Sabbaten i familjen.

Före solens nedgång på fredagsafton böra familje-medlemmarna samla sig för att läsa Guds ord, sjunga och bedja. Häruti är en reform af nöden, ty många hafva varit efterlåtna i denna sak. Vi måste erkänna detta för Gud och för hvarandra. Vi måste begynna på nytt och göra särskilda förberedelser, så att hvarje medlem i familjen må vara redo att ära den dag, som Gud välsignat och helgat. Låt icke sabbatens dyrbara timmar förslösas genom att liggaVF 232.1

På sabbatsmorgonen bör familjen vara tidigt uppe; stiger den upp sent, så inträda förvirring och hast vid förberedelsen för frukosten och sabbatsskolan. Följderna äro brådska, trängsel och otålighet, och härigenom komma oheliga känslor in i familjen. På detta sätt blir sabbaten vanhelgad, den blir en börda och dess ankomst blir snarare fruktad än älskad.VF 232.2

Vi böra icke för sabbaten bereda större förråd eller rikare utval af rätter än för de öfriga dagarna. Födan bör snarare vara enklare, och man borde äta mindre, på det att sinnet må vara klart och lifligt i sin uppfattning af andliga ting. Genom att äta för mycket göra vi hjärnan oklar. Vi kunna höra de härligaste ord, utan att beakta dem, emedan sinnet förvirrats genom otjänlig näring. Genom att äta för mycket på sabbaten hafva många vanärat Gud mera, än de kunna tänka. Fastän man bör undvika att koka på sabbaten, är det likväl icke nödvändigt att förtära kalla rätter. Vid kallt väder må maten, som blifvit beredd föregående dag, uppvärmas. Äfvenså må rätterna, fastän enkla, likväl vara smakliga och inbjudande. Sätt fram sådant, som betraktas som något festligt, något, som familjen icke har hvarje dag.VF 232.3

Barnen böra taga del i familjeandakten. Må alla medföra sina biblar och enhvar läsa en eller ett par verser. Efter afsjungandet af någon bekant sång följer därpå bönen. Kristus har gifvit oss ett föredöme med hänsyn till hur vi skola bedja. Men Herren hade icke för afsikt, att vi skola upprepa bönen endast som en form, utan den skall vara en förebild på huru våra böner böra vara — enkla, allvarliga och innerliga. Frambär för Herren dina behof i en enkel bön och uttryck din tacksamhet för hans barmhärtighet. Därigenom inbjuder du Jesus till en välkommen gäst i ditt hjärta och i ditt hem. I familjen äro långa böner angående aflägsna ämnen icke på sin plats. De göra bönestunden tröttande, då den borde betraktas som ett privilegium och en välsignelse. Låt bönestunden blifva full af intresse och glädje.VF 233.1

Sabbatsskolan och gudstjänsten taga endast en del af sabbaten i anspråk. Den tid, som ännu återstår för familjen, kan göras till den heligaste och härligaste under hela sabbaten. Den största delen däraf borde föräldrarna tillbringa med sina barn. I många familjer öfverlämnas de mindre barnen åt sig själfva för att roa sig, så godt de kunna. Men på detta sätt blifva barnen lätt oroliga och börja leka eller företaga något ofog. På detta sätt förlorar sabbaten för dem sin heliga betydelse.VF 233.2

Vid vackert väder må föräldrarna gå ut med sina barn på fält och i skog. Omgifna af naturens härlighet, må de förtälja dem orsaken till sabbatens instiftelse. Beskrifven för dem Guds stora skapelsevärk. Sägen dem, att när jorden utgick ur hans hand, var den helig och skön. Hvarje blomma, hvarje planta, hvarje träd uppfyllde Skaparens ändamål. Allt, hvarpå ögat hvilade, var härligt att se och fyllde hjärtat med tankar på Guds kärlek. Hvarje ljud var musik i harmoni med Guds röst. Sägen dem, att det var synden, som fördärfvade Guds fullkomliga värk, att törnen och tistlar, sorg och smärta och död endast äro följderna af olydnad mot Gud. Förklara för dem, att jorden, fastän vanställd genom syndens förbannelse, ännu i dag uppenbarar Guds godhet. De gröna fälten, de höga träden, det leende solskenet, molnen, daggen, nattens högtidliga stillhet, den stjärnströdda himmelens härlighet och månen i sin prakt, allt vittnar om sin Skapare. Icke en droppe rägn faller, ingen ljusstråle träffar vår otacksamma värld, som icke betygar Guds långmod och kärlek.VF 233.3

Berätta för dem om frälsningens väg, om att Gud så älskade världen, »att han utgaf sin enfödde Son, på det att hvar och en, som tror på honom, icke må förgås, utan hafva evigt lif» (Joh. 3: 16). Upprepa för dem den älskliga historien om Betlehem. Framställ för dem, hur Kristus var sina föräldrar lydig såsom barn och såsom yngling, hur han flitigt och troget bidrog till sin familjs underhåll. På detta sätt kan man också lära dem, att Frälsaren känner barnens och de ungas alla svårigheter, pröfningar och frestelser såväl som deras förhoppningar och glädje och att han skänker dem deltagande och hjälp. Tid efter annan bör man läsa med dem de intressantaste bibliska berättelserna; man bör äfven göra dem frågor angående hvad de lärt i sabbatsskolan samt med dem genomgå nästa sabbatsläxa.VF 234.1

Då solen går ned, så låten bön och sång känneteckna slutet på de heliga timmarna och utbedjen eder Guds närvaro under den kommande arbetsveckan. På detta sätt kunna föräldrarna göra sabbaten till hvad den bör vara, veckans gladaste dag. De kunna leda sina barn till att betrakta den såsom en lust, dagarnas dag, helig Herranom, hvilken äran tillkommer.VF 235.1

Jag råder dig, min broder, min syster: »Tänk på hvilodagen, att du helgar honom.» Viljen I, att edra barn skola hålla sabbaten enligt budordet, så måsten I lära dem det både genom föreskrift och exempel. Sanningen, djupt inrotad i hjärtat, kan aldrig fullständigt omintetgöras. Den kan fördunklas, men aldrig utplånas. De intryck, som mottagits i barndomen, träda under senare år i dagen. Omständigheter kunna inträffa, hvarigenom barnen skiljas från sina föräldrar och sitt hem, men så länge de lefva, skola de lärdomar, som de mottagit under sin barndom och ungdom, vara dem till välsignelse.VF 235.2