En spetälsk botas

Av alla sjukdomar som fanns i Mellanöstern var spetälska den mest fruktade. Det faktum att den var obotlig och smittsam och hade en så hemsk inverkan på den angripne, fyllde den modigaste med skräck. Bland judarna såg man på den som ett straff för synd och den kallades därför “slaget”, eller “Guds finger”. Eftersom den var så djuprotad, obotlig och dödlig, betraktades den som en symbol för synd.HHM 35.3

Ceremoniallagen slog fast att den spetälske var oren. Allt vad han rörde vid blev orent. Luften förorenades av hans andedräkt. Han blev utestängd från platser där människor bodde som om han redan var död. Den som misstänktes för att ha sjukdomen måste gå till prästen för att bli undersökt och få saken avgjord. Om han förklarades som spetälsk blev han isolerad från sin familj, utesluten ur Israels församling och dömd till att vistas enbart med dem som drabbats av samma sjukdom. Inte ens kungar och härskare var undantagna från detta. En kung som blivit angripen av denna fruktansvärda sjukdom måste lämna ifrån sig makten och fly från samhället.HHM 35.4

Borta från vänner och anhöriga måste den spetälske bära på den förbannelse som hans sjukdom förde med sig. Han var tvingad att offentliggöra den olycka som hade drabbat honom genom att riva sönder sina kläder och ropa ut en varning, så att alla kunde fly undan för att inte bli smittade av honom. Ropet “Oren! Oren!” som ljöd med klagande stämma från den ensamme och utstötte, var en varningssignal man lyssnade till med fruktan och avsky.HHM 35.5

I det område där Kristus verkade fanns det många av dessa lidande människor. När nyheten om hans arbete nådde dem, började tron att växa i en av dem. Om han bara kunde komma till Jesus skulle han kanske bli botad. Men hur skulle han finna Jesus? Dömd som han var till ett liv i isolering, hur skulle han våga komma inför den store Läkaren? Och skulle Kristus bota honom? Skulle han inte göra som fariseerna och även läkarna gjorde: uttala en förbannelse över honom och befalla honom att ge sig iväg från platser där det fanns människor?HHM 35.6

Han tänker på allt han hört om Jesus. Inte en enda som sökt hjälp hos honom hade visats bort. Den stackars mannen bestämmer sig för att finna Frälsaren. Fastän han är utestängd från städerna, kanske han kan träffa honom vid någon avsides bergsväg, eller finna honom när han undervisar utanför städerna. Svårigheterna är stora, men detta är hans enda hopp.HHM 36.1

Den spetälske står långt ifrån, men uppfattar ändå några få ord från Frälsarens läppar. Han ser honom lägga sina händer på de sjuka. Han ser de halta, de blinda, de förlamade och de som ligger döende i olika sjukdomar resa sig upp friska och prisa Gud för sin befrielse. Hans tro stärks. Han drar sig närmare och närmare den lyssnande folkskaran. Han glömmer de förbud han har fått, folkets säkerhet och den fruktan som alla har för honom. Det enda han tänker på är den underbara möjlighet han nu har att bli botad.HHM 36.2

Han är en motbjudande syn. Sjukdomen har satt sina hemska spår och hans sönderfallande kropp är förfärlig att se på. När folket får se honom drar de sig tillbaka. De tränger sig på varandra i rena förskräckelsen för att undgå att komma i kontakt med honom. Några försöker hindra honom från att ta sig fram till Jesus, men utan att lyckas. Han varken ser eller hör dem. Han lägger heller inte märke till deras blickar av avsky. Det enda han ser är Guds Son, det enda han hör är rösten som talar liv till de döende.HHM 36.3

Han kämpar sig fram till Jesus och kastar sig ner för hans fötter medan han ropar: “Herre, om du vill, kan du göra mig ren.” Jesus svarar: “Jag vill. Bli ren!”, och lägger sin hand på honom. Matt 8:2,3.HHM 36.4

Omedelbart sker en förändring i den spetälskes kropp. Blodet blir friskt, nerverna känsliga och musklerna fasta. Den onaturligt vita, fjälliga huden som är typisk för spetälska försvinner, och hans hy blir som ett litet barns.HHM 36.5

Om prästerna skulle få veta hur det hade gått till när den spetälske blev botad, skulle de kanske av hat mot Jesus fälla en felaktig dom. Jesus ville att en opartisk bedömning skulle göras och ber därför mannen att inte berätta för någon om sitt helande, utan genast gå till templet med sitt offer innan ryktet om underverket hade hunnit sprida sig.HHM 36.6

Innan prästerna kunde acceptera ett sådant offer, måste de först undersöka den som skulle offra och intyga att han hade blivit fullt frisk igen.HHM 36.7

En sådan undersökning gjordes. Samma präster som hade dömt den spetälske till isolering intygade nu att han hade blivit botad. Mannen fick återvända till sin familj och till samhället. Han kände att hälsan var en mycket dyrbar gåva, och gladde sig över sin mandoms kraft och att han fått tillbaka sin plats i sin familj igen. Trots att Jesus hade bett honom att inte säga något till andra, kunde han inte längre hålla tyst om hur han hade blivit botad. Jublande glad gick han omkring och berättade om Jesus och hans kraft att hela.HHM 36.8

När denne man först kom till Jesus var han “full av spetälska”. Luk 5:12. Sjukdomens dödliga gift hade angripit hela hans kropp. Lärjungarna försökte hindra sin Mästare från att röra honom, eftersom den som rörde vid en spetälsk själv blev oren. Men då Jesus lade sin hand på den spetälske blev han inte oren. Spetälskan försvann. På samma sätt är det med syndens spetälska. Den är djuprotad, dödlig och omöjlig att få bort med mänsklig kraft. “Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår.” Jes 1:5,6. Men när Jesus kom och levde bland människor blev han inte besmittad. Hans närvaro var en helande kraft för syndare. Alla som faller ner vid hans fötter och säger i tro: “Herre, om du vill, kan du göra mig ren”, skall höra svaret: “Jag vill. Bli ren!”HHM 37.1

Vid några tillfällen botade inte Jesus genast de sjuka, men när det gällde spetälska blev den sjukes bön genast besvarad. När vi ber om materiella välsignelser kan det hända att svaret dröjer, eller att Gud ger oss något annat än det vi ber om. Så är det inte när vi ber om befrielse från synd. Det är hans vilja att rena oss från synd, att göra oss till sina barn och sätta oss i stånd till att leva ett heligt liv. Kristus “offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja”. “Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.” Gal 1:4; 1 Joh 5:14,15.HHM 37.2