Sållningen

Jag såg några, som med stark tro och ångestrop bådo innerligt till Gud. Deras ansikten voro bleka och buro prägel av djup själsångest, ett vittnesbörd om deras inre kamp./Deras ansikten präglades av fasthet och stort allvar, i det stora svettdroppar föllo från deras pannor. Nu och då upplystes deras ansikten av bevisen på Guds välbehag, varpå samma allvarliga, ängsliga uttryck åter märktes hos dem.ADB 340.1

Onda änglar trängde sig omkring dem, insvepande dem i mörker för att dölja Jesus för dem, medan deras ögon fästes vid mörkret, som omgav dem, och de sålunda leddes till att misströsta på Gud och knorra mot honom. Det enda sä_ra för dem var att hålla blicken vänd uppåt. Himmelens änglar vakade över Guds folk och då den giftiga atmosvären från onda änglar trängde sig omkring dessa ängsliga själar, rörde himmelens änglar oavbrutet sina vingar över dem för att skingra det tjocka mörkret.ADB 341.1

Då dessa bedjande själar fortsatte sina allvarliga rop, kom ibland en ljusstråle från Jesus till dem för att uppmuntra dem och upplysa deras ansikten. Jag såg, att det var några, som ej togo del i dessa innerliga böner till Gud utan tycktes vara likgiltiga och sorglösa. De kämpade ej mot mörkret, som omgav dem som en tjock sky. Guds änglar lämnade dessa och gingo bort för att komma de allvarliga, bedjande till hjälp. Jag såg Guds änglar skynda för att stå alla dem bi, som av all makt kämpade för att motstå de onda änglarna och som sökte hjälpa sig själva genom att oupphörligt anropa Gud om hjälp. Men Guds änglar lämnade dem, som ej gjorde någon ansträngning att hjälpa sig själva, och jag förlorade dem ur sikte.ADB 341.2

“Jag frågade om betydelsen av den sållning, Jag hade sett, och det visades mig, att den hade sin orsak i det tydliga vittnesbörd, som framkom genom det sannskyldiga vittnets råd till församlingen i Laodicea. Detta råd skall hava Sin verkan på mottagarens hjärta, och det skall leda honom att lyfta rättfärdighetens principer högt och framhålla den tydliga sanningen. Några skola icke fördraga detta tydliga vittnesbörd, utan sätta sig upp mot det, och det är detta, som skall förorsaka en sållning bland Guds folk.ADB 341.3

Jag såg, att det sannskyldiga vittnets vittnesbörd ej blivit på långt när till fullo beaktat. Det allvarliga vittnesbörd, varpå församlingens öde beror, har ringaktats, om ej helt och hållet lämnats utan avseende. Detta vittnesbörd måste verka en djup omvändelse; alla, som i sanning mottaga det, skola lyda det och bliva renade.ADB 342.1

Ängeln sade: “Lyssna!” Snart hörde jag en röst lik många musikinstrument, som alla ljuda fulltonigt, harmoniskt och vackert. Den överträffade all musik, jag någonsin hört, och tycktes vara full av barmhärtighet och medlidande samt upplyftande, helig fruktan. Den genomträngde hela mitt väsen. Ängeln sade: “Se!” Min uppmärksamhet leddes då till den skara, som jag sett genomgå sållningen. De som jag förr sett gråta och bedja i själsångest, visades mig. Antalet beskyddande änglar omkring dem var fördubblat, och de voro iförda en rustning från huvudet till fötterna. De rörde sig i fullkomlig ordning liksom en trupp soldater. Deras ansiktsdrag vittnade om den allvarliga strid, de hade haft, och den själskamp de hade genomgått. Trots tecken på allvarliga själskval strålade dock deras ansikten av himmelsk glans och härlighet. De hade vunnit seger, och detta framkallade hos dem den djupaste tacksamhet och en helig glädje.ADB 342.2

Denna skara hade minskats i antal. Några hade blivit frånskilda och lämnade vid vägen. De likgiltiga och sorglösa, vilka icke slöto sig till dem, som satte nog värde på seger och frälsning för att bedja allvarligt och ihärdigt därom, uppnådde den ej, utan efterlämnades i mörker, medan deras platser genast fylldes av andra, som antogo sanningen och trädde in i leden. Onda änglar trängdes fortfarande omkring dessa, men kunde ej få makt över dem.ADB 343.1

Jag hörde dem, som voro iförda rustningen, förkunna sanningen med stor kraft och verkan. Många av dem hade varit bundna, hustrur av sina män, barn av sina föräldrar. De uppriktiga, som avhållits från att höra sanningen, grepo den nu med begärlighet. All fruktan för anhöriga var försvunnen, och sanningen allena var stor för dem. De hade hungrat och törstat efter sanningen, och den var för dem nu dyrbarare och kärare än livet. Jag frågade, vad det var, som hade förorsakat denna stora förändring. En ängel svarade: .Det är särla regnet, vederkvickelsen från Herrens ansikte, den tredje ängelns höga rop.”,ADB 343.2

Stor kraft följde dessa utvalda. Ängeln sade: “Se!” Min uppmärksamhet riktades då på de ogudaktiga och otrogna. En stor rörelse uppstod bland dem. Guds folks nitälskan och kraft hade uppväckt dem och förbittrat dem. Det var förvirring, förvirring på alla håll. Jag såg, att åtgärder vidtogos mot den skara, som hade Guds ljus och sanning. Mörkret blev tjockare omkring dem, men de stodo fast, förtröstande på Gud, vars välbehag vilade över dem. Jag såg, att de voro oroliga; därnäst hörde jag dem ropa innerligt till Gud. Dag och natt fortsatte de ropet: “Ske din vilja, o Gud! Kan det förhärliga ditt namn, så bered en väg till räddning för ditt folk! Befria oss från hedningarna runt omkring oss. De hade beslutit vår död, men din arm kan skaffa oss frälsning.” Dessa äro alla de ord, jag kan erinra mig. Alla tycktes hava en djup känsla av sin ovärdighet och underkastade sig fullständigt Guds vilja, men liksom Jakob kämpade envar av dem utan undantag allvarligt för befrielse.ADB 343.3

Kort efter att de börjat ropa på detta allvarliga sätt, önskade änglarna av medlidande komma till deras hjälp och befria dem. Men en hög, befallande ängel avhöll dem därifrån. Han sade: “Guds vilja är ännu ej fullbordad. De måste tömma bägaren. De måste döpas med dopet.”ADB 344.1

Snart hörde jag Guds röst, som skakade himmelen och jorden. En stor jordbävning uppstod. På alla sidor skakades byggnader omkull. Därpå hörde jag ett fröjdefullt segerrop, kraftigt, melodiskt och klart. Jag betraktade den skara, som kort förut befunnit sig i sådan nöd och sådant trångmål. Deras fångenskap var tillända. Ett härligt ljus lyste på dem. Vilket tilldragande utseende hade de ej! Alla spår av ängslan och utmattning voro försvunna, och hälsa och skönhet syntes i allas ansikten. Deras fiender, hedningarna omkring dem, föllo till marken liksom döda; de kunde ej uthärda det ljus, som strålade på de befriade heliga. Detta ljus och denna härlighet fortsatte att vila över dem, till dess Jesus uppenbarade sig i himmelens skyar och den trofasta, prövade skaran i hast, i ett ögonblick, förvandlades från härlighet till härlighet. Gravarna öppnades, och de heliga framträdde, iförda odödlighet, i det de ropade: “Seger över döden och graven!” och tillsammans med de levande heliga rycktes bort för att möta sin Herre i luften, under det att höga, melodiska segerrop ljödo från varje odödlig tunga.ADB 344.2