Beseglingen.

Vid början av den heliga sabbaten den 5 januari 1849 höllo vi bön i broder Beldens hem i Rocky Hill i staten Connecticut, och den helige Ande kom över oss. Jag blev i en syn förd in i det allraheligaste, där jag såg Jesus fortfarande hålla förbön för Israel. Nedtill på hans klädnad var en bjällra och ett granatäpple. Jag såg då, att Jesus icke ville lämna det allraheligaste, förrän varenda människas öde var avgjort, antingen till frälsning eller förtappelse, och att Guds vrede ej skulle utgjutas, förrän Jesus fullbordat sitt verk i det allraheligaste, avlagt sin prästerliga skrud och iklätt sig hämndens klädnad. Då skall Jesus lämna sin plats mellan Fadern och människorna, och Gud skall ej längre tiga, utan utgjuta sin vrede över dem, som förkastat hans sanning. Jag såg nationernas vrede, Guds vrede och tiden, då de döda skulle dömas, såsom helt åtskilda och bestämda tider, den ena följande efter den andra, ävenså att Mikael ännu ej trätt upp och att den stora nödens tid, en sådan som aldrig förr har varit ännu icke börjat. Nationerna hålla nu på att vredgas; men när vår överstepräst har fullbordat sitt verk i helgedomen, skall han träda fram, iförd hämndens klädnad, och då utgjutas de sju sista plågorna.ADB 46.2

Jag såg, att de fyra änglarna skulle hålla de fyra vindarna, till dess att Jesu verk i helgedomen var fullbordat, och då skulle de sju sista plågorna utgjutas. Dessa plågor upphetsade de ogudaktiga mot de rättfärdiga, i det de ogudaktiga menade, att det var de rättfärdiga som bragt Guds straffdomar över dem, och att om de blott kunde utrota oss från jorden, skulle plågorna upphöra. En befallning utgick, att Guds barn skulle tillintetgöras, vilket kom dem att både dag och natt ropa om befrielse.ADB 47.1

Detta var tiden för Jakobs prövning. Då ropade alla de heliga i själsångest och blevo befriade genom Guds röst. De 144,000 utbrusto i segerjubel. Deras ansikten upplystes av Guds härlighet. Därpå fick jag se en skara, som ropade i ångest. På deras kläder stod skrivet med stora bokstäver: .Du är vägd på en våg och befunnen för lätt.” Jag frågade, vem denna skara var. Ängeln svarade: Dessa äro de, som en gång hållit sabbaten, men som uppgivit den.” Jag hörde dem ropa med hög röst: .Vi hava trott på din ankomst och förkunnat den med kraft!” Och medan de talade, föll deras blick på deras kläder, där de sågo skriften, och de jämrade sig högt. Jag såg, att de hade druckit av de djupa vattnen och besudlat det övriga med sina fötter - trampat sabbaten under fötterna - och detta var orsaken till, att de befunnits för lätta då de vägts i vågskålen.ADB 47.2

Min ledsagande ängel hänvisade mig nu åter till staden, där jag såg fyra änglar flyga bort till stadens port. Dessa änglar höllo just på att framvisa det gyllene kortet för ängeln vid porten, då jag såg en annan ängel komma hastigt flygande från den plats, där den överväldigande härligheten dvaldes, och hörde honom ropa med hög röst till de andra änglarna och svänga någonting upp och ned i sin hand. Jag bad min ledsagande ängel om en förklaring på, vad jag såg. Han sade, att jag ej kunde se mera den gången, men att han snart skulle visa mig betydelsen av det, som jag då såg.ADB 48.1

Sabbatseftermiddagen var en av oss sjuk och önskade förbön för att bliva frisk. Vi förenade oss då alla i bön till den store Läkaren som aldrig misslyckades vid något sjukdomsfall, och under det den läkande kraften botade den sjuke, föll Anden på mig, och jag fick en syn.ADB 48.2

Jag såg fyra änglar, som hade ett verk att utföra på jorden och som voro på väg att fullborda det. Jesus var iförd sina översteprästerliga kläder. Han blickade medlidsamt på kvarlevan av sitt folk, lyfte därpå sina händer och ropade med en stämma, som vittnade om djupt medlidande: “Mitt blod, Fader, mitt blod, mitt blod, mitt blod!” Därpå såg jag, att från Gud, som satt på den stora vita tronen, utgick ett utomordentligt klart ljus, som helt och hållet omstrålade Jesus. Därefter såg jag en ängel med ett budskap från Jesus hastigt flyga bort till de fyra änglar, som hade ett verk att utföra på jorden; han svängde något, som han hade i sin hand, upp och ned och ropade med hög röst: “Håll! håll! håll! håll! till dess Guds tjänare äro tecknade på sina pannor.ADB 48.3

Jag frågade min ledsagande ängel om betydelsen av vad jag hörde och om vad de fyra änglarna stodo i begrepp att göra. Han sade till mig, att det var Gud, som hållit makterna i tyglar och att Gud gav sina änglar uppsikt över förhållandena på jorden; att de fyra änglarna hade makt från Gud att tillbakahålla de fyra vindarna och att de voro i färd med att släppa dem lösa; men under det att deras händer höllo på att lösa de fyra vindarna och dessa just skulle till att blåsa, såg Jesus med sitt kärleksfulla öga på kvarlevan av sitt folk, som ej var tecknad, och han lyfte sina händer till Fadern och påminde honom om, att han utgjutit sitt blod för dem. En annan ängel fick då befallning att hastigt flyga bort till de fyra änglarna och bjuda dem hålla vindarna, till dess Guds tjänare voro tecknade med den levande Gudens insegel på sina pannor.ADB 49.1