NERGÅNG

Med rikets delning i början av Rehabeams regeringstid började Israels ära försvinna, och senare återvanns den aldrig helt och fullt. Under de århundraden som följde innehades Davids tron tidvis av män med hög moral och förutseende omdömesförmåga. Under dessa härskares ledarskap utsträcktes de välsignelser som vilade över Judas män till de omgivande folken. Under vissa tider upphöjdes Herrens namn över alla falska gudar, och hans lag hölls i ära. Nu och då uppstod det mäktiga profeter som stärkte härskarnas makt och uppmuntrade folket till fortsatt trohet. Men de frön av ondska som redan hade slagit rot när Rehabeam besteg tronen blev aldrig fullständigt utrotade, och folket som en gång hade varit så gynnat av Gud föll ibland så djupt att det blev ökänt bland hedningarna.FMM 64.5

Trots ondskan hos dem som drogs till att utöva avgudadyrkan ville Gud ändå i barmhärtighet göra allt som stod i hans makt för att rädda det delade kungadömet från fullständig undergång. Efter hand som åren gick tycktes hans syfte med Israel vara helt omintetgjort genom råden från män som inspirerats av sataniskt verksamma krafter. Ändå visade han fortfarande sina välvilliga avsikter genom fångenskapen och återinsättandet av det utvalda folket.FMM 65.1

Rikets delning var bara början på en underbar historia som uppenbarade Guds tålamod och kärleksfulla barmhärtighet. På grund av nedärvda och förvärvade dragningar till det onda fick de genomgå lidandets svåra prov. På detta sätt sökte Gud rena dem till ett egendomsfolk åt sig, ett folk som med iver gjorde goda gärningar. Till sist måste de erkänna:FMM 65.2

”Ingen är som du, HERRE. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. Vem skulle inte frukta dig, du folkens kung? ... Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du.” ”Men HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Kungen” (Jer. 10:6, 7, 10).FMM 65.3

De som tillbad avgudar fick till sist lära sig läxan att falska gudar saknar makt att lyfta upp och frälsa. ”De gudar som inte har gjort himmel och jord ska utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen” (Jer. 10:11). Bara i trohet och lydnad mot den levande Guden, Skaparen av allt och härskaren över alla, kan människan finna vila och frid.FMM 65.4

De tuktade och ångerfulla i Israel och Juda skulle till sist förnya sitt förbund med härskarornas Herre, sina fäders Gud, och enhälligt tillkännage om honom :FMM 65.5

” Han har skapat jorden med sin kraft,
han har grundat världen med sin vishet,
och spänt ut himlen med sitt förstånd.
När han höjer sin röst,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för ut vinden ur dess förvaringsrum.
Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmeder får skämmas med sina avgudar, för deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
det finns ingen ande i dem.
Tomhet är de, ett verk som väcker löje.
När straffet drabbar dem förgås de.
Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
HeERREN Sebaot är hans namn”FMM 65.6

(Jer. 10:12-16).