Tar emot människor som de är

När Judas förenade sig med apostlarna var han ännu inte okänslig för skönheten i Jesu liv och väsen. Han kände inflytandet från den gudomliga makt som drog människorna till Frälsaren. Jesus som inte kom för att “sönderkrossa ett brutet rör” eller “utsläcka en tynande veke”, ville inte stöta bort honom så länge det fanns någon enda önskan hos honom att komma till ljuset. Frälsaren såg in i Judas’ sinne. Han kände det djup av ondska i vilket Judas en gång skulle sjunka, om Guds nåd inte skulle åstadkomma bättring hos honom. Som Jesu medarbetare skulle Judas dag efter dag komma i nära kontakt med Jesu egen osjälviska kärlek. Om Judas hade velat öppna sitt sinne för Jesus, skulle den gudomliga nåden ha fördrivit själviskhetens demon, och även han skulle ha kunnat bli en medborgare i Guds rike.VP 288.2

Gud tar emot människorna som de är med sina mänskliga svagheter och fostrar dem till sin tjänst, om de bara vill ta emot undervisning och lära sig disciplin av honom. De blir inte utvalda tack vare sin fullkomlighet utan trots sin ofullkomlighet, för att de genom kunskap om och tillämpande av sanningen genom Kristi nåd skall bli förvandlade till hans avbilder.VP 288.3

Judas hade samma möjligheter som de andra. Han tog emot samma värdefulla undervisning. Men det liv som Jesus krävde stod i motsättning till Judas’ önskningar och målsättning. Han ville inte uppge sin egen uppfattning för att ta emot den himmelska visdomen.VP 288.4