GUD KAN GE KRAFT

Hopp och mod är nödvändiga för en fullkomlig tjänst åt Gud. De är trons frukter. Misströstan är syndig och oförnuftig. Gud förmår och är villig att styrka sina tjänare ännu kraftigare med det som de behöver för prövningar och vedermödor. De planer som fienderna till hans arbete har kan se ut att vara väl uttänkta och fast grundade, men Gud kan kullkasta de starkaste av dem. Detta gör han i sin egen tid och på sitt eget sätt, när han ser att hans tjänares tro har prövats tillräckligt.FMM 112.4

För den modfällde finns det ett säkert botemedel - tro, bön och arbete. Tro och verksamhet kommer att ge trygghet och tillfredsställelse som kommer att öka dag för dag. Känner du dig frestad att ge utrymme åt ängsliga, onda aningar eller yttersta förtvivlan? Under de mörkaste dagarna, när det ser som mest avskräckande ut, ska du inte vara rädd. Tro på Gud. Han vet vad du behöver. Han har all makt. Hans gränslösa kärlek och medkänsla förtröttas aldrig.FMM 112.5

Var aldrig rädd att han kommer att misslyckas med att uppfylla sina löften. Han är evig sanning. Han kommer aldrig att förändra förbundet han har slutit med dem som älskar honom. Han kommer att ge sina trogna tjänare det mått av effektivitet som svarar mot deras behov. Aposteln Paulus har vittnat: ”Han svarade mig: ’Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.’ ... därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor. 12:9, 10).FMM 113.1

Övergav Gud Elia i hans prövning? Nej! När Elia kände sig övergiven av Gud och människor älskade Gud inte sin tjänare mindre än då eld som en blixt kom ner från himlen och lyste upp toppen på berget som svar på Elias bön. När nu Elia sov väcktes han av en mjuk beröring och en behaglig röst.FMM 113.2

Han rusade upp i skräck, som för att fly, rädd att fienden hade upptäckt honom. Men det medkännande ansikte som böjde sig ner över honom var inte en fiendes ansikte, utan en väns. Gud hade sänt en ängel från himlen med mat åt sin tjänare. ”Stig upp och ät!” sa ängeln. ”När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten” (1 Kung. 19:5, 6).FMM 113.3

När Elia hade tagit del av den förfriskning som gjorts i ordning för honom sov han på nytt. Ännu en gång kom ängeln. Då han rörde vid den utmattade mannen sa han med medkännande ömhet: ” ’Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.’ Då steg han upp och åt och drack”, och styrkt av maten kunde han färdas ”i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb” (1 Kung. 19:7, 8). Där fann han en trygg plats i en grotta.FMM 113.4