KAPITEL 17—ELISHA KALLAS TILL PROFET

Gud hade bett Elia att smörja en annan man till att bli profet i hans ställe. ”Elisha, Shafats son, ... ska du smörja till profet i ditt ställe”, hade han sagt (1 Kung. 19:16). I lydnad mot befallningen gick Elia för att finna Elisha. Hur förändrad var inte scenen när han färdades norrut jämfört med vad den hade varit för bara en kort tid sedan! Då var marken skadad av torka och jordbruksområdena låg obearbetade, för varken dagg eller regn hade fallit på tre och ett halvt år. Nu kom vegetationen upp på alla håll som för att vinna tillbaka torkans och hungerns tid.FMM 148.1

Elishas far var en rik jordägare, en man vars hushåll tillhörde dem som inte hade böjt knä för Baal under den tid då avfallet var nästan allmänt. Deras hem var en plats där Gud ärades, och där trohet mot det gamla Israels tro utgjorde regeln för det dagliga livet. I en sådan miljö hade Elisha tillbringat sina tidiga år. I lantlivets stillhet fick han undervisning av Gud och naturen. Genom den fostran som ett nyttigt arbete gav, tränades han att utveckla enkla vanor och lydnad för sina föräldrar och Gud. Detta hjälpte till att göra honom lämplig för den högre ställning som han skulle inneha senare.FMM 148.2

Kallelsen till profet nådde Elisha medan han höll på att plöja på åkern tillsammans med sin fars tjänare. Han hade ägnat sig åt det arbete som låg närmast till hands. Han ägde både ledaregenskaper och den ödmjukhet som krävs hos den som är beredd att tjäna. Han hade en stilla och mild ande men var trots detta energisk och orubblig. Han ägde hederlighet, trofasthet, gudsfruktan och kärlek till Gud. I vardagens oansenliga slit vann han målmedvetenhet och en ädel karaktär genom att ständigt växa till i nåd och kunskap. Eftersom han samarbetade med sin far i att utföra de husliga plikterna lärde han sig att samarbeta med Gud.FMM 148.3

Genom att vara plikttrogen i små saker förberedde sig Elisha för mer betydande förtroendeuppdrag. Genom praktiska erfarenheter blev han dag för dag mer lämpad för en mer omfattande och betydelsefull uppgift. Han lärde sig att tjäna. Medan han lärde sig det lärde han sig också hur man undervisar och leder. Denna undervisning gäller för alla. Ingen kan veta vilket syfte Gud kan ha med sin fostran, men alla kan vara säkra på att trohet i det lilla är tecken på att människan är lämplig för större ansvarsområden. Varje handling i livet avslöjar människans karaktär. Det är bara den som bevisar sig ”bestå provet inför Gud” i små plikter som Gud kan hedra genom att tilldela henne ett större ansvar (2 Tim. 2:15).FMM 149.1