Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Den stora striden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Obehagliga minnen väcks

    Allt hån och alla smädelser har upphört, lögnaktiga läppar har tystnat. “Stridslarmet” med “manteln som sölades i blod” har tystnat. (Jes. 9: 5.) Det enda som nu hörs är bön, gråt och klagan. Människor som nyss hånat, ropar nu: “Deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?” — Upp. 6: 17. De ogudaktiga ber om att få bli begravda under klipporna och bergen, så att de inte skall se hans ansikte som de har föraktar och förkastat.DSS 612.1

    De döda känner igen den röst som nu tränger igenom och når fram till deras öron. Hur ofta har inte denna milda röst manat dem till omvändelse. Hur ofta hade de inte hört den i de rörande vädjandena från en vän, en broder, en Frälsare. För dem som har förkastat hans nåd kunde ingen annan röst vara så full av fördömelse, så tung av förkastelsedom som den som så länge hade vädjat: “Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö?” — Hes. 33: 11. Om det bara hade varit en främlings röst. Jesus säger: “Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning.” — Ords. 1: 24, 25. Denna röst väcker minnen som de helst ville utplåna — avvisade varningar, ringaktade inbjudningar, åsidosatta förmåner.DSS 612.2

    Där finns de som hånade Kristus i hans förnedring. Med fruktansvärd klarhet erinrar de sig Frälsarens ord, då han svarade översteprästen med denna högtidliga förklaring: “Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.” — Matt. 26: 64. Nu ser de honom i hans härlighet. Snart skall de också få se honom sitta på Maktens högra sida.DSS 612.3

    De som hånade hans anspråk på att vara Guds Son, står nu tysta. Där finns den stolte Herodes, som log åt hans konungatitel och befallde de hånande soldaterna art kröna honom till konung. Där finns de män som med orena händer klädde honom i purpurmanteln, satte en törnekrona på hans heliga huvud och gav honom ett rör som skulle föreställa en spira. Så böjde de sig i hädiskt hån inför honom. De män som misshandlade Livets furste och spottade på honom, vänder sig nu bort ifrån hans genomträngande blick och söker fly från hans närvaros överväldigande härlighet. De som drev spikarna genom hans händer och soldaterna som genomborrade hans sida, ser sårmärkena med förfäran och samvetsförebråelser.DSS 612.4

    Med fruktansvärd klarhet erinrar sig prästerna och rådsherrarna händelserna på Golgata. Skälvande av skräck tänker de på, hur de skakade på huvudet i satanisk glädje under det att de ropade: “Andra har han hjälpt, sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset,så vilja vi tro på honom. Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom.” — Matt. 27: 42, 43.DSS 613.1

    Frälsarens liknelse om vingårdsmannen som vägrade att ge sin Herre vingårdens frukt och som misshandlade och slog ihjäl hans son, står nu levande inför dem. De minns också den dom de uttalade över sig själva: “Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem.” I dessa ohederliga människors synd och straff ser prästerna och de äldste en skildring av sitt eget uppförande och sin egen rättfärdiga dom. Nu ljuder dödsångestens rop. Högre än ropet “korsfäst honom! Korsfäst honom!” som ljöd på Jerusalems gator, ljuder nu det fruktansvärt förtvivlade: “Han är Guds Son! Han är den sanne Messias!” De flyr bort ifrån konungarnas Konungs ansikte. Förgäves gömmer de sig i jordens djupa hålor som söndertrasas av elementens raseri.DSS 613.2

    I alla deras liv som förkastar sanningen, kommer ögonblick då samvetet vaknar och minnet fyller tanken med bittra hågkomster av ett liv i hyckleri, och sinnet plågas av meningslös grämelse. Men vad är detta jämfört med de samvetsförebråelser som de skall drabbas av den dag då “det I frukten kommer såsom ett oväder”, “när ofärden nalkas eder såsom en storm”. (Ords 1:27.) De som velat utplåna Kristus och hans trofasta folk får nu se den härlighet som vilar över dessa. Mitt i sin skräck hör de heligas röster i glädjefull sång som utbrister: “Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss.” — Jes. 25: 9.DSS 613.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents