Minnesdagen

Vilodagen blev helgad i skapelsen. Den instiftades för människans skull och den leder sitt ursprung från den tid, då “morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop”. (Job 38:7.) Frid utbredde sig över hela jorden, eftersom den då hade full gemenskap med himmelen. “Gud sig på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” — 1 Mos. 1:31. Och han vilade i glädjen över sitt fullbordade verk.VP 274.1

Eftersom Gud hade vilat på den sjunde dagen, välsignade han den dagen och helgade den. (1 Mos. 2:3.) Han avskilde den till heligt bruk. Han gav den till Adam såsom vilodag. Den var ett minne av skapelsen och därigenom ett tecken på Guds kärlek och makt. Bibeln säger: “Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse.” — Ps. 111:4. “Hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk.” — Rom. 1:20.VP 274.2

Allting har blivit skapat genom Guds Son. “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. . . . Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.” — Joh. 1:1-3. Och eftersom vilodagen är ett minne av skapelsen, är den också ett tecken på Kristi makt och kärlek.VP 274.3

Vilodagen drar våra tankar till naturen och för oss in i gemenskap med Skaparen. I fåglarnas sång, i trädens sus och i havets musik hör vi fortfarande hans röst som talade till Adam i paradiset. Och när vi ser hans makt uppenbarad i naturen finner vi tröst, eftersom det ord genom vilket allt är skapat, också talar liv till oss. “Den Gud, som sade: ‘Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.” — 2 Kor. 4:6.VP 274.4

Det var denna tanke som inspirerade psalmisten till sången: “Du gläder mig, Herre, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. Huru stora äro icke dina verk, o Herre! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.” — Ps. 92:5, 6.VP 275.1