GJORDE SOM GUD HADE SAGT

Profeten gjorde som han hade blivit befalld. När han sedan hade återvänt till staden stod han på templets förgård och förklarade i hela folkets närvaro: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag ska sända allt ont över denna stad och alla dess lydstäder som jag har uttalat över den, för de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord” (Se Jer. 19:15).FMM 293.3

I stället för att leda till bekännelse och ånger väckte profetens ord vrede hos dem som hade makten. Som en konsekvens av detta blev Jeremia berövad sin frihet. Medan profeten var fängslad och placerad i stocken fortsatte han ändå att framföra Guds budskap till dem som stod bredvid. Hans stämma kunde inte tystas genom förföljelse. Han förklarade att sanningens Ord blev ”som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte” (Jer. 20:9).FMM 293.4

Det var vid den här tiden som Herren befallde Jeremia att låta skriva ner de budskap han önskade bära till dem vilkas räddning hans hjärta ständigt ömmade för. ”Ta en bokrulle”, uppmanade Herren sin tjänare,FMM 293.5

”och skriv ner i den alla de ord som jag har talat till dig om Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig i Josias tid ända till i dag. Kanske ska Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta drabba dem. Då ska jag förlåta dem deras missgärning och deras synd” (Jer. 36:2, 3).FMM 293.6

Jeremia lydde denna befallning och tillkallade en trofast vän, skrivaren Baruk, och dikterade ”alla de ord som HERREN hade talat till honom” (Jer. 36:4). Dessa skrevs omsorgsfullt ner på en pergamentrulle. De utgjorde en allvarlig tillrättavisning för synd, en varning för det säkra resultatet av fortsatt avfall och en allvarlig vädjan om att avsäga sig allt ont.FMM 293.7