Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Den stora striden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Återförening i evig glädje

    Denna återförening bevittnas av de änglar som grät då Adam föll och som gladde sig då Jesus efter sin uppståndelse uppsteg till himmelen eller det att han hade öppnat graven för alla dem som skulle komma att tro på hans namn. Nu ser de återlösningsverket fullbordat och de förenar sina röster med de andras i lovsången.DSS 618.1

    På kristallhavet framför tronen, det glashav som ser ut som om det vore blandar med eld — så strålar det av Guds härlighet — samlas de som har “vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal”. (Upp 15:2.) Där står de ett hundra fyrtiofyra tusen som har räddats ur mänskligheten. Där hörs en röst som ljuder av stora vatten och som mullret av en stark åska och “såsom när harpospelare spela på sina harpor”. De sjunger “en ny sång” inför tronen, en sång som ingen människa kan lära sig utom de ett hundra fyrtiofyra tusen. Der är Moses och Lammets sång — en befrielsens sång. Inga andra än de ett hundra fyrtiofyra tusen kan lära sig denna sång. Den är sången om deras erfarenhet, en erfarenhet som är så säregen att ingen annan grupp någonsin haft en sådan. “Dessa äro de som följa Lammet, varthelst det går”. De har blivit förvandlade från de som var levande på jorden och räknas som “en förstling år Gud och Lammet”. (Upp 15: 2,3; 14: 1-5.) “Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen.” De har genomgått en tid av nöd som aldrig tidigare har förekommit sedan världen blev till. De har genomlevt “Jakobs nöd”. De har levt utan någon medlare, under det att Guds sista plågor drabbade jorden. Men de har blivit befriade därför att de har “tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod”. “I deras mun har ingen lögn blivit funnen!” De är “utan fel” (KJV) inför Gud. “Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De har sett hur jorden ödelades genom hunger och pest, då solen hade makt att bränna människorna med stor hetta. De har själva gått igenom lidanden, törst och hunger men “de skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta. Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och ‘Gud skall avtorka alla tårar ifrån deras ögon’ “. (Upp. 7: 14-17.)DSS 618.2

    Under alla tider har Frälsarens utvalda blivit utbildade och fostrade i svårigheternas skola. De gick på smala stigar på jorden. De renades i lidandets ugn. För Jesu skull mötte de motstånd, hat och förakt. De följde honom genom den tunga striden. De visade självförnekelse och upplevde bittra besvikelser. I sin egen smärtsamma erfarenhet lärde de känna syndens onda natur, dess makt, dess skuld, dess misär. Och de betraktar den med avsky. Tanken på det stora offer som måste offras för att läka syndens sår, gör dem ödmjuka och fyller dem med en sådan tacksamhet och lovsång, att de som aldrig har syndat inte kan förstå det. De älskar mycket, därför att mycket har blivit dem förlåtet. De har tagit del i Kristi lidanden och därför är de beredda att ta del med honom i hans härlighet.DSS 619.1

    Guds arvingar har kommit från vindskupor och fattiga kojor, från fängelser och avrättningsplatser, från berg och öknar, från jordens hålor och öarna i havet. På jorden led de brist, var nödställda och blev misshandlade. Miljoner gick vanärade i graven, därför att de ståndaktigt vägrat att följa Satans bedrägerier. Jordiska domstolar dömde dem som de värsta förbrytare, men nu är “Gud den som skipar rätt”. (Ps 50: 6.) Människors beslut vänds nu i sin motsats. Herren “skal taga bort sitt folks smälek”. (Jes 25: 8.) “Man skall kalla dem ‘det heliga folket’, ‘Herrens förlossade’.” — Jes. 62: 12. Han har bestämt att de skall “få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande”. (Jes 61: 3.) De är inte längre svaga, lidande, förskingrade och undertryckta. Härefter skall de alltid vara hos Herren. De står inför tronen klädda i härligare kläder än de mest ärade människor på jorden någonsin har haft. De är krönta med härligare kronor än de som någon gång suttit på en jordisk konungs huvud. Smärtans och tårarnas dagar är för evigt förbi. Härlighetens konung har torkat bort alla tårar från deras ögon. All orsak till sorg blir avlägsnad. Här i fridens rike sjunger de lovsånger till Guds ära, fullkomligt och melodiskt. Alla stämmer in i sången till dess att den fyller himmelens valv: “Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen och Lammet.” Alla skapade väsen i himmelen stämmer in och säger: “Amen! Lovet och priset, och visheten och tacksägelsen och äran och makten och starkheten tillhöra vår Gud i evigheternas evigheter.” — Upp. 7: 10, 12.DSS 619.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents