KAPITEL 19—ENDAST EN SVAGHET

Vi kunna smickra oss med att vi äro frigjorda från mycket, som andra göra sig skyldiga till, men om vi ha en del goda karaktärsdrag och endast en svaghet, så finnes ändå en förbindelseled mellan själen och synden. Hjärtat är delat i sin tjänst och säger: »Dig, o dig, men också mig.» Ett Guds barn måste utmönstra den synd, som han omhuldat och hängivit sig åt, och låta Gud taga bort den ur hjärtat. Han måste övervinna den enda synden, ty den är ingen obetydlighet i Guds ögon.BU 76.1

Någon säger: »Jag är inte det minsta avundsjuk. Men om jag blir förargad, brukar jag elaka ord — fastän jag alltid är ledsen över att jag inte kan tygla mitt sinne. En annan säger: »Jag har det och det felet, men jag avskyr den eller den simpelheten, som jag märker hos en viss person i min bekantskapskrets.” Herren har inte givit oss någon förteckning, som skiljer mellan svåra synder, så att vi kunna anse några synder för obetydliga och säga, att de icke göra så stor skada, medan andra äro av större betydelse och orsaka stor skada.BU 76.2

En kedja är inte starkare än dess svagaste länk. Vi kunna anse en kedja vara god i det hela taget, men om en länk är svag, kan man inte lita på kedjan. Varje själ, som vill inträda i Guds rike, måste lära sig vägen till seger. Det ovänliga ord, som du bär på din tunga, måste lämnas outtalat. Den tanken, att din karaktär inte blir rätt uppskattad, måste du skilja ifrån dig, ty den försvagar ditt inflytande och nedsätter dig i andras ögon. Du borde undertrycka föreställningen, alt du är en martyr, och anamma Kristi löfte, som lyder: »Min nåd är dig nog.”BU 76.3