BAD OM HOPP

Profetens plikt var tydlig: han skulle höja sin röst i protest mot det rådande fördärvet. Men han bävade för att gå in i uppgiften utan en försäkran om hopp. ”Hur länge, Herre?” frågade han (Jes. 6:11). Ska ingen i ditt utvalda folk någonsin förstå och ångra sig och bli helad?FMM 210.1

Han skulle inte förgäves bära sin själs börda för det felande Juda. Hans uppdrag skulle inte bli helt utan frukt. Men de svåra missförhållanden som hade mångdubblats under många generationer kunde inte avlägsnas under hans dagar. Under hela sin livstid måste han vara en tålmodig, orädd lärare, en hoppets profet likaväl som en domsprofet. När den gudomliga avsikten slutligen fullbordats skulle hans ansträngningar och alla Guds trogna budbärares arbete visa sig ge full skörd. En liten grupp skulle bli räddad. För att detta skulle uppnås skulle varningsbudskapen och de enträgna vädjandena bäras fram till det upproriska folket, förklarade Herren:FMM 210.2

”Tills städerna blir öde och ingen bor i dem,
husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.
Herren ska sända folket långt bort,
och ödsligheten ska bli stor i landet”FMM 210.3

(Jes. 6:11, 12).