Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Jesu bergspredikan - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “I ären världens ljus.”

    Då Jesus undervisade folket, gjorde han det på ett sätt, som intresserade åhörarna och fängslade deras uppmärksamhet, i det han belyste de framställda sanningarna genom bilder ur naturen. Folket hade samlats redan tidigt på morgonen. Den härliga solen, som steg allt högre på det blåa himlavalvet, drev bort skuggorna, som lågo lägrade i dalarna och i de smala passen mellan bergen. Härligheten på himlavalvet i öster hade ännu icke försvunnit. Solens ljus överflödade landet i all sin strålglans, sjöns lugna yta återkastade det gyllene skenet och avspeglade morgonens rosenfärgade skyar. Varje knopp, varje blomma, varje löv glittrade av daggpärlor. Naturen log under välsignelsen av en ny dag, och fåglarna uppstämde sina ljuva sånger bland träden. Frälsaren blickade ned på folket, som var samlat framför honom, och lyfte därpå sina ögon mot den uppgående solen, i det han sade till sina lärjungar: “I ären världens ljus.” Såsom solen tågar fram på sin kärleks mission, skingrande nattens skuggor och väckande den sovande världen till liv, så skola Kristi lärjungar gå ut för att sprida himmelens ljus bland dem, som äro försänkta i villfarelsens och syndens mörker.JBS 53.2

    I det klara morgonljuset framstodo tydligt de städer och byar, som finnas bland kullarna omkring och som sålunda bidrogo till att höja skådespelet. Jesus pekade på dem och sade: “Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg.” Och han tilläde: “Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem, som äro i huset” (Matt. 5: 14, 15). De flesta av dem, som lyssnade till Jesu ord, voro lantmän och fiskare, vilkas anspråkslösa hyddor innehöllo blott ett rum, så att ett enda ljus på bordet upplyste hela huset. “På samma sätt”, sade Jesus, “må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.”JBS 54.1

    Intet annat ljus har någonsin lyst eller kommer någonsin att lysa över fallna människor än det, som utgår från Kristus. Vår Frälsare är det enda ljus, som kan skingra mörkret i en värld, som är försänkt i synd. Om honom är det skrivet: “I det var liv, och livet var människornas ljus” (Joh. 1:4). Det är genom att mottaga hans liv, som hans efterföljare kunna bliva ljusbärare. Kristi liv i själen och hans kärlek, uppenbarad i karaktären, göra dem till världens ljus.JBS 54.2

    Människorna hava intet ljus i sig själva. Utan Kristus äro vi som en otänd veke, såsom månen, vänd från solen; vi hava icke i oss själva en enda ljusstråle, som kan genomtränga världens mörker. Men då vi vända oss mot rättfärdighetens sol, då vi komma i beröring med Kristus, fylles själen av hans gudomliga närvaros strålglans.JBS 56.1

    Kristi efterföljare skola vara mer än ljus bland människorna, de skola vara ljuset i världen. Jesus säger till alla, som bekänna sig vara hans lärjungar: I haven överlämnat eder åt mig, och jag har sänt eder ut i världen såsom mina representanter. Såsom Fadern sänt honom, så, förklarar han, “har ock jag sänt dem i världen” (Joh. 17: 18). Såsom Kristus är det medel, genom vilket Fadern uppenbarar sig, så skola vi vara medel, genom vilka Kristus uppenbarar sig för världen. Ehuru Frälsaren är ljusets stora källa, bör du, o kristen, ej glömma, att han uppenbarar sig genom människor. Guds välsignelser komma oss till del genom mänskliga redskap. Kristus själv uppenbarades i världen såsom Människosonen. Såsom människa, delaktig av den gudomliga naturen, måste han komma i beröring med människorna. Varje enskild Kristi lärjunge är ett av Gud utvalt redskap för Guds uppenbarelse bland människorna. Härlighetens änglar vänta att genom oss få meddela himmelens ljus och kraft åt själar, som rusa mot fördärvet. Skall det mänskliga redskapet försumma att utföra denna sin mission? Ack, då blir världen i samma mån berövad den helige Andes utlovade inflytelse.JBS 56.2

    Men Jesus sade icke till sina lärjungar, att de skulle beflita sig om att göra sig till ljus, utan han sade: “På samma sätt må ock edert ljus lysa.” Om Kristus får bo i hjärtat, är det omöjligt att dölja hans närvaros ljus. Om de, som bekänna sig vara Kristi efterföljare, icke äro världens ljus, så är orsaken den, att de förlorat Andens kraft. Om de icke hava något ljus att meddela, är det därför, att de icke stå i förbindelse med ljusets källa.JBS 57.1

    I alla tidsåldrar har “Kristi Ande”, som var i profeterna (1 Petr. 1: 11), gjort Guds sanna barn till ljus för sin tid och sitt släkte. Josef var en ljusbärare i Egypten, där han genom sitt rena, människovänliga och kärleksfulla liv representerade Kristus mitt ibland ett avgudiskt släkte. Under det israeliterna tågade från Egypten till det utlovade landet, voro de trogna bland dem ljus för de omgivande nationerna, och genom dem blev Gud då uppenbarad för världen. Från Daniel och hans medbröder i Babylon och från Mor-dokai i Persien strålade det gudomliga ljuset mitt i de kungliga palatsens mörker. Så äro nu Kristi lärjungar ljusbärare under sin vandring till himmelen. Genom dem bliva Faderns nåd och godhet uppenbarade för en värld, som är försänkt i mörker och i okunnighet om Gud. Människorna se deras goda gärningar och prisa Fadern, som är i himmelen. Ty därigenom uppenbaras, att det på världsalltets tron finns en Gud, vars karaktär är värdig att prisas och efterliknas. Den gudomliga kärlek, som glöder i hjärtat, den kristliga enhet, som uppenbaras i livet, är som skymtar av himmelen, genom vilka världens barn må kunna lära att värdera dess förträfflighet.JBS 57.2

    Det är på detta sätt människorna “lära känna den kärlek, som Gud har i oss” (1 Joh. 4: 16). Och sålunda bliva hjärtan, som en gång voro syndiga och fördärvade, renade och omskapade, så att de kunna “ställas inför Guds härlighet ostraffliga, i fröjd” (Jud. v. 24).JBS 58.1

    Frälsarens ord: “I ären världens ljus”, visa, att han överlämnat åt sina efterföljare en världsomfattande mission. På Kristi tid hade själviskhet, högmod och fördomar uppbyggt en stark och hög skiljemur mellan dem, som fått i uppdrag att bevara Guds heliga ord, och alla andra folk på jorden. Men Frälsaren hade kommit för att taga bort denna skiljemur. De ord, som folket hörde från hans läppar, voro helt olika de ord, som de hört av präster och rabbiner. Kristus nedriver skiljemuren, egenkärleken och nationalismens fördomar och lär, att vi skola älska alla människor. Han lyfter människorna upp ur den trånga själviskheten. Han avskaffar alla gränslinjer och all onaturlig klasskillnad inom samhället. Han gör ingen åtskillnad mellan grannar och främlingar, vänner och fiender. Han lär oss, att vi i varje nödställd själ skola se vår nästa och att världen är vårt missionsfält.JBS 58.2

    Såsom solens strålar tränga fram till jordens mest avlägsna vrår, så har ock Gud för avsikt, att evangelii ljus skall nå varje själ på jorden. Om Kristi församling fullgjorde det uppdrag, hon fått av Herren, skulle ljuset utbredas till alla, som sitta i mörker och i dödsskuggans dal. I stället för att bilda kolonier och draga sig undan från ansvar och från att bära korset skulle församlingsmedlemmarna sprida sig i alla länder för att bliva Kristi ljusbärare och verka för själars frälsning, såsom han gjorde. Då skulle ock “detta evangelium om riket” snart bliva förkunnat i hela världen.JBS 58.3

    Sålunda skall Guds avsikt med att kalla ett folk, ända från Abrahams kallelse på Mesopotamiens slätter till vår kallelse i närvarande tid, bliva uppfylld. Han säger: “Jag skall välsigna dig... och du skall bliva en välsignelse” (1 Mos. 12: 2). Kristi ord genom den evangeliske profeten Jesaja, vilka funno genljud i hans bergspredikan, voro ämnade för oss, som leva i det sista släktets tid: “Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig” (Jes. 60: 1). Har Herrens härlighet gått upp över dig; har du skådat honom, som är “härlig framför tio tusen”; har din själ blivit upplyst av hans härlighet, så ljuda dessa Mästarens ord till dig. Har du stått med Kristus på förklaringsberget? Nere i dalen finnas själar, som äro slavar under satan och som vänta på trons och bönens ord för att bliva frigjorda.JBS 59.1

    Vi böra ej blott begrunda Kristi härlighet, utan även tala om hans förträffliga egenskaper. Jesaja såg ej blott Kristi härlighet, utan han talade även om honom. Då David var försjunken i stum begrundan, upptändes en eld i hans hjärta och han talade med sin tunga (Ps. 39:4). Under det han betraktade Guds förunderliga kärlek, kunde han ej avhålla sig från att omtala, vad han sett och känt. Vem kan genom tron skåda in i återlösningens underbara plan och se en skymt av Guds enfödde Sons härlighet, utan att tala därom? Vem kan begrunda den outtömliga kärlek, som uppenbarades på Golgalas kors genom Kristi död för att rädda människorna från förtappelse och skänka dem evigt liv — vem kan betrakta allt detta och ändå icke utbrista i lov och pris till Frälsaren?JBS 59.2

    “I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära” (Ps. 29: 9). Israels ljuvlige sångare prisade Herren på harpa, sägande: “Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk. Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt, dina storverk skall jag förtälja” (Ps. 145: 5,6).JBS 60.1

    Golgata kors skall upphöjas inför alla folk. Det skall upptaga deras sinnen och fängsla deras tankar. Då skola alla deras andliga förmågor genomströmmas av gudomlig kraft direkt från Gud. Då skola alla krafter förenas i nitisk verksamhet för Mästaren. Då skola hans tjänare såsom levande ljusbärare utbreda sanningens ljus och upplysa världen.JBS 60.2

    Kristus antager med stor glädje varje mänskligt redskap, som överlämnar sig helt åt honom. Han förenar det mänskliga med det gudomliga, på det att han må kunna delgiva världen den gudomliga kärlekens hemlighet. Tala därom, sjung därom, bed därom! Förkunna hans härliga budskap och träng därmed intill jordens yttersta trakter!JBS 60.3

    Tåligt burna prövningar, mottagna välsignelser, frestelser, som manligt övervinnas, ödmjukhet, vänlighet, barmhärtighet och kärlek utgöra det ljus, som helt naturligt strålar från den karaktär, som är motsatsen till det själviska hjärtat, i vilket livets ljus aldrig lyst in.JBS 60.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents