Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Jesu bergspredikan - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus.”

    Ett rent uppsåt och en helhjärtad gudstjänst är det tillstånd, som åsyftas i dessa vår Frälsares ord. Om det är ditt uppriktiga och fasta uppsåt att utforska och lyda sanningen, vad det än må kosta dig, så skall Gud giva dig upplysning. Den äkta fromheten tager sin början, då man upphört att söka någon överenskommelse med synden. Då instämmer hjärtat i aposteln Pauli ord: “Ja, mina bröder, jag håller icke före, att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet, för att få den segerlön, som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.” “Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus” (Fil. 3: 13, 14, 8).JBS 112.1

    Men då våra andliga ögon äro förblindade av egenkärlek, råder endast mörker. “Om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker.” Det var detta förfärliga mörker, som insnärjde judarna i en hårdnackad otro, så att det var omöjligt för dem att förstå Kristi mission, som var att frälsa dem från deras synder.JBS 112.2

    Då vi giva efter för frestelsen, bliva vi vankelmodiga och vår förtröstan på Gud slappas. Om vi ej överlämna oss helt åt Gud, så förbliva vi i mörker. Om vi göra något förbehåll så lämna vi en dörr öppen för satan att komma in och vilseleda oss genom sina frestelser. Och satan vet, att om han kan fördunkla vår syn, så att vårt trosöga ej kan se Gud, ha vi ej något värn mot synden.JBS 112.3

    Syndiga begärelser bedåra själen, om de tillåtas att få överhand. Varje tillfredsställelse av syndiga begärelser ökar själens motvilja mot Gud. Om vi vandra på den väg satan väljer för oss, omgivas vi av det ondas skuggor, och varje steg vi taga försänker oss i allt djupare mörker och gör hjärtats blindhet allt större.JBS 113.1

    Samma lag gäller i den andliga som i den naturliga världen. Den som förbliver i mörkret, skall slutligen förlora sin andliga synförmåga. Han omgives av ett mörker, som övergår det djupaste midnattsmörker, och den klaraste middagssol kan ej skänka en sådan något ljus. Han “vandrar i mörkret och vet icke, vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon” (1 Joh. 2: 11). Genom att ständigt hysa det onda i hjärtat och motstå den gudomliga kärlekens förmaningar, förlorar syndaren sin kärlek till det goda, sin längtan efter Gud samt själva förmågan att mottaga ljus från himmelen. Nådens Gud kallar ännu med kärleksfull röst, ljuset strålar ännu lika klart, som då det först begynte lysa för själen; men rösten når döva öron, och ljuset träffar blinda ögon.JBS 113.2

    Ingen blir helt övergiven av Gud, så länge det finns något hopp för hans frälsning. Det är människan, som vänder sig bort från Gud, ej Gud, som vänder sig bort från människan. Vår himmelske Fader följer oss med förmaningar och varningar och med nåde-fulla tillbud om förlåtelse, så länge det finns någon skymt av hopp att kunna rädda oss från förtappelse. Ansvaret vilar på syndaren. Genom att driva Guds Ande från sig, öppnar han vägen för att sedan motstå sanningens ljus, då detta åter framstrålar med ännu större kraft. Sålunda förhärdar han sig allt mer mot ljuset, tills Guds Ande ej mer kan ha någon inflytelse över honom. Då blir till och med det ljus, som är i honom, idel mörker. Själva den sanning han känt blir då så förvänd, att den ökar själens blindhet.JBS 113.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents