En dyrbar erfarenhet

Den som blir litteraturevangelist på allvar måste vara både lärare och elev. Under det att han försöker att lära andra måste han själv lära sig att utföra en evangelists arbete. När litteraturevangelister går ut på fältet med ödmjuka hjärtan, fyllda av helig iver, skall de finna många tillfällen att i rätt tid tala till människor som håller på att gå under i missmod. .Efter att ha hjälpt dessa behövande, kan de säga: “I varen ju förut mörker, men nu ären i ljus i Herren.” (Ef. 5: 8.) Och när de ser hur andra vandrar syndens vägar, kan de säga: “Sådana vara ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor. 6: 11.)VFF2 566.1

De som verkar för Gud kommer att möta nedslående erfarenheter, men dem gäller alltid löftet: “Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” (Matt. 28: 20.) Gud ger den mest underbara erfarenhet åt dem som säger: “Jag tror ditt löfte. Och jag skall inte svika eller bli missmodig.”VFF2 566.2

Låt dem som gjort en sådan erfarenhet i arbetet för Herren, berätta därom i våra tidningar, så att andra blir uppmuntrade. Låt litteraturevangelisten skriva om den glädje och välsignelse han fått uppleva i sitt arbete. Dessa rapporter skulle publiceras i våra tidningar, för deras inflytande är vidsträckt. De blir samen ljuvlig doft i församlingen, en vällukt från liv till liv. På detta sätt blir det uppenbart, att Gud är med dem som samverkar med honom.VFF2 566.3