”JAG LÄMNAR DIG INTE”

När Elisha följde profeten på hans tjänanderesa från skola till skola prövades än en gång hans tro och beslutsamhet. I Gilgal, Betel och Jeriko bad profeten honom att återvända. ”Stanna här”, sa Elia, ”för HERREN har sänt mig till Betel”. Men när Elisha gick bakom plogen i sitt tidigare arbete hade han lärt sig att inte svika sin plikt eller bli missmodig. Nu när han hade satt handen till plogen i en annan uppgift ville han inte låta sig avledas från sitt beslut. Han ville inte skiljas från sin mästare så länge det ännu fanns en möjlighet för honom att utveckla större lämplighet för sin tjänst.FMM 153.4

Utan att Elia visste det hade uppenbarelsen om att han skulle bli upptagen till himlen gjorts känd för hans elever i profetskolorna, och särskilt för Elisha. Och nu höll sig gudsmannens prövade tjänare tätt intill honom. Så ofta Elia uppmanade Elisha att vända om blev hans svar: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.”FMM 154.1

”Och de gick båda vidare. ... de båda stod vid Jordan. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ’Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.’ ”FMM 154.2

Elisha bad inte om världslig ära eller om en hög ställning bland de stora männen på jorden. Det som han begärde var ett stort mått av den Ande som Gud så frikostigt hade tilldelat mannen som skulle hedras genom att bli upptagen till himlen. Han visste att ingenting annat än den Ande som hade vilat över Elia kunde göra honom lämplig till att fylla den plats i Israel, som Gud hade kallat honom till. Därför bad han: ”Låt mig få en dubbel arvslott av din Ande.”FMM 154.3

Som svar på denna bön sa Elia: ” ’Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.’ Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen” (2 Kung. 2:1-11).FMM 154.4