Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Vilken undervisning som bör meddelas.

    Utom vårt samfund finnas många sannt kristna, som leva efter det ljus, de ha, och Gud ser med större välbehag på dessa än på dem, som ha större ljus, men ej bruka detta genom att göra motsvarande gärningar. Lärjungarna träffade en gång en man, som verkade i Jesu namn, och då Johannes omtalade detta för Jesus, sade han: “Vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.” Men Jesus bestraffade detta Johannes' sinnelag och sade: “Den, som icke är emot oss, han är för oss” (Luk. 9:38, 39). Han, som är vägen, sanningen och livet, vill bliva uppenbarad både i deras liv, anda och uppförande, som tro på Jesus och som vilja lära av honom. Lärarna och föräldrarna böra utvisa det ömmaste intresse och medlidande för dem, som ej tro på sanningen. De böra aldrig varken med ord eller handling såra den människa, Kristus köpt med sitt blod. Om de äldre visa likgiltighet och köld och hysa ett osympatiskt, frånstötande sinnelag komma barnen att taga efter, och på så sätt blir deras karaktär ej danad efter den gudomliga förebilden. Vi måste med tålamod uppfostra barnen till att förstå, att Gud fordrar av dem, att de skola vara missionärer, och att de icke få vara egenkära, trångbröstade och ofördragsamma, utan att de i stället skola vara storsinta i sina föreställningar och tankar angående andra människor. Om alla utföra sitt verk i kärlek och visa sig verkligt kristligt förekommande, skola de vinna själar och föra dyrbara kärvar in i Herrens lada.VS 20.2

    Ett är säkert: det finnes för litet av kärlekens ande bland sjundedagsadventisterna, både i församlingens och sabbatsskolans verksamhet. Både arbetare och elever sätta sitt mål för lågt. Alla behöva bli mera högsinnade; de måste få högre och ädlare syften; måste få inandas en högre och renare atmosfär. Från våra sabbatsskolor och högskolor skola de unga gå ut för att bliva verkliga missionsarbetare. De behöva den allra bästa undervisning och kristliga uppfostran. Förutom kunskap behöva de den kraft, som. skall sätta dem i stånd att inneha prövande och ansvarsfulla ställningar. Den intellektuella och andliga tillväxten bör vara lika utpräglad som utvecklingen av de fysiska krafterna. De unga böra inse nödvändigheten av att de skola vara starka och kompetenta såväl intellektuellt som andligt. Många kunna icke förvärva denna styrka, icke emedan de sakna begåvning, utan därför att de ej kunna ådagalägga bestämdhet och ihärdighet i sina strävanden. De böra utnyttja sina tillfällen till det yttersta och vara mycket omsorgsfulla för att kunna bli i stånd till att bära bördorna och dela ansvaret med dem, som äro alltför betungade och överarbetade. Det viktigaste av allt missionsarbete är att utbilda arbetare, som själva kunna gå ut på missionsfälten och förkunna evangelium för allt skapat.VS 21.1

    Sabbatsskolläraren bör vara ett föredöme i tro, kärlek, lära och uppförande. Han bör vara enkel i sin klädedräkt. Han bör visa skönheten av det naturliga och sanna i motsats till det falska och konstlade. Han bör lära sina elever att älska Gud, i det han ger dem det ena budet efter det andra och så småningom fogar till hela nya sidor av sanningen, tills den framträder för tanken så tilltalande och skön, som den verkligen är. Han bör bedja och arbeta, tills han ser dem, som anförtrotts honom, förenade med sanningen, ser dem i besittning av Guds kärlek, som övergår allt förstånd.VS 22.1

    (S. S. W., januari 1889.)

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents