Skolans regler

Reglerna i klassrummet bör så mycket som möjligt representera det skolan står för. Man bör förklara alla principer i reglerna för eleverna, så att de förstår att de är rättvisa. Då kommer de att känna sitt ansvar och förstå att det är viktigt att följa de regler som de själva varit med om att utforma.VTM 311.3

Man ska ha få och väl genomtänkta regler, och när man en gång fattat beslut om dem ska de genomföras. Allt som tankarna inte kan ändra lär eleverna sig att förstå och anpassa sig till, men om de får tillfälle till slöhet som leder till begär, förhoppningar och osäkerhet, blir följderna rastlöshet, irritation och uppstudsighet.VTM 311.4

Det är viktigt att göra klart för eleverna att Gud aldrig kompromissar med det onda. Varken hemma eller i skolan ska man acceptera olydnad. Inga föräldrar eller lärare som har ansvar för sina barns eller elevers välbefinnande får kompromissa med den envishet som trotsar auktoritet och kommer med undanflykter och svepskäl eller undvikande svar för att slippa lyda.VTM 311.5

Lärare som inlåter sig på att utan att tänka efter handlar orätt och försöker lirka eller övertala för att få medhåll, handlar inte av kärlek utan av sentimentalitet och nöjer sig tIll slut med ett surrogat i stället för det som krävdes från början.VTM 312.1

“De oförnuftiga hånas av sitt eget skuldoffer.” Ords 14:9. Vi måste akta oss för att ta lätt på synden. Den har fruktansvärd makt över alla som handlar fel. “Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.” Ords 5:22. Det största fel man kan göra mot barn eller ungdomar är att låta dem fastna i en ond vana.VTM 312.2

Alla har en medfödd längtan efter frihet. Ungdomarna vill vara oberoende, och de behöver lära sig att sådana värdefulla förmåner kan man bara få när man följer Guds lag. Hans lag ger verklig frihet och oberoende. Den visar och förbjuder sådant som degraderar oss och gör oss till slavar. Därmed skyddar den från det ondas makt.VTM 312.3

Psalmisten har skrivit: “Låt mig gå fram på rymlig plats, ty Jag begrundar dina befallningar.” “Dina vittnesbörd är min lust, de är mina rådgivare.” Ps 119:45,24.VTM 312.4

När vi försöker rätta till det som är ont, ska vi akta oss för att kritisera eller klandra. Ständigt klander förbryllar men förbättrar inte. För många människor, oftast för de allra känsligaste, har det visat sig att känslolös kritik är ödesdiger för deras arbete. Blommor öppnar sig inte när det blåser som mest.VTM 312.5

Barn som ständigt klandras för något särskilt fel kommer att tro att det felet är en egenhet hos just dem, något som det inte lönar Sig att kämpa mot. På det sättet skapar man en besvikelse och hopplöshet som ofta döljs under en ytlig likgiltighet eller övermod.VTM 312.6

Det verkliga målet med tillrättavisning når man bara när de som handlat fel själva inser sina fel och vill rätta till dem. När de kommit så långt kan man peka på Gud som kan förlåta och har makt. Försök bevara deras självkänsla och uppmuntra dem och ge dem mod och hopp.VTM 313.1

Det här är det känsligaste och svåraste uppdrag en människa kan få. Det kräver att man har den djupaste takt, den skickligaste medkänsla, kunskap om människans natur, tro och tålamod som man fått från Gud, och att man är villig att arbeta, vaka och vänta. Inget är viktigare än en sådan uppgift.VTM 313.2

De som vill styra andra måste först styra sig själva. Om man behandlar barn eller ungdomar obetänksamt, väcker det bara trots. När föräldrar eller lärare blir otåliga och riskerar att tala oförnuftigt, bör de tiga. Tystnaden har förunderlig makt.VTM 313.3

Som lärare kan man förvänta sig att ibland möta trotsiga inställningar och hårda människor. Men när lärarna handskas med sådant, får de aldrig glömma att de själva en gång varit barn som behövt fostran. Till och med nu, när de har alla de fördelar som ålder, utbildning och erfarenhet ger, gör de ofta fel och behöver förlåtelse och överseende. När de undervisar ungdomarna bör de tänka på att de handskas med sådana som har likadana tendenser som de själva till att göra fel.VTM 313.4

Eleverna har mycket kvar att lära, och somliga har mycket svårare för sig än andra. Lärarna bör vara tålmodiga med tröga elever och inte klandra dem för deras okunnighet, utan ta vara på alla tillfällen att uppmuntra dem. Känsliga och nervösa elever behöver försiktig och noggrann omvårdnad. Lärarnas vetskap omsin egen ofullkomlighet bör göra att de ständigt visar medkänsla och överseende möt dem som också kämpar med svårigheter.VTM 313.5