Kapitel 7—Linkelsen om surdegen

Bland alla dem som kommit för att lyssna till den galileiske profeten fanns många högutbildade, inflytelserika män. De såg sig nyfiket omkring i denna brokiga skara människor, där alla samhällsklasser var representerade. De som samlats vid stranden för att lyssna till Kristi undervisning var fattiga, analfabeter, tiggare i trasor, rövare i vars ansikten man kunde läsa skuldkänslor, lemlästade. Där fanns även kapitalister, affärsmän och dagdrivare, de som hade hög ställning i samhället och rika. Där trängdes de för att kunna hitta en plats där de kunde stå eller sitta för att lyssna till Kristi ord. När dessa bildade män såg sig omkring på den underligt sammansatta folkhopen frågade de sig: Är det sådana här människor som Guds rike består av? Frälsaren svarade som vanligt med en liknelse:SM 67.1

“Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Matt 13:33.SM 67.2

Bland Kristi samtida använde man ibland surdeg som en bild på synd. Vid påsken hade man en bestämmelse som föreskrev att det inte skulle få finnas någon surdeg i huset, vilket är en bild på att man avlägsnar synden ur hjärtat. Kristus varnade lärjungarna: “Akta er för fariséernas surdeg, hyckleriet.” Luk 12:1.SM 67.3

Aposteln Paulus talar om “ondskans och fördärvets surdeg”. 1 Kor 5:8. Men när Kristus använde surdeg i sin liknelse, representerade den himmelriket. Den visar vilken genomgripande verkan Guds kraft har.SM 68.1

Det finns ingen som är så usel eller har fallit så lågt att hon står utanför möjligheten att påverkas av denna kraft. Var och en som underkastar sig den helige Ande kommer att få en ny livsstil som blir den avbild av Gud som människan förlorade en gång.SM 68.2

Människan kan inte förändra sig själv av egen kraft, eftersom hon inte har den kraft som behövs för att klara det. Surdegen, som är en helt fristående kraft, måste blandas i mjölet för att det ska kunna bli någon förändring. På samma sätt måste syndaren ta emot Guds nåd för att genom den förändras så att hon passar för härlighetens rike. All världens visdom räcker inte till för att förändra en fallen människa till en som passar för himlen. Det är Gud som har denna förändrande kraft, och det är bara den helige Ande som kan åstadkomma den förändringen. Den som vill bli räddad, oavsett rang, rik eller fattig, måste underkasta sig denna kraft.SM 68.3

När surdegen är blandad i mjölet, arbetar den inifrån och ut. Så arbetar också Guds nåd när den förnyar hjärtat och förändrar livet. Det är inte bara de yttre förändringarna som för oss till harmoni med Gud. Man börjar i helt fel ände om man försöker förbättra än det ena än det andra för att på det sättet bli kristen. För att nå resultat måste arbetet börja med hjärtat.SM 68.4

Att bekänna sin tro och att ha sanningen är två helt skilda saker. Att bara ha kunskap om sanningen räcker inte för att förändra vårt sätt att tänka. Hjärtat måste bli omvänt och helgat.SM 68.5

Den glädje som lydnaden ger upplever man inte genom att försöka hålla buden bara för att det är ett krav. Då handlar det inte om lydnad längre. Man lever inte ett sant kristet liv om de krav som Gud ställer upplevs som en belastning och förhindrar utövandet av den passion man har. Lydnaden är något som arbetar inifrån och ut och kommer av kärleken till det som är rätt och sant och kärleken till Guds lag. Rättfärdighetens innersta väsen är trofastheten mot vår Återlösare. Detta får oss inte att göra det som är rätt bara för att det är rätt, utan för att det behagar Gud.SM 69.1

I de ord som Jesus talar till Nikodemus hittar vi den stora sanningen om hjärtats omvändelse genom den helige Ande: “Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike... Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” Joh 3:3-8.SM 69.2

När aposteln Paulus skriver om den helige Ande säger han: “Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus — av nåd är ni frälsta — och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef 2:4-8.SM 69.3

När man blandat surdegen i mjölet bearbetar den omärkligt degen genom jäsningsprocessen. Sanningens surdeg har samma egenskaper: den arbetar tyst och stilla, utan uppehåll utför den sitt förändringsarbete med själen. De tidigare böjelserna ger efter för nya tankar, nya känslor och nya motiv. En ny karaktärsnorm tar sin början, Kristi liv. Åsikterna förändras och man använder sina förmågor på andra områden. Det är inte så att vi får nya förmågor, utan de förmågor vi har blir helgade. Vi utrustas med karaktärsegenskaper som gör det möjligt för oss att tjäna Gud.SM 69.4

Man ställer ofta frågor som: Hur kommer det sig att många av dem som påstår sig tro på Gud inte visar någon förändring i sitt språk, andliga liv och karaktär? Vad beror det på att många inte tål kritik och har ett häftigt temperament, använder hårda ord, är högdragna och häftiga? Deras liv visar samma egenkärlek, ofördragsamhet, humör och obetänksamhet som de världsligt sinnade. De har en överspänd stolthet, de ger efter för sina böjelser, de har en förvrängd karaktär, som om de inte hade en aning om vad sanningen innebär. Anledningen är helt enkelt att de inte är omvända. De har inte sanningens surdeg i sina hjärtan, som därför inte har någon möjlighet att utföra sitt arbete. De har inte övergett sina onda vanor och gett den förvandlande kraften möjlighet att verka. Deras sätt att leva visar att de inte har Kristi nåd, och de tror inte på att hans kraft kan förändra deras karaktär.SM 70.1

“Så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord.” Rom 10: 17. Bibeln har en mycket stor del i förändringen av karaktären. Kristus bad: “Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.” Joh 17:17. Studerar man Bibeln ingående och rättar sig efter Guds Ord, påverkar det hjärtat och besegrar alla oheliga egenskaper. Den helige Ande ger en övertygelse om synd, och Kristi kärlek lockar fram tron och återskapar kropp, själ och ande till hans avbild. Inte förrän då kan Gud använda oss till att utföra sin vilja. Kraften som vi fått arbetar inifrån och ut, och då får vi möjlighet att berätta för andra om den sanning som vi fått höra.SM 70.2

Människans grundläggande behov, omvändelse genom tro, tillfredsställs genom Guds Ord. Man ska inte framställa dessa heliga principer som något så heligt att man inte kan anpassa dem till vardagen. Guds Ords sanningar når ända till himlen och innehåller också evigheten. Det är också viktigt att den påverkan som de har vävs in i människans erfarenheter. De måste få dominera alla olika skeenden i livet. Om surdegen får påverka hjärtat, styr den människans önskningar, renar tankarna, ger henne ett milt temperament och skarpare tankeförmåga. Den ökar också förmågan till känslor och kärlek.SM 71.1

Den människa som följer dessa principer kan världen inte förstå sig på. Hon är ett mysterium för den. Den som bara tänker på sig själv och jagar rikedomar, ära och nöjen, räknar aldrig med de eviga värdena. Den som vill följa Kristus låter inte världsliga framgångar och nöjen ta all hennes tid och tankar i anspråk. Hon vill förneka sig själv för Kristi skull och vill arbeta med att vinna dem som annars går förlorade och inte har något att hoppas på i den här världen. En sådan människa förstår sig inte världen på, eftersom hon har blicken fäst på det som har evigt värde. Hon har tagit emot Kristi räddande kraft i sitt hjärta. Den här kärleken överskuggar allt annat, och den som är fylld av den påverkas inte av världens lockelser.SM 71.2

Vårt umgänge med andra människor måste vara påverkat av det helgande inflytande som Guds Ord har. Sanningens surdeg uppmuntrar inte till motsättningar, ärelystnad eller till viljan att vara främst. Den himmelska kärleken är inte självisk eller tillfällig. Den är inte beroende av att människor berömmer den. Den som tagit emot Guds nåd flödar över av kärlek till Gud och dem som Kristus dött för, och strävar inte efter beröm. Man älskar inte för att man själv är älskad och omtyckt, utan för att man tillhör Kristus. Om man missförstår eller förvränger människans motiv, det hon säger eller gör, så tar hon inte illa upp för det, utan fortsätter på samma väg. Hon är vänlig och omtänksam, har en ödmjuk inställning till sig själv, är full av hopp och litar alltid på Guds nåd och kärlek. Vi får uppmaningen från aposteln Petrus: “Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Var heliga, ty jag är helig.” 1 Pet 1:15, 16. Vi måste låta Kristi nåd få kontroll över vårt humör och det vi säger. Man märker hur detta fungerar genom den älskvärdhet och kärleksfulla hänsyn som finns mellan människor. Man uppmuntrar varandra på ett behagligt sätt, och då fylls hemmet av änglarnas närvaro. Livet är som en välluktande, helig rökelse som stiger upp till Gud. Kärleken känner man igen på älskvärdheten, mildheten och tålamodet.SM 71.3

Själva utseendet förändras av att Jesus finns i hjärtat och riktigt strålar ut från dem som rättar sig efter hans bud. Man kan se sanningen och den behagliga himmelska friden skriven i deras ansikten. Att visa mildhet har gjorts till en vana och är mer än mänsklig kärlek. Sanningens surdeg utför en fullständig förändring av människan. Den råbarkade blir ädel och den själviske givmild. Den som är oren blir renad genom Lammets blod, som är den livgivande kraft som sätter tankeverksamheten, jaget och förmågorna i harmoni med det gudomliga livet. Människan, med den natur hon nu har, blir fylld av den gudomliga naturen. När dessa förändringar har åstadkommits, tar änglarna upp en hänförd sång och Gud och Kristus gläder sig över dem som låtit sig formas till Guds avbild.SM 72.1