En farofylld tid.

Vi leva i en farofylld tid för de unga. Den gängse ten-densen i samhället är att låta ungdomen följa sina egna naturliga böjelser. Föräldrarna smickra sig med att deras barn, om de äro yra, skola lägga bort sina dåliga vanor och bliva nyttiga män och kvinnor, när de bliva äldre och kunna tänka självständigt. Det är ett misstag. Under åratal tillåta de en fiende att beså hjärtats åker och låta dåliga grundsatser växa sig starka, under det att de ej tyckas upptäcka den hemliga faran och det förfärliga slutet av den väg, som för dem synes vara en lyckoväg. I många fall kommer det arbete, som sedan slösas på dessa unga, att bliva till ingen nytta.BU 208.1

Fromhetskravet sättes i allmänhet ej högt bland kristna bekännare, och det är svårt för de unga att motstå världsliga inflytelser, som uppmuntras av många för-samlingsmedlemmar. Största delen av de namnkristna leva i verkligheten för världen, under det att de bekänna sig leva för Kristus. De se icke de himmelska tingens härlighet och kunna därför ej älska dem i sanning. Många bekänna sig vara kristna, emedan det är en heder att vara det. De förstå icke, att en sann kristen måste bära sitt kors, och deras religion kan ej förmå dem att avstå från att taga del i världsliga nöjen.BU 208.2

Somliga kunna inträda i danssalongen och deltaga i alla de nöjen, som där erbjudas. Andra kunna icke gå så långt, men de kunna deltaga i fester och utflykter och kunna bevista teaterföreställningar och andra världsliga nöjen. Det skarpaste öga skulle icke kunna upptäcka någon skillnad mellan deras uppträdande och de otroendes.BU 208.3

Under världens nuvarande tillstånd är det ej lätt för föräldrar att tygla sina barn och undervisa dem i enlighet med Bibelns grundsatser. Barnen bliva ofta otåliga av förbuden. De önska vandra sin egen väg och gå och komma, som de behaga. Särskilt från det tionde till det adertonde levnadsåret ha de gärna en känsla av, att det inte ligger någon fara i att bevista unga kamraters världsliga sammankomster. Men erfarna kristna föräldrar kunna inse faran. De äga kunskap om sina barns särskilda frestelser och veta, vilket inflytande dessa ting ha på barnets sinne. Av längtan efter att se sina barn frälsta borde de avhålla dem från dessa eggande förströelser.BU 208.4

Vilken börda lyftes inte från omsorgsfulla och trogna föräldrars hjärtan, då deras barn själva avgöra sig för att lämna världens njutningar och bliva Kristi lärjungar. Men ej ens då få föräldrarnas ansträngningar upphöra. Dessa unga ha blott på allvar begynt sin kamp mot synden och mot sitt naturliga hjärtas ondska, och de stå i mycket stort behov av sina föräldrars råd och omsorger.BU 209.1