KAPITEL 17—SYNDENS BEDRÄGLIGHET

Ingenting är mera förrädiskt än syndens bedrägeri. Det är det goda i denna världen, som vilseleder, förblindar och leder till fördärv. Satan framträder icke öppet med sina frestelser. Han giver dem ett sken av något gott. Han förenar med nöjen och dårskaper sådant som kan skänka en viss behållning, och bedragna själar taga som ursäkt, att de kunna erhålla mycket gott genom att inlåta sig på det. Detta är just det bedrägliga i saken. Det är Satans helveteskonster under maskering. Dårade själar taga ett steg — och äro sedan beredda för nästa. Det är mycket angenämare att följa det egna hjärtats böjelser än att försvara sig och motstå den listige fiendens första ingivelser, sålunda hindrande honom från att komma in.BU 68.1

O, hur vaktar ej Satan för att se sitt lockbete tagas så villigt, och för att se själar vandra på de vägar, som han utstakat! Han önskar icke, att de skola höra upp med att bedja eller med att uppehålla, ett sken av religiös pliktkänsla, ty han kan sålunda bättre använda dem i sin tjänst. Han förenar sitt sofisteri och sina bedrägliga snaror med deras erfarenheter och tomma ord och kan därigenom på ett förunderligt sätt främja sin sak.BU 68.2