omkring honom såsom under hans första verksamhet i Galiléen och mycket av hans tidigare undervisning upprepades här.VP 488.4

Såsom han hade sänt ut de tolv “utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort, dit han själv tänkte komma”. (Luk. 10:1.) Dessa Jesu efterföljare hade en tid varit tillsammans med Jesus för att utbildas för sitt arbete. När de tolv sändes ut för första gången på egen hand för att arbeta, följde andra anhängare Jesus på hans resa genom Galiléen. På så sätt fick de förmånen att arbeta direkt under hans ledning och kunde också få personlig undervisning av honom. Nu skulle denna stora skara medarbetare också gå ut och utföra ett särskilt uppdrag.VP 488.5

De sjuttio fick samma förhållningsregler som de tolv, men den uppmaning dessa fick, att inte gå till någon hednisk stad eller till samariterna, gavs inte till de sjuttio. Fastän Jesus just hade blivit utstött av samariterna var hans kärlek till dem oförändrad. När de sjuttio gick ut i hans namn besökte de först städerna i Samarien.VP 489.1