“Samlen eder icke skatter på jorden.”

Skatter, som samlas på jorden, skola förgås. Tjuvar kunna bryta sig in och stjäla dem; mal och rost kunna fördärva dem; eld och storm kunna förstöra och bortsopa dem. Och “där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara”. De skatter, som samlas på jorden, upptaga så sinnet, att himmelska ting bliva utestängda.JBS 109.1

Penningebegäret var en förhärskande passion bland judarna. Världslighet intog hos dem Guds och religionens plats i själen. Så är även förhållandet i våra dagar. Det giriga fikandet efter rikedom utövar en så förtrollande inflytelse över människorna, att deras ädlare känslor fördärvas och de föras i förtappelse. Satans tjänst är uppfylld med bekymmer och möda, och de skatter, människorna sträva att samla sig på jorden, vara blott en kort tid.JBS 109.2

Jesus sade: “Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.”JBS 109.3

Vi uppmanas att samla oss skatter i himmelen. Det är till vår egen nytta och välsignelse, att vi tillförsäkra oss himmelska skatter, ty dessa äro de enda skatter, som i verkligheten äro våra egna. De äro oförgängliga. Varken eld eller vatten kan fördärva dem. Ingen tjuv kan bryta sig in och bortstjäla dem. Mott och mal kunna ej fördärva dem, ty de äro i säkert förvar hos Gud.JBS 110.1

Dessa skatter, på vilka Kristus sätter större värde än på allt annat, äro “rikedomen av hans arvs härlighet bland de heliga” (Ef. 1: 18 gamla övers.). Kristi lärjungar äro hans dyrbara egendom. Han säger: “Ädelstenar äro de i en krona.” “Jag skall göra en människa ... mer sällsynt än guld från Ofir” (Sak. 9: 16; Jes. 13: 12). Kristus betraktar sitt folk i dess renhet och fullkomlighet såsom lön för sina lidanden, sin förnedring och sin kärlek och såsom ädelstenar i sin härlighets krona, medan han själv är den stora medelpunkten, från vilken all härlighet utstrålar.JBS 110.2

Och vi hava den förmånen att vara delaktiga med Kristus i återlösningens stora verk samt att få med honom dela de skatter, han vunnit genom sitt lidande och sin död. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Tessalonika: “Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I? Ja, I ären vår ära och vår glädje” (1 Tess. 2: 19, 20). Detta är den skatt, som Kristus önskar, att vi skola verka för. Karaktären är livets stora skörd. Varje ord och handling, som kan upptända en himmelsk längtan i någon själ, varje bemödande, som bidrager till utvecklingen av en kristlig karaktär, är ett samlande av skatter i himmelen.JBS 110.3

“Där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.” Varje försök, som vi göra att bringa andra välsignelse, blir även oss själva till välsignelse. Envar, som uppoffrar medel eller tid för främjandet av evangelii verk, envar, som med intresse deltager i Guds verk och beder för själars frälsning, fattar allt större kärlek till andra och uppeggas till allt större hängivenhet åt Gud, på det att han må iståndsättas att bliva till den största möjliga välsignelse för dem.JBS 111.1

Och på den yttersta dagen, när jordens alla rikedomar förgås, skall den, som samlat sig skatter i himmelen, få erfara vad han vunnit genom sitt kristliga liv här på jorden. Om vi hörsammat Kristi ord, skola vi, då vi stå inför den stora vita tronen, få se själar, som blivit frälsta genom våra bemödanden och som varit redskap i Herrens hand för ännu andras frälsning, intill dess en stor skara såsom en följd av vårt arbete kommit till vilans land, där de skola kasta sin kronor inför Frälsarens fötter och lova hans namn i all evighet. Med vilken glädje skola ej Kristi medarbetare se dessa återlösta själar såsom delaktiga i Frälsarens härlighet! Hur ljuv skall icke himmelen bliva för dem, som här på jorden varit trogna i verksamheten för själars frälsning!JBS 111.2

“Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det, som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida” (Kol. 3:1).JBS 111.3