Såg Gud som självisk

De som först och främst levde för att tillfredsställa sina begär, kom att betrakta Gud som en av dem. De såg honom som någon som ville upphöja sig själv och som godtyckligt anpassade sina krav. De ansåg att Gud upphöjde och undertryckte människor i den mån det hjälpte eller hindra hans själviska avsikter. De lägre klassernas uppfattning om Gud skilde sig inte mycket från den uppfattning deras förtryckare hade, förutom att de trots allt trodde att Gud hade större makt.VTM 90.1

Alla religioner präglades av samma ideer och byggde på utpressning. Deras tillbedjan gick ut på att försöka blidka Gud med gåvor och ceremonier för att vinna hans ynnest. En sådan religion, som inte på något sätt påverkade det inre eller samvetet, kunde inte bli något annat än en formsak.VTM 90.2

Människorna tröttnade på religionen, även om de kanske gärna tog emot de förmåner den kunde erbjuda. De längtade efter frihet. Människornas vilja att göra det som var ont växte sig allt starkare samtidigt som deras uppskattning av och längtan efter det goda blev svagare. Med tiden ledde det till att de i allt mindre omfattning var en avbild av Gud. De präglades i stället mer och mer av de onda krafter som styrde dem. Världen var på väg att gå under.VTM 90.3

Människorna hade bara ett hopp, nämligen att något nytt och positivt skulle bryta ner det moraliska förfallet i världen. Det var ett hopp om en ny kraft och om att kunskapen om Gud skulle förnyas.VTM 90.4