Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Såningsmannen - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 15—Den mannen umgås med syndare

    Rabbinerna blev förargade när de såg “tullindrivare och syndare” samla sig omkring Kristus. “Den mannen umgås med syndare,” sade de, “och äter med dem.” Luk 15:2.SM 142.1

    Genom den anklagelsen antydde de att Kristus tyckte om att umgås med de syndfulla och avskyvärda, och att han var okänslig för deras synd. Rabbinerna var besvikna på Jesus. Hur kunde det komma sig att han, som gjorde anspråk på att ha en så hög karaktär, inte umgicks med dem och använde deras undervisningsmetoder? Varför gick han omkring så anspråkslöst och verkade bland alla samhällsklasser? Om han var en sann profet, sade de, skulle han vara i harmoni med dem, och han skulle behandla tullindrivare och syndare som de förtjänade. Dessa samhällets upprätthållare retade sig på att han, som de ständigt var i konfrontation med och vars rena levnadssätt skrämde och fördömde dem, visade en sådan sympati för dem som var utstötta ur samhället. De kunde inte godkänna hans metoder eftersom de såg sig själva som utbildade, förfinade och överlägset religiösa. Men Kristi exempel avslöjade deras själviskhet.SM 142.2

    De retade sig också på att dessa människor, som bara visade förakt för rabbinerna och som aldrig besökte synagogan, flockade sig kring Jesus och spänt lyssnade på det han sade. Bara hans närvaro fick de skriftlärda och fariséerna att känna sig fördömda, och hur kunde det då komma sig att tullindrivare och syndare drogs till Jesus?SM 143.1

    De visste inte att förklaringen låg i de anklagande orden de så hånfullt uttalat: “Den mannen umgås med syndare.” De som kom till Jesus upplevde att de också kunde komma undan syndens fallgropar. Fariséerna hade inget annat till övers för dem än förakt och fördömanden, men Kristus tog emot dem som Guds barn. Visst var de utstötta ur Faderns hus, men Faderns hjärta hade inte glömt bort dem. Deras elände gjorde bara hans medlidande ännu större. Ju längre bort de vandrat ifrån honom desto starkare blev hans längtan och desto större blev offret för deras räddning.SM 143.2

    Allt detta kunde Israels lärare ha känt till om de studerat skriftrullarna, som de så stolt upplevde att de var satta till att bevaka och uttolka. När David begått en dödssynd, skrev han: “Om jag far vilse, så uppsök din tjänare som ett förlorat får.” Ps 119:176. Mika hade uppenbarat Guds kärlek för syndaren genom att säga: “Vem är en sådan Gud som du? — du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och förlåter den dess överträdelse, du som inte behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd.” Mika 7:18.SM 143.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents