Kapitel 5—Själens helande

Många av dem som kom till Jesus för att få hjälp hade själva dragit på sig sina sjukdomar. Ändå nekade han
inte att bota dem. Och när kraften från honom strömmade in
i dessa människor blev de överbevisade om synd, och många
blev botade från sin andliga sjukdom liksom från sina fysiska
krämpor.HHM 53.1

En av dessa var den lame i Kapernaum. Liksom den spe- tälske, hade han gett upp allt hopp om att bli frisk. Hans sjukdom var orsakad av ett liv i synd, och hans lidande förvärrades av samvetskval. Han hade vädjat till fariseerna och läkarna om hjälp, men de hade förklarat att han inte kunde botas. De hade fördömt honom som en syndare och sagt att han skulle dö under Guds vrede.HHM 53.2

Den lame mannen hade sjunkit ner i djup förtvivlan. Då fick han höra om vad Jesus hade gjort. Andra, som var lika syndiga och hjälplösa som han, hade blivit botade. Han blev uppmuntrad till att tro att också han kunde bli botad, om han bara kunde bli buren till Frälsaren. Men hans mod sjönk när han tänkte på varför han hade blivit sjuk. Ändå kunde han inte ge upp tanken på att han skulle kunna bli frisk.HHM 53.3

Hans stora önskan var att bli fri från syndens börda. Han längtade efter att få träffa Jesus och få en förvissning om att han var förlåten och hade frid med Gud. Då skulle han vara nöjd med att leva eller dö, vad som än var Guds vilja.HHM 53.4

Det fanns ingen tid att förlora. Hans borttynande kropp visade redan tecken på död. Han bad sina vänner att bära honom i hans säng till Jesus, och detta ville de gärna göra. Men det var så fullt av människor utanför och i huset där Frälsaren var, att det var omöjligt för den sjuke mannen och hans vänner att komma fram till honom, eller att ens höra hans röst. Jesus undervisade i Petrus hem. Lärjungarna satt runt omkring honom som de brukade göra, och där satt ” fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem”. Luk 5:17. Många av dessa hade kommit som spioner för att finna något att anklaga Jesus för. Bakom dessa trängdes den blandade hopen av människor, de ivriga, de andäktiga, de nyfikna och de som inte trodde. Olika nationaliteter och alla samhällsklasser var representerade. ” Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade.” Vers 17 (1917 års övers.). Livets Ande vilade över de församlade, men farise- erna och de lärde märke inte hans närvaro. De kände inget behov, och den helande kraften var därför inte för dem. ” Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.” Luk 1:53.HHM 54.1

Gång på gång försökte de som bar den lame att knuffa sig fram genom folkhopen, men förgäves. Den sjuke såg sig omkring i obeskrivlig förtvivlan. Hur skulle han kunna ge upp hoppet nu när den efterlängtade hjälpen var så nära? På hans begäran bar vännerna honom upp på taket, bröt upp en öppning i taket och sänkte ner honom framför Jesu fötter.HHM 54.2

Undervisningen avbröts. Frälsaren såg ner på det sorgsna ansiktet och de bedjande ögonen som var fastade på honom. Han kände väl till den nedtyngde mannens längtan. Det var Kristus som hade övertygat hans samvete medan han ännu var hemma. När han ångrade sina synder och trodde på Jesu makt att göra honom frisk, hade han blivit välsignad av Frälsarens nåd. Jesus hade sett hur den första strimman av tro hade växt, så att den blev en övertygelse om att han var syndarens ende hjälpare. Jesus hade sett hur denna tro hade växt sig starkare för varje ansträngning som den lame gjort för att komma i hans närhet. Det var Kristus som hade dragit den lidande mannen till sig. Med ord som lät som den ljuvaste musik för hans öron, sade nu Frälsaren:“Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.” Matt 9:2.HHM 54.3

Skuldbördan faller av från den sjuke mannens själ. Han kan inte tvivla. Kristi ord visar att han har makt att läsa hjärtats tankar. Vem kan då ifrågasätta hans makt att förlåta synder? Förtvivlan vänds i hopp och tryckande mörker i glädje. Mannens fysiska smärta är borta, och hela hans varelse är förvandlad. Utan att begära något mer, ligger han där tyst och full av frid, alltför glad för att kunna säga något.HHM 55.1

Många iakttog med andlös spänning varje utveckling i detta märkliga händelseförlopp. Många kände att Kristi ord var en inbjudan till dem. Var inte de också själsligt sjuka på grund av synd? Var inte de också ivriga att bli fria från denna börda?HHM 55.2

Men fariseerna, som var rädda att förlora sitt inflytande bland folket, tänkte för sig själva:“Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” Mark 2:7.HHM 55.3

När Jesus fäste blicken på dem kröp de ihop och vek undan, och han sade:“‘Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.’ Sedan sade han till den lame: ‘Stig upp, ta din bädd och gå hem!’” Matt 9:4 - 6.HHM 55.4

Han som hade blivit buren till Jesus på en bår, reste sig genast upp på fotterna med en spänst och styrka som var som en ung mans. ” Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: ‘Något sådant har vi aldrig sett.’” Mark 2:12.HHM 55.5

Det krävdes inget mindre än skaparkraft för att göra denna sönderfallande kropp frisk igen. Samma röst som genom sitt ord hade gett liv till den första människan då hon skapades av jordens stoft, hade genom sitt ord gett liv till den lame som höll på att dö. Och samma kraft som hade gett kroppen liv hade också förnyat mannens hjärta. Han som vid skapelsen ” sade och det blev till”, som ” befallde och det stod där”, hade genom sitt ord gett liv till en människa som var död i lagöverträdelser och synder. Ps 33:9. Kroppen som hade blivit helad var ett bevis på den kraft som hade förnyat hjärtat. Kristus bad den lame att stå upp och gå, för att, som han sade,“ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder”.HHM 56.1

Den lame fann helande för både kropp och själ hos Kristus. Han behövde bli själsligt frisk innan han kunde uppskatta fysisk hälsa. Innan Kristus kunde bota den kroppsliga sjukdomen, måste han ge lindring åt sinnet och rena själen från synd. Det finns en lärdom här som vi inte får gå förbi. I vår tid finns det tusentals människor som lider av fysiska sjukdomar och liksom den lame längtar efter att få höra orden:“Dina synder är förlåtna.” Syndens börda med dess oro och otillfredsställda begär har lagt grunden till deras sjukdomar. De kan inte få någon befrielse förrän de kommer till honom som kan bota själen. Den frid som bara han kan ge skulle återställa de mentala krafterna och ge kroppen hälsa.HHM 56.2

Helandet av den lame hade gjort stort intryck på folket, och man tyckte att himlen hade öppnats och uppenbarat härligheten från en bättre värld. När mannen som hade botats gick sin väg genom folkhopen prisade han Gud för varje steg. Han bar sin bår lika lätt som om den var en fjäder. Folket vek undan för att ge honom plats, samtidigt som de stirrade på honom i förundran och viskade till varandra:“Det vi har sett i dag är ofattbart.” Luk 5:26.HHM 56.3

I den lames hem blev det stor glädje när han kom tillbaka till sin familj och de såg honom med lätthet bära den bår han en kort tid tidigare långsamt burits bort på. De samlades omkring honom med glädjetårar rinnande nerför kinderna, och vågade nästan inte tro sina egna ögon. Där stod han framför dem som en man i sin fulla kraft. De såg hur hans armar som förr hade varit livlösa nu kvickt lydde hans vilja. Huden som förr hade varit skrumpnad och grå var nu frisk och rosig. Han gick med fasta och lätta steg. Glädje och hopp stod skrivet i varje anletsdrag. Ett uttryck av renhet och frid hade ersatt syndens och lidandets spår. Glädje och tacksamhet steg upp från detta hem, och Gud blev ärad genom sin Son som hade gett hopp till den hopplöse och styrka till den hårt prövade. Denne man och hans familj var beredda att ge sina liv för Jesus. Inget tvivel förmörkade deras tro, ingen otro störde den hängivenhet de hade till honom som hade fört ljus till deras dystra hem.HHM 57.1

“Lova HERREN, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa
hans heliga namn! Lova HERREN, min själ, och glöm
inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla
dina synder och botar alla dina sjukdomar, han som
återlöser ditt liv från förgängelsen ...så att du blir ung
på nytt som en örn.

HERREN handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla
förtryckta. ... Han handlar inte med oss efter våra syn-
der och lönar oss inte efter våra missgärningar. ... Som en
far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig
HERREN över dem som fruktar honom. Ty han vet hur
vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.” Ps 103:1-14.HHM 57.2

Vill du bli frisk?HHM 58.1

“Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.” Joh 5:2,3.HHM 58.2

Vid vissa tider hände det att vattnet i dammen rördes upp. Man trodde allmänt att detta inträffade genom en övernaturlig kraft, och att den förste som tog sig ner i vattnet efter att det hade kommit i rörelse skulle bli botad, oavsett vilken sjukdom han hade. Hundratals lidande människor besökte platsen, men när vattnet kom i rörelse var trängseln så stor att de som rusade fram trampade ner män, kvinnor och barn som var svagare än de själva. Många kunde inte komma i närheten av dammen. Flera av dem som hade lyckats ta sig dit dog vid kanten av den. Runt omkring dammen hade man byggt små skjul, så att de sjuka kunde få skydd från hettan om dagen och kylan om natten. Det fanns några som tillbringade nätterna i pelargångarna och kröp fram till kanten av dammen dag efter dag, i ett fåfängt hopp om att få hjälp.HHM 58.3

Jesus var i Jerusalem. Medan han gick där ensam, tillsynes i meditation och bön, kom han fram till dammen. Han såg de stackars lidande människor som låg och väntade på det som de trodde var deras enda chans att bli botade. Han längtade efter att använda sin helande kraft och bota dem alla. Men det var sabbatsdag. Mängder av människor gick förbi på väg till templet för att tillbe. Jesus visste att om han skulle utföra ett sådant underverk, skulle detta egga upp judarnas fördomar mot honom så mycket att det tvärt skulle avbryta hans verksamhet.HHM 58.4

Men Frälsaren såg ett fall av största misär. Det var en man som hade varit en hjälplös krympling i trettioåtta år. Hans sjukdom var till stor del orsakad av hans onda vanor och betraktades av andra som ett straff från Gud. År efter år hade han levt i ett bedrövligt tillstånd, ensam och utan vänner, och han kände sig utestängd från Guds nåd. Vid den tid då man förväntade att vattnet skulle komma i rörelse brukade de som tyckte synd om honom bära honom till pelargångarna. Men när tiden var inne, hade han ingen som hjälpte honom. Han hade sett hur vattnet kom i rörelse, men han hade aldrig kommit längre än till kanten av dammen. Andra som var starkare än han kastade sig alltid i vattnet före honom. Den stackars hjälplöse krymplingen kunde inte tävla med den vilt framrusande själviska mängden. Hans ihärdiga ansträngningar att nå sitt enda mål och hans oro och ständiga besvikelse, höll snabbt på att tömma ut hans sista krafter.HHM 58.5

Den sjuke mannen låg där på sin matta. Emellanåt lyfte han på huvudet för att se ner mot dammen. Då böjde sig ett vänligt och medlidsamt ansikte över honom och han hörde orden:“Vill du bli frisk?” Hans uppmärksamhet blev genast fångad och hopp tändes i hans hjärta. Han kände att på något sätt skulle han nu få hjälp. Men hoppets låga dog snabbt ut. Han kom ihåg hur många gånger han hade försökt att nå dammen, och att han nu hade små utsikter att leva tills vattnet kom i rörelse nästa gång. Han vände sig uppgivet bort och sade:“Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.”HHM 59.1

Då sade Jesus till honom:“Stig upp, ta din bädd och gå!” Joh 5: 6-8. Med nytt hopp ser den sjuke mannen på Jesus. Hans ansiktsuttryck och tonen i hans röst är olik alla andras. Kärlek och kraft tycks stråla ut från honom. Krymplingens tro tar fasta på Kristi ord. Utan att fråga beslutar han sig för att lyda, och när han gör det får hela hans kropp kraft att handla.HHM 59.2

Varje nerv och muskel vibrerar av nytt liv, och hans förkrympta lemmar blir friska och rörliga. Han reser sig snabbt upp på föttema och går sin väg med fasta, lätta steg, medan han prisar Gud och jublar över de nya krafter han har fått.HHM 59.3

Jesus hade inte gett den lame mannen något löfte om gudomlig hjälp. Mannen kunde ha sagt:“Herre, om du gör mig frisk, skall jag göra det du ber mig om.” Han kunde ha börjat tvivla, och gått miste om sin enda chans att bli botad. Men han trodde Kristi ord. Han trodde att han hade blivit botad. Han handlade omedelbart, och Gud gav honom kraften. Han bestämde sig för att gå, och han gick. När han handlade efter Kristi ord, blev han botad.HHM 60.1

På grund av synden har vi skilts från Guds liv. Våra själar är förlamade. Lika lite som den lame kunde gå, lika lite kan vi, i vår egen kraft, leva ett heligt liv. Det är många som inser att de är hjälplösa. De längtar efter det andliga liv som kommer att föra dem i harmoni med Gud, och strävar efter att få det, men förgäves. I förtvivlan ropar de:“Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” Rom 7:24. Om du är missmodig och kämpar på detta sätt, vänd då din blick uppåt. Frälsaren böjer sig ner över dig som han har friköpt med sitt blod, och säger med obeskrivlig ömhet och medkänsla:“Vill du bli frisk?” Han ber dig stå upp i hälsa och frid. Vänta inte tills du känner att du har blivit frisk. Tro på Frälsarens ord. Ställ din vilja på Kristi sida. Bestäm dig för att tjäna honom, och när du handlar efter hans ord skall du få kraft. Oavsett vilken ond vana du har, vilket tvingande begär som du under lång tid har gett efter för och som bundit både själ och kropp, kan Kristus göra dig fri, ja, han längtar efter att få göra det. Han skall ge liv till de som är ” döda genom ... överträdelser”. Ef 2:1. Han skall befria de fångna som är bundna genom svaghet, olycka och syndens bojor.HHM 60.2

Känslan av synd har förgiftat livets källor för oss. Men Kristus säger:“Jag skall ta bort dina synder. Jag skall ge dig frid. Jag har köpt dig med mitt blod. Du är min. Min nåd skall ge din svaga vilja kraft. Jag skall ta bort de samvetskval som du har på grund av synd.” När frestelser stormar mot dig, när bekymmer och svårigheter omringar dig, och när du nedtryckt och missmodig är på väg att ge upp i förtvivlan, se på Jesus. Mörkret som omger dig kommer då att skingras genom hans närvaros klara ljus. När synden kämpar för att få herravälde i din själ och tynger ditt samvete, fäst blicken på Frälsaren. Hans nåd är mäktig nog att övervinna synden. Låt ditt skälvande och ovissa hjärta vända sig i tacksamhet till honom. Grip tag i hoppet som han erbjuder dig. Kristus väntar på att få adoptera dig in i sin familj. Hans kraft skall bota din svaghet. Han skall leda dig steg för steg. Lägg din hand i hans hand och låt honom leda dig.HHM 60.3

Oavsett hur du känner det, tro aldrig att Kristus är långt borta. Han är alltid nära. Han omger dig med sin kärlek. Sök honom med förvissningen om att han önskar att du skall finna honom. Han vill inte att du bara skall röra vid hans mantel, utan att du också skall vandra med honom i ständig gemenskap.HHM 61.1

“Gå och synda inte mer”HHM 61.2

Lövhyddohögtiden var slut. Prästerna och rabbinerna i Jerusalem hade misslyckats med sina onda planer mot Jesus, och när kvällen kom ” gick var och en hem till sitt, och Jesus gick ut till Oljeberget”. Joh 7:53; 8:1.HHM 61.3

Jesus ville komma bort från all uppståndelse och oro i staden, bort från den upphetsade folkmassan och de förrädiska rabbinerna. Han sökte sig till de fridfulla olivdungarna där han kunde vara ensam med Gud. Men tidigt på morgonen gick han tillbaka till templet, och när folket samlades omkring honom satte han sig ner och undervisade dem.HHM 61.4

Han blev snart avbruten. En grupp fariseer och skriftlärda kom släpande på en skräckslagen kvinna. Ivrigt och med hårdhet i rösten förklarade de att hon hade brutit mot det sjunde budet. De knuffade henne fram inför Jesus och sade med skenhelig respekt:“Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” Verserna 4,5.HHM 61.5

Bakom deras spelade vördnad dolde sig en noga genomtänkt plan att få fast Jesus och röja honom ur vägen. Om Jesus frikände kvinnan kunde han bli anklagad för att ringakta Mose lag. Om han förklarade att hon var skyldig till döden kunde de anklaga honom inför romarna och säga att han tog på sig myndighet som bara romarna hade rätt till.HHM 62.1

Jesus betraktade hela situationen - det skälvande offret som stod där i sin skam, de höga herrarna med hårda ansikten, som inte ens hade mänskligt förbarmande. Han som var ren och obefläckad ryggade tillbaka i sitt inre inför det elände han såg. Utan att visa något tecken på att han hade hört deras fråga, böjde han sig ner och började skriva i dammet.HHM 62.2

Männen, som blev otåliga över att Jesus dröjde och inte tycktes bry sig om dem, drog sig närmare Jesus för att tvinga honom att uppmärksamma frågan. Men när deras blickar följde Jesu ögon och föll på stenbeläggningen vid hans fötter, tystnade deras röster. Där, framför deras ögon, stod alla de hemliga synder som de själva hade på sina samveten, skrivna i dammet.HHM 62.3

Jesus reste sig upp och fäste blicken på dessa svekfulla män och sade:“Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” Vers 7. Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva.HHM 62.4

Han hade inte satt Mose lag åt sidan, och inte heller gjort intrång på romarnas auktoritet. Anklagarna var besegrade. Han hade rivit av dem deras kappor av låtsashelighet, och nu stod de där skyldiga och dömda inför honom som var fullkomligt ren. Skälvande, med böjda huvuden och sänkta blickar, drog de sig undan, rädda för att deras hemliga synder skulle bli avslöjade för folket. Kvinnan som de dragit med sig blev lämnad kvar hos den förbarmande Frälsaren.HHM 62.5

Jesus reste sig och såg på kvinnan:“Kvinna, var är de?” sade han. ” ‘Har ingen dömt dig?’ Hon svarade: ‘Nej, Herre, ingen.’ Då sade Jesus: ‘Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!’” Verserna 10,11.HHM 63.1

Kvinnan hade stått där framför Jesus hopkrupen av rädsla. När han sade ” Den som är utan synd må kasta första stenen på henne”, trodde hon att hon hade fått dödsdomen. Hon vågade inte titta upp på Frälsarens ansikte utan väntade stilla på att få sin dom. Förundrad såg hon att hennes anklagare gick därifrån förvirrade, utan att säga ett ord. Sedan hörde hon dessa ord av hopp:“Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” Hennes hjärta smälte, och hon kastade sig snyftande ner för Jesu fötter. Där gav hon uttryck för sin kärlek och tacksamhet och bekände sina synder med bittra tårar.HHM 63.2

Detta var början till ett nytt liv för henne, ett liv i renhet och frid, vigt till tjänst för Gud. När Jesus lyfte denna fallna kvinna utförde han ett större underverk än då han botade den svåraste form av fysisk sjukdom, eftersom han botade den andliga sjukdom som leder till evig död. Denna ångerfulla kvinna blev en av hans mest trogna anhängare. Genom självuppoffrande kärlek och hängivenhet visade hon sin tacksamhet för hans förlåtande nåd. Världen hade inget annat att ge till denna felande kvinna än hån och förakt. Men han som är utan synd hade medlidande med hennes svaghet och räckte henne en hjälpande hand. Medan de skenheliga fariseerna dömde henne, sade Jesus till henne:“Gå, och synda inte mer!”HHM 63.3

Jesus känner varje människas omständigheter. Ju större skuld syndaren bär på, desto mer behöver han Frälsaren. Hans hjärta är fyllt av gudomlig kärlek och medlidande, och ömmar mest för dem som är svårast insnärjda i själafiendens snaror. Med sitt eget blod har han undertecknat mänsklighetens frihetsbrev.HHM 63.4

Jesus vill inte att de som är köpta till ett så högt pris skall bli ett byte för fiendens frestelser. Han vill inte att vi skall bli besegrade och förgås. Han som höll lejonen i schack i lejongropen och vandrade med sina trogna vittnen mitt i flammande lågor, är lika villig att verka för oss, för att underkuva allt det onda i vår natur. Idag står han vid nådens altare och bär fram inför Gud de böner som sänds upp av dem som önskar hans hjälp. Han avvisar ingen som i sin nöd och ånger vänder sig till honom. Han förlåter fritt var och en som kommer till honom för att få förlåtelse och återupprättelse. Han röjer inte i onödan allt han kunde säga, men han uppmanar varje skälvande människa att fatta mod. Var och en som vill, kan fatta tag i Guds kraft och söka frid med Gud, och han skall ge frid.HHM 64.1

De människor som tar sin tillflykt till Jesus lyfter han upp över anklagelser och förtal. Varken någon människa eller någon ond ängel kan anklaga dem. Kristus förenar dem med sin egen gudomliga, mänskliga, natur. De står bredvid honom som bär deras synd, i ljuset som strålar ut från Guds tron.HHM 64.2

Jesu Kristi blod renar ” från all synd”. 1 Joh 1:7.HHM 64.3

“Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.” Rom 8:33,34.HHM 64.4

I Kapernaums synagogaHHM 64.5

Kristus visade att han hade fullständig kontroll över vindar och vågor, liksom han hade kontroll över människor som var besatta av demoner. Han som stillade stormen och lugnade den upprörda sjön, talade frid till människor vars sinnen var förvirrade och bundna av djävulen.HHM 64.6

I Kapernaums synagoga höll Jesus på att tala om sin uppgift att befria syndens slavar. Han blev avbruten av ett skräckslaget skrik. En galning rusade fram från folkmängden och ropade:“Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.” Mark 1:24.HHM 65.1

Jesus tillrättavisade demonen och befallde honom:“‘Tig och far ut ur honom!’ Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.” Luk 4:35.HHM 65.2

Orsaken också till denne mans tillstånd fanns i hans eget liv. Han hade lockats av syndens njutningar och hade trott att han kunde göra livet till en stor karneval. Omåttlighet och lättsinne förstörde de ädla egenskaperna i hans natur, och Satan tog fullständig kontroll över honom. Ångern kom för sent. När han var villig att offra rikedom och nöjen för att återfå sitt förlorade människovärde, var han hjälplöst fången i den ondes grepp.HHM 65.3

I Frälsarens närhet väcktes hans längtan att bli fri, men demonen kämpade mot Kristi makt. När mannen försökte vädja till Jesus om hjälp, lade den onde anden orden i hans mun och han skrek i ångest och fruktan. Den besatte förstod i någon mån att han var i närheten av En som kunde göra honom fri, men när han försökte komma inom räckhåll för den mäktiges hand, var det en annans vilja som höll honom tillbaka, och en annans ord som talades genom honom.HHM 65.4

Kampen mellan Satans makt och hans egen önskan att bli fri var fruktansvärd. Det verkade som den plågade mannen måste sätta livet till i kampen mot den fiende som hade förstört hans liv. Men Frälsaren talade med auktoritet och gjorde den fångne fri. Mannen som hade varit styrd av en ond ande stod nu fri och behärskad framför den förundrade folkskaran.HHM 65.5

Med glädje prisade han Gud för befrielsen. Samma ögon som strax innan hade stirrat med vansinnets glöd, utstrålade nu förstånd och flödade över av tacksamhetens tårar. Människorna var stumma av förundran. När de hämtat sig frågade de varandra:“Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.” Mark 1:27.HHM 66.1

Det finns i dag många människor som är styrda av onda andar precis som den besatte i Kapernaum. Alla som med fri vilja sätter Guds bud åt sidan ställer sig under Satans kontroll. Många leker med det onda i tron att de kan bryta sig loss från det när de själva vill. Men de lockas att gå längre och längre tills de finner att de är kontrollerade av en annan vilja som är starkare än deras egen. De kan inte bryta sig loss från denna mystiska makt. Hemliga synder eller tvingande begär håller dem lika hjälplöst fångna som den besatte från Kapernaum.HHM 66.2

Ändå är inte deras situation hopplös. Gud behärskar inte våra sinnen utan att vi tillåter honom att göra det. Varje människa är fri att bestämma vilken makt som skall styra henne. Ingen har fallit så djupt eller blivit så ond, att han inte kan finna befrielse i Kristus. Den besatte kunde bara uttrycka ord från Satan, fastän han ville be om hjälp. Ändå blev hans hjärtas tysta bön hörd. Inget rop från en människa i nöd kommer att bli obesvarat, även om det inte kan uttryckas i ord. Den som går med på att ingå ett förbund med Gud blir inte utelämnad åt vare sig Satans makt eller svagheterna i hans egen natur.HHM 66.3

“Kan man ta ifrån den starke hans byte eller rycka fångarna från den som har segerns rätt? Ja, så säger HERREN: ‘Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur ty- rännens hand. Jag skall själv strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.’” Jes 49:24,25.HHM 66.4

Underbar är den förvandling som sker med den som i tro öppnar sitt hjärtas dörr för Frälsaren.HHM 67.1

Jag har gett er maktHHM 67.2

Liksom de tolv apostlarna fick de sjuttio lärjungarna, som Kristus senare sände ut, övernaturliga förmågor som ett bevis på det uppdrag de hade fått. När deras arbete var avslutat kom de tillbaka med glädje och sade:“‘Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.’ Han sade till dem: ‘Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.’” Luk 10:17,18.HHM 67.3

Från den tiden och framåt skulle Kristi lärjungar betrakta Satan som en besegrad fiende. Det var på korset som Jesus skulle vinna seger för dem. Han önskade att de skulle ta emot denna seger som sin egen. ” Se”, sade han,“jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.” Vers 19.HHM 67.4

Den allsmäktige helige Ande står som försvarare för varje ångerfull människa. Kristus kommer inte att tillåta att någon som i ånger och tro ställt sig under hans beskydd skall komma under fiendens makt. Det är sant att Satan är en mäktig ängel, men vi kan tacka Gud för att vi har en ännu mäktigare Frälsare som kastade den onde ut ur himlen. Satan är nöjd när vi framhåller hans makt. Varför inte hellre tala om Jesus? Varför inte framhålla hans makt och kärlek?HHM 67.5

Löftets regnbåge som omger Guds tron i himlen står som ett evigt vittne om att ” så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”. Joh 3:16. Den vittnar inför universum om att Gud aldrig kommer att överge sina barn i striden mot ondskan. Den försäkrar oss om kraft och beskydd så länge tronen själv består.HHM 67.6