Villighet och glädje

Jesu barndomshem var ett fattigt arbetarhem. Troget och glatt bar han sin del av hemmets bördor. Han hade varit himmelens härskare. Änglar hade med hänförelse fullgjort hans befallningar. Nu var han en villig tjänare och en kärleksfull, lydig son. Han lärde sig ett yrke och arbetade med sina händer i en timmermans verkstad tillsammans med Josef. I en vanlig arbetares enkla dräkt gick han på de trånga gatorna i den lilla staden till och från sitt anspråkslösa arbete. Han använde inte sin gudomliga kraft för att lätta bördan eller för att minska dess möda.VP 61.1

Under barnaårens och ungdomstidens arbete utvecklades Jesus såväl kroppsligt som själsligt. Han slösade inte tanklöst bort sina fysiska krafter, utan använde dem på ett sådant sätt att han skulle kunna nå bästa möjliga resultat på alla områden. Till och med i behandlingen av sina verktyg ville han vara fullkomlig. Han var fullkomlig som arbetare och han var fullkomlig till sin karaktär. Genom sitt exempel lärde han oss att det är vår plikt att vara flitiga, att vårt arbete bör utföras noggrant och grundligt och att allt sådant arbete är hederligt. Den övning som ger handen skicklighet och fostrar de unga till att bära sin del av livets bördor, ger fysisk styrka och utvecklar alla våra gåvor. Alla borde söka sig en sysselsättning som blir till nytta för dem själva och till hjälp för andra. Gud gav oss arbetet som en välsignelse. Bara den som flitigt arbetar, kommer att finna den sanna glädjen i livet. Guds kärleksfulla ynnest vilar över dem som med glädje tar på sig sin del av hemmets plikter. Därigenom delar de föräldrarnas bördor. Sådana barn blir goda medborgare i samhället när de lämnar hemmet.VP 61.2

Under hela sitt liv arbetade Jesus ivrigt och outtröttligt. Han väntade sig mycket, därför företog han sig mycket. Efter det att han börjat fullgöra sitt uppdrag sade han: “Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka.” — Joh. 9:4. Jesus drog sig inte undan bekymmer och ansvar såsom många av hans bekännare gör. Anledningen till att så många är svaga och ogudaktiga, är att de söker undandra sig denna disciplin. De har kanske värdefulla och tilltalande karaktärsdrag, men de är kraftlösa och nästan odugliga, när svårigheter uppstår eller hinder måste övervinnas. Den handlingskraft och energi, den karaktärens fasthet och styrka som Jesus uppenbarade, skall utvecklas i oss genom samma disciplin som han utövade. Den nåd han mottog stå oss alla till buds.VP 62.1