ÖVERGAV DEM ALDRIG

”Min närvaro ska gå med dig och låta dig få ro”, var löftet som gavs under färden genom öknen (2 Mos. 33:14). Denna försäkran åtföljdes av en förunderlig uppenbarelse av Herrens karaktär. Detta gjorde det möjligt för Mose att göra Guds godhet känd inför hela Israel, och att helt och fullt undervisa dem om deras osynlige Kungs egenskaper. ”Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: ’HERREN! HERREN! - en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led’ ” (2 Mos. 34:6, 7).FMM 213.1

Det var kunskapen om Herrens tålamod och gränslösa kärlek och barmhärtighet som låg till grund för Moses beundransvärda förbön för att Israel skulle få leva när de stod på gränsen till det utlovade landet men vägrade att fortsätta framåt i lydnad för Guds bud. När deras uppror var som starkast hade Herren förklarat: ”Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än dem” (4 Mos.14:12). Men profeten vädjade till Guds underbara omtänksamhet och hans löften till det utvalda folket. Som det starkaste i all sin vädjan framhöll han ivrigt Guds kärlek till den fallna människan (se 4 Mos. 14:17-19).FMM 213.2

Full av nåd svarade Herren: ”Jag förlåter dem enligt ditt ord.” I form av en profetia gav han sedan Mose insikt om hans syfte med Israels slutliga seger. ”Men så sant jag lever”, förklarade han, ”... HERRENS härlighet uppfyller hela jorden” (4 Mos. 14:20, 21). Guds ära, hans karaktär, hans barmhärtiga godhet och ömma kärlek - detta som Mose hade vädjat om för Israel - skulle uppenbaras för hela mänskligheten. Detta löfte från Herren var dubbelt säkert eftersom det bekräftades genom ed. Lika säkert som att Gud lever och regerar skulle hans ära förkunnas ”bland hednafolken, bland alla folk hans under!” (Ps. 96:3).FMM 213.3

Det var om den framtida uppfyllelsen av denna profetia som Jesaja hade hört de skinande seraferna sjunga framför tronen: ”Hela jorden är full av hans härlighet” (Jes. 6:3). Profeten var övertygad om att dessa ord var sanna och uttalade sig efteråt djärvt om dem som knäföll inför avgudabilder av trä och sten: ”De ska få se HERRENS härlighet, vår Guds majestät” (Jes. 35:2).FMM 213.4