Kristus uppenbarade Gud för lärjungarna

Låt oss studera de ord Kristus uttalade i den övre salen kvällen innan han korsfästes. Prövningens stund närmade sig och han försökte att trösta lärjungarna som skulle bli så hårt frestade och prövade.VFF3 285.5

“Edra hjärtan vare icke oroliga!” sade han. “Tron på Gud; tron ock på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum. ... Tomas sade till honom: ‘Herre, vi veta icke, vart du går; huru kunna vi då veta vägen?’ Jesus svarade honom: ‘Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I känt mig, så haden lock känt min Fader; nu kännen I honom och haven sett honom.’ Filippus sade till honom: ‘Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog.’ Jesus svarade honom: ‘Så Ung tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: ‘Låt oss se Fadern’? Tror du icke, att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.’” (Joh. 14: 1-10). Lärjungarna förstod ändå inte Kristi ord angående hans förhållande till Gud. Mycket i hans undervisning var alltjämt oklart för dem. De hade ställt många frågor som uppenbarade deras bristande kunskap om Guds förhållande till dem och till deras nuvarande och framtida intressen. Kristus ville att de skulle få en klarare, mer bestämd kunskap om Gud.VFF3 285.6

“Detta har jag talat till eder i förtäckta ord”, sade han, “den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.” (Joh.16:25.)VFF3 286.1

När den helige Ande på pingstdagen utgöts över lärjungarna förstod de de sanningar som Kristus hade talat i liknelser. De lärdomar som hade varit som gåtor för dem, blev klarlagda. Den förståelse som kom till dem då Anden utgöts, fick dem att skämmas över sina underliga teorier. Deras antaganden och tolkningar var enfaldiga i jämförelse med den kunskap om himmelska ting som de nu fick. De blev ledda av Anden och ljuset lyste in i deras sinnen som tidigare hade varit förmörkade.VFF3 286.2

Men lärjungarna hade ännu inte upplevt hela uppfyllelsen av Kristi löfte. De fick all den kunskap om Gud som de kunde ta emot, men den fulla uppfyllelsen av löftet om att Kristus tydligt skulle visa dem Fadern hade de ännu att vänta på. Så är det också idag. Kunskapen om Gud är ensidig och ofullkomlig. När striden är slut och människan Jesus Kristus inför Fadern bekänner sina trofasta tjänare, som i en syndig värld har burit ett sant vittnesbörd om honom, kommer de att klart förstå det som nu är hemligheter för dem.VFF3 286.3

Kristus tog sin förhärligade mänskliga natur med sig till de himmelska boningarna. De som tar emot honom ger han makt att bli Guds barn, för att Gud till sist skall kunna ta emot dem som sina, så att de kan bo hos honom genom evigheten. Om de är lydiga mot Gud här i tiden kommer de till sist att kunna “se hans ansikte och hans namn skall stå tecknat på deras pannor” (Upp. 22:4.) Och vad är himmelens högsta lycka annat än att se Gud. Vilken större glädje kan väl syndaren uppleva, han som blev frälst genom Kristi nåd, än att betrakta Guds ansikte och erkänna honom som Fader.VFF3 287.1