Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Apostlagärningarna - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel XLVI—Paulus åter i frihet.

    På samma gång Paulus’ verksamhet i Rom välsignades till många själars omvändelse och till de troendes uppmuntran och uppbyggelse, samlade sig mörka moln, som hotade ej allenast hans egen trygghet, utan äfven församlingens framgång. Vid sin ankomst till Rom blef han öfverlämnad till befälhafvaren af den kejserliga vakten, en rättvis och ärlig man, och genom dennes vänlighet fick han jämförelsevis stor frihet att fortsätta evangelii verk. Men innan den tvååriga fångenskapen var slut, valdes en annan befälhafvare, från hvilken aposteln ej kunde vänta någon gunst.Ag 479.1

    Judarna voro nu mera verksamma än någonsin förut i sin förföljelse mot Paulus, och de funno en skicklig medhjälpare i den lösaktiga kvinna, som Nero hade tagit till sin andra hustru. Denna var en proselytmakerska för judarna och lånade därför hela sin inflytelse åt deras mordiska afsikter mot kristendomens store kämpe.Ag 479.2

    Paulus kunde ej hoppas på mycken rättvisa af den kejsare, till hvilken han hade vädjat. Nero var mera moraliskt fördärfvad, mera fåfänglig till sin karaktär och på samma gång i stånd att visa gräsligare grymhet än någon kejsare, som regerat före honom. Regeringens angelägenheter kunde ej häfva öfverlämnats åt en mera dispotisk kejsare. Redan första året af sin regering hade han med gift afdagatagit sin unge styfbroder, den rättmätige arfvingen till tronen. Nero hade sjukit djupare och djupare ned i brottslighet, intill dess han mördat sin egen moder och sedermera sin hustru. Det fanns intet brott så gräsligt, att han ej kunde utföra det, ingen handling så nedrig, att han ej ville åtaga sig den. Hos hvarje ädelsinnad människa väckte han blott förakt och afsky.Ag 479.3

    Detaljerna af den ogudaktigliet, som praktiserades inom kejsarens hof, äro alltför anstötliga och afskyvärda att här återgifvas. Hans otyglade lösaktighet väckte känslor af afsky till och med hos dem, som tvingades att deltaga i hans brott. De lefde i ständig fasa för att han skulle antyda något ännu värre, än han förut gjort. Men oaktadt all denna brottslighet voro hans undersåtar honom trogna. Han erkändes som hela den civiliserade världens ende härskare. Men mer än detta, han tillskrefs äfven gudomliga egenskaper och tillbads som en gud.Ag 480.1

    Ur mänsklig synpunkt betraktadt skulle man tro, att Paulus med all visshet skulle blifva dömd skyldig af en sådan domare. Men aposteln visste, att han hade ingenting att frukta, så länge han förblef trogen mot Gud. Den, som i det förflutna varit hans beskyddare, kunde ännu skydda honom från judarnas hat och från kejsarens makt.Ag 480.2

    Gud beskyddade också sin tjänare. Då Paulus förhördes, kunde beskyllningarna mot honom ej bevisas. Det oväntade inträffade: med en aktning för rättvisa, som var helt främmande för hans karaktär, förklarade Nero fången vara oskyldig. Paulus’ bojor aftogos, och han var åter en fri man.Ag 480.3

    Hade hans förhör uppskjutits ännu en tid eller om han för någon orsaks skull hade nödgats stanna kvar i Rom till följande år, skulle han tvifvelsutan hafva omkommit i den förföljelse, som då ägde rum. Under Paulus’ fångenskap hade så många blifvit omvända till kristendomen, att det tilldrog sig myndigheternas uppmärksamhet och fiendskap. Kejsarens vrede upptändes särskildt, emedan några medlemmar af hans hus blifvit omvända, och han fann snart en ursäkt för att göra de kristna till föremål för sin gränslösa grymhet.Ag 481.1

    Ungefär vid den tiden inträffade i Rom en förskräcklig eldsvåda, som lade nära halfva staden i aska. Ett rykte kom då i omlopp, att Nero själf hade anlagt denna brand, men för att vända misstankarna från sig gjorde han min af stor frikostighet genom att hjälpa de hemlösa och utblottade. Han blef dock anklagad för denna brand. Staden råkade i uppståndelse och raseri och för att vända misstankarna från sig själf och äfven för att befria staden från en klass af folk, som han fruktade och hatade, öfverflyttade han beskyllningen på de kristna. Hans plan lyckades, och tusentals af Kristi efterföljare, män, kvinnor och barn, blefvo på det grymmaste sätt dödade.Ag 481.2

    Paulus undgick denna förskräckliga förföljelse, ty han hade lämnat Rom snart efter att han erhållit sin frihet. Denna sista frihetstid gjorde han flitigt bruk af genom att besöka församlingarna. Han sökte få till stånd en fastare förening mellan de grekiska och de österländska församlingarna samt att befästa de troendes sinnen mot de falska läror, som begynt insmyga sig till fördärf för deras tro.Ag 481.3

    De pröfningar och den oro, som Paulus fått lida, hade försvagat hans fysiska krafter, och åledrdomens bräckligheter begynte blifva märkbara. Han kände, att han nu utförde sitt sista verk; och ju kortare tiden blef för hans verksamhet, desto ifrigare blef han i sina bemödanden, ja, hans nit syntes icke hafva någon gräns. Fast i sitt beslut, punktlig i hvad han företog sig, stark i tron, färdades han i många länder från församling till församling och sökte att med alla till buds stående medel stärka de troendes händer, så att de måtte troget arbeta för att vinna själar för Jesus samt för att de i de pröfvande tider, som redan begynt inträda, måtte förblifva ståndaktiga i evangelium och vara Kristi trogna vittnen.Ag 482.1

    * * * * *

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents