VILLE RÄDDA DANIEL

När kungen hörde detta insåg han genast vilken snara som hade gillrats för hans trogne tjänare. Han såg att det inte var iver för hans heder och ära som hade lett dem till att föreslå detta kungliga påbud, utan avund mot Daniel. Han blev ”djupt bedrövad” på grund av sin del i det onda som hade tänkts ut och ”bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom.”FMM 365.5

Furstarna, som förutsåg denna strävan från kungens sida, kom till honom med följande ord: ”Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas” (Dan. 6:14, 15).FMM 365.6

Trots att det var förhastat att utfärda påbudet var innebörden omöjlig att förändra, så domen måste verkställas. ”Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ’Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!’ Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel.FMM 365.7

Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor komma in till sig, och han kunde inte sova” (Dan. 6:16-18).FMM 365.8

Gud hindrade inte Daniels fiender från att kasta honom i lejongropen. Så långt tillät han onda änglar och gudlösa människor att förverkliga sina avsikter. Han gjorde det för att kunna göra det ännu tydligare att han hade räddat sin tjänare, och att sanningens och rättfärdighetens fiender hade misslyckats helt. ”Människors vrede blir dig till pris”, (Ps. 76:11, 1917) hade psalmisten vittnat. Genom modet hos denne ende man, som hellre valde att följa det rätta än det politiskt korrekta, skulle Satan besegras och Guds namn upphöjas och äras.FMM 366.1

Tidigt nästa morgon skyndade kung Darejavesh till gropen och där ”ropade han på Daniel med ängslig röst: ’Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?’ ”FMM 366.2

”Då svarade Daniel kungen: ’Må kungen leva för evigt! Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.’ ”FMM 366.3

”Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben” (Dan. 6:20-24).FMM 366.4