KAPITEL 63—VARA MEDMÄNNISKORS FRÄLSNING

Det föredöme som Kristus gav, då han med sig för-enade mänsklighetens intressen, borde efterföljas av alla som predika hans ord, och av alla som mottagit hans nåderika budskap. Vi böra ej avsöndra oss från samhället och förneka oss allt umgänge med våra medmänniskor. För att kunna nå alla samhällsklasser måste vi uppsöka dem, där de äro. De skola sällan uppsöka oss av egen drift. Ej blott från predikstolen påverkas människornas hjärtan av den gudomliga sanningen. Det finnes ett annat arbetsfält, som måhända är blygsammare, men som är fullkomligt lika lovande. Det är i de fattigas hyddor och de rikas palats, i sjukhuset och i sammankomster för oskyldig förlustelse.BU 224.1

Såsom Kristi lärjungar kunna vi icke förena oss med världens barn blott på grund av kärlek till nöjen och för att deltaga i deras dårskaper. Sådant sällskapsliv är enbart skadligt. Vi böra aldrig samtycka till synden genom våra ord eller våra handlingar, genom vår tystnad eller vår närvaro. Vi måste ha Jesus med oss, vart vi än gå, och vi måste städse söka uppenbara vår dyrbare Frälsare för andra. De som söka bevara sin religion genom att gömma den innanför stenmurar, förlora värdefulla tillfällen att göra gott. Genom vårt umgänge med våra medmänniskor kommer kristendomen i beröring med världen. Var och en som mottagit det gudomliga ljuset, måste lysa upp vägen för dem, som icke känna till livets ljus.BU 224.2

Vi böra alla bliva Jesu vittnen. Om vårt inflytande i samhället är helgat genom Kristi nåd, måste vi använda det till att vinna själar för Frälsaren. Må världen se, att vi ej äro själviskt upptagna av våra egna intressen, utan att vi vilja, att andra skola bliva delaktiga av våra välsignelser och förmåner. Må de se, att vår religion inte gör oss osympatiska eller fordringsfulla. Må alla som bekänna, att de ha funnit Kristus, tjäna dem såsom han tjänade människorna.BU 225.1

Vi borde aldrig giva världen den felaktiga uppfatt-ningen, att de kristna äro ett dystert och olyckligt folk. Om vi fästa vår blick på Jesus, skola vi se en medlidsam Äterlösare och skola erhålla ljus från hans ansikte. Varhelst hans Ande råder, där förbliver friden. Och där finnes även glädje — en stilla, helig förtröstan till Gud.BU 225.2

Kristus finner behag i sina efterföljare, när de visa att de äro delaktiga av den gudomliga naturen, trots sina mänskliga svagheter. De äro icke bildstoder, utan levande män och kvinnor. Deras hjärtan, som äro vederkvickta av den gudomliga nåden, öppna sig och sträcka sig mot rättfärdighetens Sol. Ljuset återspeglas från dem till andra under en verksamhet, som omstrålas av Kristi kärlek.BU 225.3