Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Jesu bergspredikan - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.”

    För att ej giva någon anledning till otro, missförstånd eller en orätt tolkning av sina ord giver Kristus ett trefaldigt löfte. Han önskar så gärna att de, som söka efter Gud, skola tro på honom, som är mäktig att göra allting. Han tillägger därför: “Ty var och en, som beder, han får; och den, som söker, han finner; och för den, som klappar, skall varda upplåtet.” Kristus framställer här inga andra villkor, än att man skall hungra efter hans nåd och åstunda hans kärlek.JBS 154.3

    “Bedjen.” Den omständigheten, att du beder, visar, att du känner ditt behov; och om du beder i tro, skall din bön bliva besvarad. Herren har givit löftet, och han kan ej bryta det. Om du kommer inför Gud med sann ånger och ödmjukhet, är det ej förmätet att göra anspråk på vad han lovat. Då du beder om den välsignelse, som du behöver för att utveckla en kristlig karaktär, kan du vara förvissad om, att du beder i överensstämmelse med Herrens löfte, som också skall bliva uppfyllt. Att du vet dig vara en syndare och erkänner det är tillräckligt skäl för dig att bedja om hans nåd och barmhärtighet. Gud fordrar ej, att du skall vara helig, innan du kan nalkas honom, utan att du i ditt hjärta skall hysa en uppriktig önskan att bliva renad från all synd och orättfärdighet. Det enda argument vi kunna framhålla är vårt stora behov och vårt hjälplösa tillstånd, ty det är på grund därav, som vi behöva Guds frälsande kraft.JBS 155.1

    “Söken.” Vi skola ej blott önska Guds välsignelse, utan även söka därefter. “Sök nu förlikning och frid med honom” (Job 22: 21). Sök, och du skall finna. Gud söker efter dig, och redan den önskan, som du erfar i ditt hjärta att komma till honom, är blott den dragande inflytelsen av hans Ande. Låt dig då dragas till honom. Kristus beder innerligen för alla frestade, irrande och otrogna själar, och han söker föra dem till nära gemenskap med sig själv. “Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig” (1 Krön. 28:9).JBS 155.2

    “Klappen.” Vi komma till Gud på grund av hans särskilda inbjudning, och han väntar att få välkomna oss. De första lärjungar, som följde Jesus, voro ej nöjda med ett flyktigt samtal med honom vid vägkanten. De frågade: “Rabbi, var bor du? ... Då gingo de med honom och sågo, var han bodde; och de stannade den dagen hos honom” (Joh. 1: 39). Så kunna även vi komma i den intimaste gemenskap med Gud. “Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg” (Ps. 91: 1). Låt dem, som önska Guds välsignelse, klappa på nådens port och sedan bida med trygg förhoppning, sägande: “Du, o Herre, har sagt: ‘Var och en, som beder, han får; och den, som söker, han finner; och för den, som klappar, skall varda upplåtet.’”JBS 156.1

    Jesus betraktade dem, som voro församlade för att lyssna till hans ord, och önskade innerligen, att de måtte kunna fatta Guds stora nåd och kärlek. Som en belysning av deras behov och Guds beredvillighet att fylla dessa behov framställer han för dem bilden av ett hungrigt barn, som beder sina föräldrar om bröd. “Vilken är den man bland eder”, säger han, “som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd?” Han framhåller föräldrarnas naturliga ömhet för sina barn och säger sedan: “Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem, som bedja honom!” Ingen fader, som har ett fadershjärta, kan vända sig bort från sin son, då denne är hungrig och beder honom om bröd. Borde då någon vanhedra Gud med den föreställningen, att han ej vill besvara sina barns böner?JBS 156.2

    “Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem, som bedja honom!” Den helige Ande, som är Jesu representant, är den största av alla gåvor, och alla “goda gåvor” äro innefattade i denna gåva. Skaparen själv kan ej giva någonting större eller bättre. När vi bedja Herren förbarma sig över oss i vårt betryck och att leda oss med sin helige Ande, skall han aldrig vända sig bort från vår bön. Om det ock skulle finnas föräldrar, som kunna avslå ett hungrande barns bön, kan Gud aldrig neka att giva ett längtande hjärta, vad det behöver. Vilken underbar ömhet innebär ej hans kärlek! Till dem, som i mörka stunder tycka, att Gud ej bryr sig om dem, ljuder detta budskap från vår himmelske Faders hjärta: “Men Sion säger: Herren har övergivit mig, Herren har förgätit mig. Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig. Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon” (Jes. 49: 14—16).JBS 157.1

    Varje löfte i Guds ord ger oss en antydan angående vad vi böra bedja om samt försäkrar oss på samma gång om bönhörelse. All den andliga välsignelse vi behöva är det vår förmån att göra anspråk på genom Jesus. Vi kunna med ett barns enfald omtala för Herren, vad vi behöva. Även våra timliga behov kunna vi framlägga för honom. Vi kunna bedja honom såväl om vårt dagliga bröd och om kläder som om livets bröd och Kristi rättfärdighetsklädnad. Vår himmelske Fader vet, att vi behöva dessa ting, och han vill, att vi skola bedja honom om dem. Det är genom Jesu namn varje välsignelse mottages. Gud ärar detta namn, i det han genom det skänker oss allt vad vi behöva av hans nåds stora rikedomar.JBS 157.2

    Men glöm ej, att du, då du åkallar Gud såsom din Fader, på samma gång erkänner dig vara hans barn. Du icke blott förlitar dig på hans godhet, utan du fogar dig alltid efter hans vilja, i det du vet, att hans kärlek är oföränderlig. Du överlämnar dig åt honom att göra hans vilja. Det var dem, som Jesus uppmanat att först söka Guds rike och hans rättfärdighet, som han också gav löftet: “Bedjen, och eder skall varda givet.”JBS 158.1

    De stora håvor, som ägas av himmelens och jordens Skapare, stå till Guds barns förfogande. Gåvor, så dyrbara, att de blivit förvärvade genom Kristi blod; gåvor, som kunna tillfredsställa hjärtats önskningar; gåvor, som äro lika varaktiga som evigheten, skola mottagas och åtnjutas av alla, som komma till Gud såsom barn. Mottag Guds löften såsom ställda till dig, framhåll dem för din Fader, såsom om de vore dina egna ord, och du skall komma i åtnjutande av en fullkomlig och evig glädje.JBS 158.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents