Självförnekelse.

Jag såg, att det är fara för, att de heliga göra allt för stora förberedelser för årsmöten, att några göra sig allt för mycket besvär med matlagning och att aptiten måste undertryckas, Det är fara för, att några besöka mötena för brödets och fiskarnas skull. Jag såg, att alla de som tillfredsställa sitt begär efter den snuskiga tobaken, böra sluta därmed och använda sina medel på ett bättre sätt. De som avstå från en eller annan njutning och lägga i Herrens förrådshus medel, som förr använts för att tillfredsställa begäret, bringa ett offer. Gud lägger märke till sådana gåvor, liksom han gjorde med änkans två skärvar. Beloppet är kanske litet, men det skall ha sin betydelse för Guds förrådshus, om alla handla så; om alla ville vinnlägga sig om att vara mera sparsamma med klädedräkten, avstå från vissa ting, som ej äro verkligt nödvändiga, och bortlägga sådana onyttiga och skadliga ting som kaffe och te och skänka till saken, vad dessa ting kosta, så skulle de få flera välsignelser här samt en lön i himmelen. Många mena, att då Gud givit dem medlen, kunna de använda mera, nästan mera av dem, än de behöva, njuta av ett gott bord och kläda sig väl, och att det ej är någon dygd att förneka sig själv, då man har tillräckligt. Sådana bringa intet offer. Om de ville leva litet enklare och skänka medel till Guds sak för att främja densamma, skulle det vara ett offer från deras sida, och när Gud belönar var och en efter hans gärningar, skulle han komma ihåg detta.ADB 153.2