Jorden ödeläggs

Min uppmärksamhet riktades åter till jorden. De ogudaktiga hade blivit dödade, och deras döda kroppar lågo på marken. Guds vrede i de sju sista plågorna hade bemsökt jordens invånare och kommit dem att förbanna Gud och bita sönder sina tungor av smärta. De falska herdarna hade i särskild grad varit föremål för Jehovas vrede. Deras ögon hade blivit uppfrätta i sina hålor, likaså tungan i deras mun, medan de ännu kunde stå på sina fötter. Efter att de heliga blivit befriade genom Guds röst, läto de ogudaktiga sin vrede gå ut över varandra. Jorden tycktes vara översvämmad av blod, och döda kroppar lågo från den ena ändan till den andra.ADB 366.3

Jorden liknade en öde öken. Genom jordbävningen hade städer och byar lagts i ruiner. Bergen hade flyttats från sina platser, efterlämnande stora fördjupningar. Söndersplittrade klippblock, uppkastade av havet eller upprivna ur själva jorden, lågo spridda över hela jordytan. Stora träd hade ryckts upp och lågo strödda över landet. Här skola satan och hans änglar hava sitt hemvist i ett tusen år. Här skall satan bliva innesluten för att vandra fram och tillbaka över jordens sönderrivna yta och betrakta följderna av sitt uppror mot Guds lag. I ett tusen år skall han njuta frukten av den förbannelse, som han förorsakat. Inskränkt uteslutande till denna jorden, skall han ej få tillfälle att besöka andra planeter för att fresta och plåga dem, som ej fallit i synd. Under denna tid lider satan oerhört. Sedan hans fall har hans onda egenskaper ständigt varit i verksamhet. Men då berövas han sin makt och får tillfälle att övertänka den roll han spelat, sedan han föll, samt att med bävan och rädsla se framåt till den tid, då han skall lida för allt det onda, han har gjort, och straffas för alla de synder, som han varit orsaken till.ADB 367.1

Från änglarna och de återlösta hörde jag fröjderop, vilka ljödo såsom tio tusende musikinstrument, emedan satan ej mer skulle kunna fresta och plåga dem och emedan invånarna i andra världar voro befriade från hans närvaro och frestelser.ADB 368.1

Därnäst såg jag troner, på vilka Jesus och de återlösta heliga sutto, och de heliga regerade som konungar och präster inför Gud. Tillsammans med sitt folk dömde Kristus de ogudaktiga döda, i det han jämförde deras handlingar med lagboken, Guds ord, och avgjorde varje enskilt fall efter de gärningar, som blivit gjorda. Därpå utmätte de åt de ogudaktiga den del, som dessa måste lida efter sina gärningar, och detta blev skrivet ovanför deras namn i dödens bok. Även satan och hans änglar blevo dömda av Jesus och de heliga. Satans straff skulle bliva mycket större än deras, som han förvillat. Hans lidande skulle övergå deras i den grad, att någon jämförelse skulle vara omöjlig. Efter att alla, som han förvillat, blivit tillintetgjorda, skulle satan fortfarande leva och lida mycket längre.ADB 368.2

Efter att domen över de döda avslutats vid slutet av de tusen åren, lämnade Jesus staden, och de heliga och en del av änglaskaran ledsagade honom. Jesus steg ned på ett stort berg, och så snart han satte sina fötter därpå, delade det sig och blev till en stor slätt. Därefter vände vi blicken uppåt och sågo den stora, sköna staden med tolv grundvalar och tolv portar, tre på varje sida, och en ängel vid varje port. Vi ropade: .Staden! Den stora staden! Den kommer ned av himmelen från Gud!” Och den kom ned i all sin prakt och bländande härlighet och tog plats på den stora slätten, som Jesus hade berett för den.ADB 369.1