Genom tionden och offer åt Herren erkänna vi hans anspråk på oss såsom skapare, men vi erkänna därmed äfven hans anspråk såsom återlösare. Emedan all vår kraft kommer från Kristus, böra dessa offer flöda från oss till Gud. De böra ständigt för oss framhålla återlösningens anspråk, det största af alla anspråk, i hvilket alla andra äro inneslutna. Tanken på det offer, som bragtes för vår skull, skall städse förblifva friskt i vårt sinne och utöfva ett inflytande på våra tankar och planer. Kristus skall i värkligheten vara såsom en, den där är korsfäst bland oss. Veten I icke, »att I icke ären edra egna? Ty I ären dyrt köpte» (1 Kor. 6: 19, 20). Hvilket pris blef icke betaldt för oss! Sen på korset och på det offer, som därpå blifvit upplyft. Sen på dessa händer, genomborrade af de grymma spikarna. Sen på hans fötter, som äro fastnaglade vid korset. Kristus bar våra synder i sin egen kropp. Detta lidande, denna dödsångest är priset för vår återlösning. Den befallningen blef gifven: »Fräls honom från att fara ned i grafven! Jag har fått försoning.»VF 306.2

Veten I icke, att han har älskat oss och utgifvit sig själf för oss, på det att vi må gifva oss själfva åt honom? Hvarför skulle icke kärleken till Kristus finna uttryck hos alla, som mottaga honom i tron, liksom ock hans kärlek gaf sig uttryck för oss, för hvilka han dog? Kristus framställes såsom gående efter och sökande det förlorade fåret. Hans kärlek omgifver oss och återför oss till hjorden. Hans kärlek gifver oss förmånen att vara tillsamman med honom i de himmelska boningarna. När det härliga ljuset från rättfärdighetens sol skiner i våra hjärtan och vi i frid och fröjd hvila i Herren, så låtom oss prisa honom. Prisen honom, som är vårt ansiktes hjälp och vår Gud! Låtom oss prisa honom, icke i ord allenast, utan genom att helga åt Herren, hvad vi äro och hafva. Hur mycket är du din Herre skyldig? Du kan icke beräkna detta. Då allt hvad du har tillhör Herren, vill du då undanhålla från honom det, hvarpå han gör anspråk? Vill du själfviskt fasthålla det såsom din egendom, när han fordrar det? Vill du undanhålla och använda det för något annat ändamål än för själars räddning? Det är på grund häraf, som tusentals själar gå förlorade. Huru skulle vi bättre kunna visa, hur högt vi uppskatta Guds offer, hans stora kärlek till världen, än därigenom, att vi frambära gåfvor och offer under pris och lof för den stora kärlek, hvarmed han har älskat oss och dragit oss till sig?VF 306.3

Då I under bön skåden upp till himlen, så frambären eder själfva till Gud såsom hans tjänare och allt hvad I hafven såsom hans egendom, sägande: »Ty af din hand är allt kommet, och af din hand hafva vi gifvit det åt dig.»VF 307.1

Då I stån ansikte mot ansikte med korset på Golgata och den oändlige Gudens Son, som är korsfäst för oss, samt minnens denna ofattliga kärlek, denna underbara nådens utveckling, så må eder första fråga vara: »Herre, hvad vill du, att jag skall göra?» Han har sagt till eder: »Gån ut i hela världen och prediken evangelium för hela skapelsen» (Mark. 16:15). När I en gång i Guds rike fån se själar, som blifvit räddade genom edra gåfvor och eder tjänst, skolen I icke då fröjda eder, att I haft förmånen att utföra detta arbete?VF 307.2

Det står skrifvet om Kristi apostlar: »Men de gingo ut och predikade allestädes, och Herren värkade med dem och stadfäste ordet med åtföljande tecken» (Mark. 16: 20). Ännu väntar hela det himmelska universet på mänskliga redskap, genom hvilka nådens flod kan utgjuta sig öfver världen. Samma makt, som apostlarna ägde, finnes äfven nu förhanden för dem, som vilja tjäna Gud. Fienden skall använda hvarje list, som ligger i hans makt till att förhindra, att ljuset må skina på en ny ort. Han vill icke, att sanningen skall brinna såsom en fackla. Vilja våra bröder tillåta, att han skall hafva framgång i att hindra värket? Tiden går raskt öfver i evigheten. Vill någon nu beröfva Gud det, som endast tillhör honom? Vill någon förvägra Gud det, som människan måhända vunnit utan förtjänst, men som hon icke utan fördärf kan undanhålla? Herren har gifvit hvar och en sitt värk, och heliga änglar vänta af oss, att vi utföra detta arbete. De stå beredda att vara edra medarbetare, om I vaken, bedjen och arbeten. När den Helige Ande påvärkar förståndet, gå alla våra böjelser harmoniskt ut på att uppfylla den gudomliga viljan. Då skola människorna gifva Gud sin egendom och säga: »Ty från dig är allt kommet, och af din hand hafva vi gifvit det åt dig.» Må Gud förlåta sitt folk, att de icke gjort detta!VF 308.1

Syskon, jag har försökt att för eder framställa förhållandena, sådana de äro, men försöket har kommit långt till korta för värkligheten. Viljen I tillbakavisa min bön? Det är icke jag, som vädjar till eder; det är Herren Jesus, som gaf sitt lif för världen. Jag har blott lydt Guds vilja och fordranVF 309.1

Viljen I begagna tillfället att bevisa Guds värk ära och visa aktning för de tjänare, som han har sändt att göra sin vilja genom att föra själar till himlen? »Den, som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt, och den, som sår med välsignelse, han skall ock skörda med välsignelse. Hvar och en efter som han vill i sitt hjärta, icke med olust eller af tvång! Ty Gud älskar en glad gifvare. Men Gud är mäktig att låta all nåd öfverflöda till eder, på det att I uti allt mån alltid hafva nog och öfverflöda till allt godt värk, såsom det är skrifvet: Han utströdde, han gaf åt de fattiga, hans rättfärdighet förblifver evinnerligen. Och den, som gifver säd åt såningsmannen och bröd till spis, han skall ock gifva och förmera edert utsäde och föröka eder rättfärdighets frukter, så att I uti allt varden rika till all gifmildhet uti enfald, hvilken genom oss värkar tacksägelse till Gud. Ty tjänsten med denna undsättning fyller icke allenast de heligas brist, utan öfverflödar ock genom många tacksägelser till Gud, då de genom profvet af denna tjänst föranledas att prisa Gud för eder lydaktiga bekännelse till Kristi evangelium och för edert deltagande i enfald för dem och för alla, under det att ock de, med bön för eder, längta efter den för eder öfversvinneliga Guds nåd, som är öfver eder. Men Gud vare tack för hans outsägliga gåfva» (2 Kor. 9: 6-15).VF 309.2

Kapitel 25—Testamenten och gåfvor.

Kapitel 27—Den kommande krisen.