“Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder.”

Såsom satan ända sedan sitt fall missrepresenterat Gud, så missrepresenterar han Guds barn genom sina redskap. Frälsaren säger: “Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig” (Ps. 69: 10). På liknande sätt drabbas hans lärjungar av smädelse och förföljelse.JBS 45.1

Aldrig har någon människa på jorden blivit så grymt smädad som Människosonen. Han blev hånad och bespottad på grund av sin oryggliga lydnad för Guds heliga lags principer. Han blev hatad utan orsak. Likväl stod han lugn inför sina fiender, förklarande, att smädelse är något, som den kristne måste lida, och han rådde sina efterföljare att tåligt lida allt och ej försmäkta under förföljelsens bitterhet.JBS 45.2

Smädelse och förtal kan nedsvärta en persons namn, men befläckar dock ej hans karaktär, som är i Guds förvar. Så länge vi ej samtycka till synd, finnes ingen, vare sig mänsklig eller satanisk makt, som kan sätta en enda fläck på vår själ. Den människa, som av hjärtat förtröstar på Gud, är densamma i de hårdaste prövningar och de mest nedslående omständigheter, som då hon åtnjuter framgång och Guds ansiktes ljus och ynnest synes komma henne till del. Hennes bevekelsegrunder, hennes ord och hennes handlingar kunna bliva misstydda och orättvist bedömda, men hon aktar ej därpå, ty hon intresserar sig för någonting, som är av långt större betydelse för henne. Såsom Moses härdade ut, “därigenom att han likasom såg den Osynlige”, kan hon härda ut, emedan hon icke har “till ögonmärke de ting, som synas, utan dem som icke synas” (Hebr. 11: 27; 2 Kor. 4: 18).JBS 45.3

Kristus känner allt, som missförstås och missrepresenteras av människor. Hur mycket hans barn än bliva beljugna och föraktade, kunna de därför tåligt och förtröstansfullt bida, ty ingenting är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och de som ära Gud, skola inför människor och änglar bliva ärade av honom.JBS 46.1

“När människorna för min skull smäda och förfölja eder ... glädjens och fröjden eder”, sade Jesus. Han påminde också lärjungarna om att profeterna hade blivit förföljda före dem, och Jakob säger, att profeterna voro “föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod” (Jak. 5: 10). Abel, den förste kristne av Adams barn, dog som martyr. Enok vandrade med Gud, och världen kände honom icke. Noa blev bespottad såsom en fanatiker och orostiftare. “Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse.” “Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse” (Hebr. 11:36, 35).JBS 46.2

Guds tjänare ha blivit smädade och förföljda under alla tidsåldrar, och dock har genom deras lidande kunskapen om Gud blivit utbredd. Varje Kristi lärjunge måste ställa sig i ledet för att främja samma verk, fullt medveten om, att hans fiender icke kunna göra något mot sanningen utan för sanningen. Gud vill, att sanningen skall framhållas tydligt, så att den bliver föremål för granskning och diskussion, även om det sker under smädelse. Varje försök att inskränka samvetsfriheten kan Gud bruka som medel att väcka slumrande människor till besinning.JBS 47.1

Hur ofta ha vi ej bland Guds tjänare sett slående exempel härpå! Då den ädelmodige och vältalige Stefanus blev på Stora rådets ingivelse stenad till döds, förlorade icke evangelium något därpå. Det himmelska ljus, som förhärligade hans ansikte, den gudomliga medlidsamhet, som besjälade hans bön, träffade de kringstående rådsherrarna såsom en skarp pil och överbevisade dem. Och Saulus, den förföljande fariséen, blev ett utvalt redskap till att frambära Kristi namn “inför hedningar och konungar och Israels barn”. Och en tid därefter skrev den ålderstigne Paulus från fängelset i Rom: “Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika Kristus ... i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare bedrövelse i mina bojor ... Kristus bliver dock på ena eller andra sättet förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet” (Fil. 1: 15, 16, 18). Genom Pauli fångenskap blev också evangelium utbrett till fjärran trakter, medan själar vunnos för Kristus i själva kejsarens palats. Genom satans försök att omintetgöra Guds ords oförgängliga säd, “som förbliver” (1 Petr. 1: 23), blev denna säd utsådd i människornas hjärtan. Genom den vanära och förföljelse, som Guds barn lida, blir Kristi namn förhärligat och själar frälsta.JBS 47.2

“Eder lön är stor i himmelen” — deras lön, som äro Kristi vittnen under förföljelse och försmädelse. Medan människorna söka efter jordiska skatter, hänvisar Jesus dem till den himmelska lönen. Men han förlägger icke denna lön helt och hållet till det kommande livet, utan redan här få vi begynna njuta av den. Herren uppenbarade sig för Abraham och sade: “Jag är din sköld; din lön skall bliva mycket stor” (1 Mos. 15: 1). Alla, som följa Kristus, skola få samma lön. Att komma i förening med Jehova, Emanuel — han, i vilken “visdomens och kunskapens alla skatter” finnas fördolda, “ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen” — att känna honom, att äga honom, i det hjärtat mer och mer öppnas för att mottaga hans gudomliga egenskaper, att lära känna hans kärlek och kraft, att äga Kristi outgrundliga rikedomar, att fatta mer och mer, “vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap”, att man blir helt uppfylld av “all Guds fullhet” — “detta är Herrens tjänares arvedel, den rätt de skola undfå av mig, säger Herren” (Kol. 2: 3; Ef. 3: 18, 19; Jes. 54: 17).JBS 49.1

Det var denna fröjd, som uppfyllde Paulus och Silas, då de i fängelset i Filippi vid midnattstiden bådo samt sjöngo lovsånger. Kristus var hos dem, och hans närvaros ljus genomträngde fängelsets mörker. Då Paulus såg, hur evangelium gjorde framgång, skrev han från Rom, icke aktande sina bojor: “Däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få glädja mig” (Fil. 1: 18). Kristi egna ord på berget återljuda i Pauli budskap till församlingen i Filippi mitt under dess förföljelse: “Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder” (Fil. 4:4).JBS 49.2