Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Adventbudskapet - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Församlingens hopp.

    Efter “Review and Herald” för den 10 juni 1852.Under det jag på senare tiden sett mig omkring för att finna den ödmjuke och saktmodige Jesu efterföljare, har jag blivit mycket nedstämd. Många, som bekänna sig förvänta Kristi snara ankomst, börja likna världen och söka mera allvarligt efter bifall från sin omgivning än efter ynnest hos Gud. De äro kalla och formella, såsom fallet är med de allmänna kyrkosamfunden, som de för kort tid sedan lämnade. De ord, som talas till församlingen i Laodicea, skildra noggrant deras nuvarande tillstånd. (Se Upp. 3: 14-20.) De äro varken kalla eller varma utan ljumma. Och om de icke akta på det “trogna och sannfärdiga vittnets” råd och med allvar vända om och komma i besittning av det “guld, som är luttrat i eld., “vita kläder” och “ögonsalva”, så skall han 4tsPy dem ur sin mun.ADB 135.1

    Tiden har kommit, då en stor del av dem, som en gång fröjdade sig och ropade högt av glädje vid tanken på Kristi omedelbart förestående återkomst, stå på samma ståndpunkt som kyrkosamfunden och världen, vilka en gång hånade dem, emedan de trodde, att Jesus skulle komma, och utbredde allahanda osanna rykten för att väcka fördomar mot dem och tillintetgöra deras inflytande. Om nu några längta efter den levande Guden, hungra och törsta efter rättfärdighet, och Gud låter dem känna sin kraft och tillfredsställer deras själars längtan genom att utgjuta sin kärlek i deras hjärtan, och om de ära Gud genom att prisa honom, så bliva de av dessa, som föregiva sig tro på Herrens nära förestående ankomst, ofta betraktade som förda bakom ljuset och beskyllda för att vara hypnotiserade eller besatta av någon ond ande.ADB 135.2

    Många av dessa så kallade kristna tala, kläda sig och handla som världen, och det enda, man kan känna igen dem på, är deras bekännelse. Oaktat de bekänna sig förvänta Kristus, rör sig deras samtal ej om himmelska utan om jordiska ting. Huru böra icke de, som bekänna sig förbida och påskynda “Guds dags tillkommelse”, vara “i helig vandel och gudsfruktan” (2 Petr. 3: 11). “Och var och en, som har detta hopp till honom, han renar sig, likasom han är ren” (1 Joh. 3: 3). Men det är tydligt, att många, som hava namn av att vara adventister, beflita sig mera om att pryda sina kroppar och se bra ut i världens ögon än om att av Guds ord lära, huru de kunna behaga Herren.ADB 136.1

    Tänk, om vår älskade Jesus, vårt föredöme, skulle framträda bland dem, som i allmänhet kalla sig kristna, såsom han framträdde vid sin första ankomst! Han blev född i ett stall. Följ honom under hans liv och verksamhet! Han var en man, som var förtrogen med smärta och sorg. De som bekänna sig vara kristna, borde skämmas inför den ödmjuke och saktmodige Frälsaren, som var iförd en enkel, osömmad klädnad och som ej hade något, vartill han kunde luta sitt huvud. Hans felfria, självförsakande liv skulle fördöma dem; hans allvar skulle verka smärtsamt hämmande på deras lättsinne och deras tomma löje; hans vandel, fri från svek, skulle lägga band på deras världsliga och äregiriga sällskapsliv; hans framställning av den rena, genomträngande sanningen skulle uppenbara deras verkliga karaktär, och de skulle öuska få det ödmjuka föredömet, den kärleksfulle Jesus, röjd ur vägen så snart som möjligt. De skulle vara bland de första att söka fånga honom med ord och ropa: “Korsfäst honom! Korsfäst honom!”ADB 136.2

    Låt oss följa Jesus, då han i ringhet rider in i Jerusalem, under det “hela lärjungaskaran i sin glädje” börjar att “med hög röst lova Gud” och säga: “Välsignad vare han, som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden! Och några fariseer, som voro med i folkhopen, sade till honom: ‘Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.’ Men han svarade och sade: ‘Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa’” (Luk. 19:37-40). En stor del av dem, som bekänna sig vänta Kristus, skulle vara lika ivriga som fariséerna att bringa lärjungarna till tystnad, och de skulle utan tvivel ropa: “Fanatism! Mesmerism, mesmerism!. Och lärjungarna, som bredde sina kläder och palmkvistar på vägen, skulle bliva betraktade som slösare och förryckta. Men Gud skall hava ett folk på jorden, som ej skall vara så kallt och dött, att det ej kan prisa och ära honom. Han skall äras av några, och om de utvalda, de som hålla hans bud, äro tysta, skola stenarna ropa.ADB 137.1

    Jesus kommer, men ej som ett barn i Betlehem såsom vid sin första ankomst, ej såsom han red in i Jerusalem, då lärjungarna prisade Gud med hög röst och ropade: “Hosianna!” utan i Faderns härlighet och ledsagad av hela den heliga änglaskaran på väg ned till jorden. Änglarna skola alla lämna himmelen, under det de väntande heliga förvänta honom och blicka upp mot himmelen, såsom de galileiska männen gjorde fordom, då han uppfor från Oljeberget. Då skola de som äro heliga, de som noga följt det ödmjuka, gudomliga föredömet, vara de enda, som med översvallande glädje utbrista, i det de se honom: “Se, där är vår Gud, som vi förbidade, och som skulle frälsa oss.” Och de skola bliva förvandlade “i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud” - den basun, som uppväcker de avsomnade heliga och kallar dem fram från deras viloläger i stoftet, iförda härlig odödlighet och ropande: “Seger! Seger över döden och graven!” De förvandlade heliga ryckas då upp tillsammans med änglarna för att möta Herren i luften och aldrig mer skiljas från honom, som de älska.ADB 138.1

    Skola vi väl förhålla oss tysta, då vi hava sådant att förvänta - ett så härligt hopp, en sådan frälsning, som Kristus har köpt åt oss med sitt eget blod? Skola vi icke prisa Gud med hög röst, liksom lärju9garna gjorde, då Jesus red m i Jerusalem? Äro icke våra utsikter långt härligare, än deras var? Vem vågar då förbjuda oss att ära Gud med hög röst, då vi ha ett sådant hopp, fullt av odödlighet och härlighet? Vi hava smakat den tillkommande världens krafter och längta efter mera. Hela min varelse ropar efter den levande Guden, och jag skall ej bli nöjd, förrän jag fylles med hans fullhet.ADB 139.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents