Syndarens behov av Jesus

Gud skapade Adam och Eva. Han gav dem ädla krafter och harmoniska sinnen. De var fullkomliga skapelser. Hela deras väsen var samstämt med Gud. Deras tankar var rena och heliga.VK 20.1

När de valde att vara olydiga mot Gud blev de förändrade. De började älska sig själva i stället för Gud. Deras fina förmågor fördärvades. Synden gjorde dem svaga och de kunde inte stå emot det onda med sin egen kraft. De blev Satans slavar och skulle ha blivit kvar i hans fångenskap om inte Gud hade gripit in. Gud hade lagt en plan för att rädda människorna. Satan ville förstöra den. Han tänkte göra det omöjligt för Gud att genomföra den. Han ville fylla jorden med sorg och elände. Sedan skulle han låta Gud få skulden. Det skulle se ut som om det var Gud som var orsak till allt det onda när han skapade människorna.VK 20.2

Innan Adam och Eva syndade tyckte de om att tala med Gud. De gladde sig över att vara tillsammans med honom, som har “vishetens och kunskapens alla skatter gömda”. Kol 2:3. Men när de hade syndat fann de ingen glädje i det som var heligt utan de försökte gömma sig för Gud.VK 21.1

Så är det fortfarande. De som har synd i hjärtat försöker gömma sig för Gud. De känner sig inte hemma i Guds närhet och har ingen glädje av att umgås med honom. En syndare skulle inte vara lycklig hos Gud. Han skulle inte trivas i himlen om han fick komma dit. Han skulle dra sig undan från de heliga väsen som bor där. I himlen är alla fyllda av osjälvisk kärlek. En sådan kärlek är främmande för det syndiga hjärtat. Det besvarar inte Guds kärlek. De tankar och intressen som fyller det passar inte in i himlen. Drivkrafterna är själviska. Därför skulle det inte stämma med den himmelska harmonin utan låta som ett falskt ackord. Himlen skulle bli en plåga för de syndiga människorna. De skulle vilja gömma sig för Jesus som är himlens ljus — han som är medelpunkten i all glädjen där. De stängs ute för att de inte passar där. Det beror inte på något nyckfullt beslut av Gud. Guds härlighet är som en eld som skulle döda dem. De skulle önska sig döden för att slippa se in i Jesus ansikte, fast han är den som dog för dem.VK 21.2

På grund av synden har vi fallit ner i en avgrund. Vi kan inte ta oss upp ur den av egen kraft. Våra hjärtan är onda och vi kan inte förändra dem. “Som om en oren kunde bli ren!” Job 14:4. “Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud; det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det.” Rom 8:7. Bildning och kultur har väl sitt berättigande, men de har ingen kraft att förändra oss. Vad hjälper en fin fasad om livet innanför den är orent. Vår egen viljestyrka och våra ansträngningar kan inte heller förvandla oss. Vi uppträder kanske korrekt men hjärtat är inte förvandlat. Livets källa har inte blivit renad.VK 22.1

För att en syndig människa ska bli ren och helig måste en kraft från Gud verka i henne. Den kraften är Jesus. Den skapar ett nytt liv inom henne. Bara hans nåd kan väcka vårt inre till liv och dra oss till Gud. Då börjar vi längta efter det som är heligt.VK 23.1

Frälsaren sa: “Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Joh 3:3. Vi måste få ett nytt hjärta, en ny längtan och nya drivkrafter. Vi behöver ett nytt mål för vårt liv. Om vi inte får ett nytt liv, kan vi inte få “se Guds rike”. En del människor tror att det räcker att utveckla det goda som de redan har inom sig. Det är ett farligt bedrägeri. “Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” 1 Kor 2:14. “Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.” Joh 3:7. I Bibeln står det om Jesus: “I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.” Joh 1:4. Det finns inte “under himlen . . . något annat namn som kan rädda oss”. Apg 4:12.VK 23.2

Det räcker inte att vi inser att Gud är kär- leksfull. Det räcker inte att förstå hur mild och god vår far i himlen är. Det är inte nog att vi förstår visheten och rättfärdigheten i Guds lag. Det är inte nog att vi har klart för oss att budorden bygger på kärlekens eviga principer. Aposteln Paulus visste att lagen var god. Han sa: “Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott.” Rom 7:12. Men i ångest och förtvivlan la han till: “Själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden.” Rom 7:14. Han längtade efter renhet. Han ville ha sin sak med Gud uppgjord, men han hade inte kraft att förändra sitt liv. Han ropade: “Jag arma män-niska, vem skall befria mig från denna dödens kropp?” Rom 7:24. Det är ett rop som hörts från människor i alla tider. Överallt på jorden har man ropat så när man har känt sig tyngd av syndens börda. Det finns bara ett svar på detta rop: “Där är Guds lamm som tar bort världens synd.” Joh 1:29.VK 23.3

Guds ande har använt många bilder för att belysa detta faktum. Han har gjort det enkelt att förstå för människor som längtar efter att bli befriade från sin börda av skuld. Jakob mås- te fly från sin fars hus när han hade lurat sin bror Esau. Han kunde inte låta bli att tänka på det han hade gjort och skuldkänslorna tyngde honom. Han var ensam och utstött. Han var långt borta från sina kära, men den tanken som gnagde och inte gav honom ro var att hans synd hade skilt honom från Gud. Han var rädd att hans far i himlen hade lämnat honom.VK 24.1

I sin sorg la Jakob sig ner på bara marken för att sova. Runt honom reste sig de ensliga kullarna. Över honom lyste himlens stjärnor. I drömmen såg han ett märkligt ljus. Från marken där han låg reste sig en trappa. Den ledde ända upp till himlens port. Guds änglar steg ner och de steg upp på den. Från härligheten däruppe hördes Guds röst som tröstade Jakob och gav honom hopp. Han fick höra om en frälsare som skulle komma. Det var ett svar på hans innersta längtan. Han kände glädje och tacksamhet för det som Gud visade honom. Det fanns en trappa som han kunde gå på. Han kunde få tillbaka förbindelsen med Gud. Den hemlighetsfulla trappan som han hade sett i drömmen var en bild på Jesus. Han är den enda förbindel- selänken mellan Gud och människan.VK 25.1

Jesus hade bilden av trappan i tankarna då han talade med Natanael. Han sa: “Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Joh 1:51. När människorna syndade skilde de sig från Gud. Förbindelsen mellan himmel och jord skars av. En klyfta uppstod. Den var så vid att ingen förbindelse var möjlig, men Jesus byggde en bro till himlen. Eftersom han offrade sig för oss kan syndens klyfta överbryggas. Det är bara hans förtjänst. Änglarna, dessa tjänande väsen, kan komma till människors hjälp. Svaga och hjälplösa människor kan komma till Gud som är källan till oändlig kraft.VK 26.1

Människors drömmar om framsteg är förgäves om de inte räknar med Jesus. Alla försök att höja mänskligheten är förgäves, om de inte räknar med honom som är den ende som kan hjälpa människan. Han är det enda hoppet för människor som fallit i synd. “Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva” kommer från Gud. Jak 1:17. Den som inte har gemenskap med Jesus kan inte få Mästarens sanna egenskaper. Kristus är den enda vägen till Gud. Han säger: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh 14:6.VK 26.2

Gud älskar sina barn på jorden med en kärlek som är starkare än döden. Han gav oss hela himlen i en enda gåva, när han offrade sin son. Han gav oss Jesus som levde och dog för oss och nu ber för oss. Han gav oss änglarna som står till vår tjänst och Anden som kallar på oss. I allt det verkar vår Far. Himmelska väsen har ställt sig på hans sida i kampen för människors räddning. De följer oss hela tiden med intresse.VK 27.1

Tänk på det offer som Jesus gav! Låt tankarna dröja vid det och låt dig fyllas av förundran! Låt oss sätta värde på det som hela himlen gör för förlorade människor. Starkare krafter kunde inte ha använts för deras räddning och för att föra dem tillbaka till det himmelska hemmet. Vilka drivkrafter har vi inte för att tjäna Gud? En härlig lön väntar oss i himlen — en lön för det som var rätt. Vi ska få vara glada tillsammans med himlens änglar. Vi ska få vara tillsammans med Gud och hans son. Vi ska få uppleva att våra förmågor utvecklas och höjs i eviga tider. Våra krafter ska stärkas. Är inte det uppmuntrande? Bör inte allt detta sporra oss att tjäna vår skapare och vår frälsare med hela vårt hjärtas kärlek?VK 27.2

Vad sker om vi i stället väljer att tjäna Satan? Guds ord varnar oss för att tjäna honom. I Bibeln fördömer Gud synden. Vi kan läsa om hur synden fördärvar karaktären. Den leder till förintelse och evig död.VK 28.1

Skulle vi då inte sätta värde på Guds nåd? Låt oss ställa oss i ett rätt förhållande till honom som har älskat oss med en så förunderlig kärlek. Kunde han ha gjort något mer för oss? Genom den kraft Gud ger oss kan vi förvandlas och bli lika honom. Då kan vi ha gemenskap med de änglar som finns vid vår sida för att vara till hjälp. Då kan vi uppleva en harmonisk gemenskap med Fadern och Sonen.VK 28.2

Tänk på det otroliga offer som Jesus har gett. Tacka för det som hela himlen gör för att rädda förlorade människor och föra dem tillbaka till Gud. Starkare krafter kunde inte ha satts i verksamhet. Vad är det för drivkrafter som kan förmå oss att tjäna vår skapare och vår frälsare av hela vårt hjärta? En härlig lön väntar i himlen. Är inte det uppmuntrande? Den får de som gör det rätta. Vi kan se fram mot himlens glädje och samvaro med änglarna. Tänk att vi ska få vara tillsammans med Gud och hans son. Alla våra förmågor kommer att utvecklas under evigheten. Bör inte allt detta sporra oss?VK 28.3

Vad sker om vi i stället väljer att tjäna Satan? Guds ord varnar oss för att tjäna honom. I Bibeln finner vi att Gud fördömer synden. Vi kan läsa om hur synden fördärvar karaktären. Den för till evig död. Bör vi då inte sätta värde på Guds nåd? Låt oss ha ett rätt förhållande till honom som har älskat oss så mycket. Genom Guds kraft kan vi förvandlas och bli lika honom. Då kan vi ha gemenskap med de änglar som finns vid vår sida för att hjälpa oss. Vi kan uppleva en harmonisk gemenskap med Gud som är vår far och med hans son.VK 29.1