Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Den stora striden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Full klarhet och överensstämmelse

    Miller fann att Kristi verkliga, personliga ankomst tydligt hade framställts i Bibeln. Paulus säger: “Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun.” — 1 Tess. 4: 16. Och Frälsaren förklarar: “Man skall få se ‘Människosonen komma på himmelens skyar’ med stor makt och härlighet.” “Ty såsom ljungelden när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara.” — Matt. 24: 30, 27. Han skall åtföljas av alla himmelens härskaror. “Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom.” — Matt. 25: 31. “Han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda.” — Matt. 24: 31. Vid hans ankomst skall de rättfärdiga döda uppstå och de rättfärdiga levande bli förvandlade. “Vi skola icke alla avsomna”, säger Paulus, “men alla skola vi bliva förvandlade, och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.” — 1 Kor. 15: 51-53. Och då Paulus har beskrivit Herrens ankomst i sitt brev till församlingen i Tessalonika säger han: “Först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.” — 1 Tess. 4: 16,17.DSS 312.2

    Först vid Kristi personliga återkomst kan hans folk få ta emot riket. Frälsaren sade: “När Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem ifrån varandra såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Därefter skall konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ‘Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse’.” — Matt. 25: 31-34. Av de bibeltexter som vi har citerat här ser vi, att de rättfärdiga döda skall uppstå oförgängliga och att de levande heliga skall bli förvandlade när Människosonen kommer. Genom denna stora förändring blir de beredda att ärva riket. Paulus säger att: “Kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel, ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.” — 1 Kor. 15: 50. Människor är dödliga, förgängliga, i sitt nuvarande tillstånd. Men Guds rike blir oförgängligt. Det skall bestå för evigt. Därför kan människor i sitt nuvarande tillstånd inte ärva Guds rike. Men när Jesus kommer skall han skänka sitt folk odödlighet. Då skall han kalla dem till att ta i besittning det rike som de fram till denna tidpunkt endast hade varit arvingar till.DSS 313.1

    Dessa och andra bibeltexter gjorde det klart för Miller, att de händelser som folk i allmänhet väntade på före Kristi andra ankomst, som t.ex. ett allmänt fredsrike och upprättandet av Guds rike på jorden, skulle inträffa först efter ankomsten. Dessutom stämde alla tidstecken och tillståndet i världen med den profetiska beskrivningen av de sista dagarna. Enbart genom att studera Bibeln kunde Miller inte undgå att dra slutsatsen, att den tid som var bestämd för jorden i dess nuvarande tillstånd, närmade sig sitt slut.DSS 313.2

    “Ett annat slag av bevis som starkt påverkade mig”, sade han, “var Bibelns kronologi. . . jag fann att förutsagda händelser, som hade fullbordats i det förgångna, ofta inträffade inom den angivna tiden. Detta stämde ifråga om de 120 åren före floden (1 Mos. 6: 3), de sju dagarna som föregick den, och att det skulle regna under fyrtio dagar (7: 4), de 400 år under vilka Abrahams efterkommande skulle vara förtryckta (1 Mos. 15: 13), de tre dagar som nämns i de drömmar som munskänken och bagaren hade (1 Mos. 40: 12-20), de sju åren i Faraos dröm (1 Mos. 41: 28-54), de fyrtio åren i öknen (4 Mos. 14: 34), de tre och ett halvt åren av hungersnöd (1 Kon. 17: 1), (se Lukas 4: 25). . . de sjuttio årens fångenskap (Jer. 25: 11), Nebukadnessars sju tider (Dan. 4: 13-16), och de sju veckorna och sextiotvå veckorna och en vecka som tillsammans utgör sjuttio veckor, som var bestämda för judarna (Dan. 9: 24-27). För alla dessa händelser hade tiden angetts. De var alla en gång endast profetior. Men de uppfylldes såsom förutsagts.” — Bliss, sid. 74, 75.DSS 314.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents