Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Hälsa För Hela Människan - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 3—I naturen tillsammans med Gud

    Frälsarens liv här på jorden var ett liv i nära förbindelse
med naturen och med Gud. I denna förbindelse uppenbarade han för oss hemligheten till ett liv med kraft.HHM 35.1

    Jesus var en trogen och flitig arbetare. Aldrig har någon människa varit så tyngd av ansvar. Aldrig har bördan av världens synd och sorg vägt så tungt på någon människa. Aldrig har någon arbetat med en sådan självuppoffrande iver för andras bästa. Ändå var han frisk. Fysiskt lika väl som andligt representerades han av offerlammet ” utan fel eller fläck”. 1 Petr 1:19 (BK). Till kropp och själ var han ett exempel på vad Gud har avsett att alla människor skall vara, genom lydnad för hans lagar.HHM 35.2

    När folket såg på Jesus, såg de ett ansikte som utstrålade gudomligt medlidande och självmedveten kraft. Han tycktes vara omgiven av en atmosfär av andligt liv. Hans uppträdande var milt och försynt, ändå gav han människorna ett intryck av makt, som visserligen var gömd, men som inte helt kunde döljas.HHM 35.3

    Under sin verksamhet förföljdes han ständigt av sluga och falska människor som försökte röja honom ur vägen. Spioner följde honom noga och uppmärksammade varje ord han sade för att finna något att anklaga honom för. De skarpaste och mest bildade hjärnorna i landet försökte besegra honom i diskussioner, men de kunde aldrig överlista honom. De måste dra sig ur striden, förvirrade och skamsna över att ha blivit besegrade av den oansenlige läraren från Galileen. Det fanns en friskhet och kraft i Kristi undervisning som ingen hade mött tidigare. Till och med hans fiender tvingades erkänna:“Aldrig har någon människa talat som han.” Joh 7:46.HHM 35.4

    Jesus växte upp under fattiga förhållanden i en moraliskt fördärvad tid, men blev inte fördärvad av sin tids konstlade vanor. Han arbetade i snickarverkstaden, hjälpte till med sysslorna i hemmet och lärde sig att vara lydig och arbetsam. Han fann vila och ny kraft ute i naturen. Där samlade han kunskaper medan han försökte förstå naturens hemligheter. Han studerade Guds ord, och upplevde sina lyckligaste stunder när han kunde lämna sin arbetsplats och gå ut på fälten för att meditera i de fridfulla dalarna, eller samtala med Gud på bergssluttningarna eller bland träden i skogen. Ofta gick han tidigt på morgonen ut till någon enslig plats där han mediterade, studerade Skrifterna eller bad. Han brukade välkomna den nya dagens ljus med sång. Genom att sjunga lovsånger gjorde han arbetstimmarna lättare och förmedlade himmelsk glädje till de arbetströtta och missmodiga som hörde honom.HHM 36.1

    Under sin verksamhet levde Jesus till stor del utomhus. När han reste från plats till plats gjorde han det till fots, och han undervisade ofta ute i det fria. När han utbildade sina lärjungar drog han sig ofta bort från städernas larm till de lugna ängarna. Där fann han en omgivning som var i harmoni med de lärdomar om enkelhet, tro och självförsakelse som han ville ge dem. Det var i skuggan av träden på bergssluttningen, inte så långt från Galileiska sjön, som Jesus utvalde de tolv till att vara apostlar, och höll sin bergspredikan.HHM 36.2

    Kristus älskade att samla folket omkring sig under den blå himlen, på någon grässluttning eller nere vid sjöstranden. Här, omgiven av sitt eget skaparverk, kunde han vända deras tankar från det konstlade till det naturliga. I naturens tillväxt och utveckling uppenbarades hans rikes principer. När människorna såg upp mot bergen och allt det storslagna han hade skapat kunde de lära sig dyrbara gudomliga sanningar. På det sättet skulle undervisningen från den gudomlige läraren upprepas för dem varje gång de var ute i naturen. Detta skulle lyfta deras sinnen upp mot Gud och ge deras hjärtan vila.HHM 37.1

    Jesus lät ofta sina lärjungar få ledigt från sitt arbete så att de kunde besöka sina hem och vila sig. Men deras försök att få honom att lämna sitt arbete var alltid förgäves. Hela dagen arbetade han för att hjälpa de människor som kom till honom, och vid skymningen eller tidigt på morgonen gick han till bergens helgedom för att vara tillsammans med sin Far.HHM 37.2

    Ofta blev han så trött av sitt ständiga arbete och kampen mot rabbinernas fiendskap och falska läror, att hans mor och bröder, och även hans lärjungar, fruktade för hans liv. Men då han kom tillbaka från timmarna i bön som avslutade de slitsamma arbetsdagarna, lade de märke till att hans ansikte strålade av frid och att hela hans varelse tycktes vara full av hälsa, liv och kraft. Efter att ha tillbringat timmar ensam med Gud gick han, morgon efter morgon, ut för att förmedla himmelskt ljus till människorna.HHM 37.3

    “Vila er lite”HHM 37.4

    Det var strax efter att de hade kommit från sin första missionsresa som Jesus bad sina lärjungar att komma med honom för att vila sig lite. Lärjungarna hade återvänt fyllda av glädje över den framgång de haft som evangeliets förkunna- re, när de fick höra att Johannes Döparen hade dödats av Herodes. Detta var en bitter sorg och besvikelse för dem. Je- sus visste att då han hade lämnat Johannes Döparen att dö i fängelse, hade han satt lärjungarnas tro på ett hårt prov. Han var fylld av medkänsla och ömhet när han såg deras sorgsna och tårfyllda ansikten, och han hade själv tårar i ögonen och gråt i rösten när han sade:“Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite.” Mark 6:31.HHM 37.5

    Vid norra ändan av Galileiska sjön, nära Betsaida, fanns ett ensligt område som nu var klätt i vårens friska grönska. Här kunde Jesus och hans lärjungar finna en välkommen tillflyktsort. De satte sig i sin båt och for över sjön till denna plats. Här kunde de vila, långt borta från folkskarornas larm. Här kunde lärjungarna få lyssna till Kristi ord, utan att bli störda av fariseernas invändningar och anklagelser. Här hoppades de få njuta av en liten tids gemenskap med sin Herre.HHM 38.1

    Det var bara en kort tid som Jesus fick vara ensam med sina älskade lärjungar, men denna tid var mycket dyrbar för dem. De samtalade om hur de skulle arbeta för att sprida evangeliet, och hur de bäst skulle kunna nå folket. När Jesus öppnade sanningens skatter för dem blev de förnyade genom gudomlig kraft och fylldes av hopp och frimodighet.HHM 38.2

    Men det dröjde inte länge förrän folkskarorna sökte efter honom igen. De antog att han hade gått till den plats dit han brukade gå för att vara ensam. De for därför dit för att söka efter honom. Hans förhoppning att få ens en timmes vila gick om intet. Men i djupet av hans rena, förbarmande hjärta kände den gode Herden bara kärlek och medkänsla för dessa rastlösa och törstande människor. Hela dagen arbetade han för att hjälpa dem, och när kvällen kom bad han dem gå till sina hem för att vila.HHM 38.3

    Under ett liv som var helt vigt till att tjäna andra, fann Frälsaren det nödvändigt att ibland komma bort från det ständiga arbetet och människornas behov, för att få vara ensam och umgås ostört med sin Far. När folket som hade följt honom avlägsnar sig, går Jesus upp till bergen. Där, i ensamhet med Gud, utgjuter han sin själ i bön för dessa lidande, syndfulla och behövande människor.HHM 38.4

    När Jesus sade till sina lärjungar att skörden var stor, men arbetarna få, begärde han inte att de skulle arbeta utan uppehåll, utan uppmanade dem i stället:“Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” Matt 9:38. Till sina slitna arbetare i vår tid talar han lika verkligt som till sina första lärjungar de omtänksamma orden:“Kom med mig ... och vila er lite.”HHM 39.1

    Alla som får sin utbildning i Guds skola behöver den stilla timmen i ensamhet med sina egna hjärtan, med naturen och med Gud. Deras livsstil skall vara annorlunda än världens livsstil med dess seder och bruk. Därför behöver de av egen personlig erfarenhet veta vad som är Guds vilja. Vi måste personligen höra honom tala till våra hjärtan. När alla andra röster har tystnat och vi väntar inför honom i stillhet, gör själens tystnad Guds röst tydligare. Han säger till oss:“Bli stilla och besinna att jag är Gud.” Ps 46:11. Det är bara så vi kan få en effektiv förberedelse när det gäller allt arbete för Gud. Mitt ibland jäktande folkmassor och påfrestningarna i livets intensiva verksamhet, kommer de som på detta sätt blivit upplivade att vara omgivna av en atmosfär av ljus och frid. De kommer att få ett nytt mått av både fysisk och mental styrka. Deras liv kommer att sprida en väldoft och uppenbara en gudomlig kraft som kommer att beröra människors hjärtan.HHM 39.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents