Som du sår får du skörda

Guds lagar är sådana att de följer orsak och verkan. Skörden står i relation till det man sått. Skörderesultatet kommer att avslöja den arbetare som är lat. Detta gäller även det andliga livet: resultatet visar hur trofast man varit i sitt arbete. Oavsett hur man arbetat blir det skörden som visar om man varit lat eller flitig. Detta avgör människans eviga öde.SM 61.2

Varje sädeskorn ger upphov till den växt det var ämnat att bli. Människan befinner sig i samma situation. Det vi behöver så är medlidandets och kärlekens säd, och då får vi skörda resultatet efter det. All form av själviskhet ger en skörd som motsvarar det själviska livet. Den som bara lever för att tillfredsställa sig själv sår i köttet, och det kan inte ge någon annan skörd än fördärv.SM 61.3

Gud fördärvar inte någon, utan människan fördärvar sig själv. Samvetet varnar oss när vi sår otrons säd, och om vi kväver det, resulterar det otvivelaktigt i en skörd. Farao brydde sig inte om Guds varningar utan var helt oresonlig. Därför fick han också skörda oresonlighet. Det här var ingenting Gud tvingade på honom. Farao sådde en säd och det gav den skörd man kunde förvänta sig. Han fortsatte sitt motstånd mot Gud ända tills han fick se sitt land ödelagt och sin förstfödde son dödad. Varenda familj i hans land förlorade sina förstfödda. Även djuren drabbades av samma sak. Ja, han gjorde motstånd ända tills han förlorade sina stridsvagnar, hästar och soldater i Röda havet. Berättelsen om Farao är en skrämmande uppfyllelse av orden: “Vad man sår får man också skörda.” Gal 6:7. Om människor bara hade den minsta aning om detta, skulle de vara noga med vad de sår.SM 61.4

När säden sås ger det en skörd, och när denna i sin tur blir sådd, mångdubblas skörden. Vi kan se att samma regel gäller i vårt umgänge med andra människor. Vad vi gör och säger är i sig självt säd som så småningom ger frukt. Om vi uppträder på ett kärleksfullt sätt, rättar oss efter det Gud sagt och är osjälviska kommer andra att påverkas av det, och de i sin tur påverkar åter andra. Motsatsen, avund, elakhet och oenighet, leder till att “bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många”. Heb 12:15. På detta sätt blir många orena och ännu fler blir förgiftade av de “många”. Så fortsätter sådden av gott och ont, en del för vår tid och en del för evigheten.SM 62.1