Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Den stora striden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Bevisade sin kärlek

    När Satan drevs ut ifrån himmelen hävdade Gud sin rättvisa och vidmakthöll sin trons ära. Men då människorna hade syndat genom att ge efter för upprorsmakarens förförelser, gav Gud ett bevis på sin kärlek genom att ge sin enfödde Son för att dö för det fallna människosläktet. I försoningen uppenbaras Guds väsen. Korsets mäktiga argument demonstrerar för hela världsalltet att Guds regering i intet avseende är ansvarig för den syndens väg som Lucifer har valt.DSS 481.3

    I striden mellan Kristus och Satan under vår Frälsares verksamhet på jorden, blev den store bedragarens karaktär avslöjad. Ingenting kunde så fullständigt tillintetgöra universums sympati för honom som hans fruktansvärda kamp mot världens Återlösare. I fräck hädelse krävde han att Kristus skulle tillbedja honom. Med utmanande djärvhet förde han honom upp på bergets topp och på templets tinnar och avslöjade sin onda avsikt, då han uppfordrade honom till att kasta sig ned från den svindlande höjden. Med outtröttlig ondska förföljde han Jesus från plats till plats och ingav präster och folk att förkasta hans kärlek och att slutligen ropa: “Korsfäst honom! Korsfäst honom!” — Allt detta väckte universums bestörtning och indignation.DSS 481.4

    Det var Satan som kom världen att förkasta Kristus. Mörkrets furste använde all sin makt och list för att förgöra honom. Han såg att Frälsarens kärlek och nåd, hans medlidande och ömma medkänsla var en framställning av Guds väsen inför världen. Satan ifrågasatte varje anspråk som Guds Son gjorde och utnyttjade människor som sina agenter för att fylla Frälsarens liv med lidande och sorg. Det utspekulerade bedrägeri med vilket han sökte hindra Jesu verksamhet, det hat som olydnadens barn visade, hans grymma anklagelser mot honom, vars liv var ett exempel på ojämförlig godhet, allt hade sin upprinnelse i en intensiv önskan om hämnd. All denna uppdämda eld av avundsjuka och ondska, hat och hämndlystnad bröt lös över Golgata mot Guds Son, medan hela himmelen betraktade scenen under skräckslagen tystnad.DSS 481.5

    När det stora offret var fullbordat, uppfor Kristus i höjden. Men han ville inte ta emot änglarnas hyllning förrän han hade bett: “Jag vill, att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig.” Då kom svaret tillbaka från Faderns tron med outsäglig kärlek och kraft: “Alla Guds änglar skola tillbedja honom.” — Joh. 17: 24; Hebr. 1: 6.DSS 482.1

    Jesus var utan fläck. Hans förödmjukelse var slut, hans offer fullbordat och han fick ett namn som är över alla namn.DSS 482.2

    Nu visade det sig att Satans synd var utan ursäkt. Han hade uppenbarat sitt sanna väsen som en lögnare och mördare. Det blev klart att samma anda som han behärskade människorna med, skulle han ha uppenbarat, om han hade fått lov att härska över himmelens inbyggare. Han hade påstått att överträdelse av Guds lag skulle skänka frihet och upphöjelse, men resultatet blev slaveri och förnedring.DSS 482.3

    Satans beskyllningar mot Guds väsen och herravälde trädde fram i sitt rätta ljus. Han hade anklagat Gud för att kräva sina skapade väsens lydnad och underkastelse endast för att upphöja sig själv. Han hade förklarat, att samtidigt som Skaparen krävde självförnekelse av alla andra, visade han själv ingen vilja varken till självförnekelse eller offer. Men världsalltets furste hade framburit det största offer som kärleken kunde frambära för det fallna och syndiga människosläktets frälsning, ty “det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv”. (2 Kor. 5: 19.) Alla såg att Lucifer, genom att trakta efter ära och makt, hade öppnat dörren för synden, medan Kristus för att tillintetgöra synden hade förödmjukat sig själv och blivit lydig intill döden.DSS 482.4

    Gud hade visat sin avsky för upprorets principer. Hela himmelen såg hans rättfärdighet uppenbarad i domen över Satan och i människornas återlösning. Lucifer hade förklarat, att om Guds lag var oföränderlig och dess straff inte kunde efterskänkas, måste varje överträdare för alltid bli avskuren från Skaparens nåd. Han hade påstått att det syndiga människosläktet inte skulle kunna frälsas och att det därför var hans rättmätiga byte. Men Kristi död var ett argument till människans förmån, som inte kunde omkullkastas. Lagens straff föll på honom som var jämställd med Gud. Människan var fri att ta emot Kristi rättfärdighet och att genom ett liv i ånger och ödmjukhet triumfera på samma sätt som Guds Son hade triumferat över Satans makt. Alltså är Gud rättfärdig och han rättfärdiggör alla som tror på Jesus.DSS 483.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents